Meny
Det är sommar och solen lyser stundtals i alla fall och jag försöker njuta och koppla av med lite semester. Men ibland är det svårt att koppla bort omvärlden för rekreation, när jag vet att det finns så många som mår dåligt. Just nu tänker jag på de fakta om att psykisk ohälsa ökar och främst bland unga. Det är inte bara en omhuldande hjärtefråga att alla ska må bra, det hör också ihop med det socioekonomiska. All hälsa måste vara god och bygga på förebyggande insatser, för kostnaderna för att åtgärda problem i efterhand blir större än de förebyggande. Därför måste det göras något och det nu!
På vårt seminarium i Almedalen tog vi upp psykisk ohälsa och Anders Milton, f.d nationell psykiatrisamordnare berättade att det på 60-talet fanns ca 35 000 platser för personer med lite allvarligare psykiska problem och idag finns det 4000. Oavsett om 60-talets psykiatri inte hade samma grundidé och var lika utvecklad som idag och metoderna kan ifrågasättas, så är det ändå en minskning med 90 %!
Vi behöver mer vård och hjälpinsatser för de med psykiska problem och idag bygger vårt vårdsystem på att problemen redan finns, de ska upptäckas och sedan åtgärdas. Varför ser vi inte det holistiska? Vi måste förbygga tidigt med undervisning i skolan, att få in naturliga samtal om hälsan i skolan och på fritiden. Det ska inte finnas en skolsköterska som är skolan 2 dagar i veckan. Om ungdomarna har problem eller vill prata så får de idag vända sig till henne när hon finns där, de minns knappt vad hon heter, för hon är inte en naturlig del av deras vardag.
Varför har vi inte undervisning inom hälsa med ett holistiskt perspektiv – inte bara idrottens hälsokunskaper om kost och motion, utan den psykologiska också? Att ha temadagar om hälsa, inte bara rökning, droger och sex. Unga idag har dessutom inga naturliga platser att vistas på som fritidsgårdar, där de t.ex. kan både roa sig och prata med vuxna för att få en avslappnad och självklar övergång mellan fritid, studier, hälsa, problem och att söka hjälp.
Unga vill ha en framtid att tro på, men idag är ungdomsarbetslösheten väldigt hög och det är svårt att få en egen bostad. Hur ska unga människor kunna bli vuxna och ta ett eget ansvar, känna att de klarar sig själva och må bra med dessa förutsättningar? Sedan kan vi lägga till de osynliga kraven med att vara uppkopplad dygnet runt för att vara delaktig i nyheter och i det sociala på nätet, vara snygg, välutbildad och med viss yrkeserfarenhet, detta är stressande även för mig, bara jag tänker på det.
Den psykiska ohälsan, med både stress och allvarligare diagnoser ökar och är inte accepterad i vårt samhälle, det är tabu att tala om och att vara drabbad vilket kan leda till utanförskap. Jag hoppas att vi börjar prata om det för att skapa öppenhet och förståelse.
