Kan man mäta autism?

Jag läser idag i Svenska Dagbladet om neuropsykiatriska utredningar och måste säga att jag är glad att debatten lyfts.

Neuropsykiatri är hett idag och köerna för att få ADHD och autismutredningar växer. Inom autismspektrumet ligger också Aspergers syndrom. Under mina 13 år som psykolog har jag varvat terapi med utredning och ofta reagerat över den subjektiva dimensionen av en utredning. Neuropsykiatrisk problematik är gradvis och det blir slutligen en bedömning huruvida en individ uppfyller tillräckligt många kriterier för att uppfylla diagnos eller ej. Man är inte antingen impulsiv eller ej, hyperaktiv eller ej, rigid eller ej. Vi ligger alla på en skala precis som som att vi alla är olika långa. Var går gränsen för att längden skall anses vara ett problem? I vissa fall är en diagnos tydlig, men många befinner sig inom gränslandet. Precis som att 2 meter lång är ok men 2.30 ”ev. skadligt lång” kan man befinna sig inom gränslandet för neuropsykiatriska kriterier.  En utredning består av kognitiva test, skattningsformulär och anhörigintervju. Precis som artikeln hävdar finns dock inga test som ger annat än underlag för tolkning. Jag hoppas och tror att mina kollegor alltid ser till klientens bästa och väger alla kriterier på guldvåg , men jag tycker att vi ska spela med öppna kort. Det finns inga prover som säger om du har en neuropsykiatrisk problematik eller ej. Det är ett detektivarbete som kräver att man väger många parametrar och det händer att människor uppfyller kriterier under en period i livet men ej en annan. Kanske har man exempelvis fungerat väl så länge livet i stort var strukturerat nog, men symtomen blommat ut när fasta ramar försvunnit? Neuropsykiatrisk problematik är ju ingen sjukdom utan en kombination av drag som kan leda till problem i vårt samhälle. Som en dam med asperger sa: ”Det är inte jobbigt för mig att ha asperger. Det jobbiga är att försöka vara som alla andra”

Jag sitter just och skapar en kurs baserat på Valerie Gaus fina bok Living Well on the Spectrum. Vi kan alla må bra, men vi behöver olika förutsättningar. Det gäller såväl i skolan, på arbetsplatsen, i familjelivet och i livet i stort.

 

Önskar dig allt gott, var på skalan du än befinner dig! /Gabriella