Första akutmottagningen för våldtagna kvinnor
I oktober 2005 öppnades på Södersjukhuset Stockholms första akutmottagning för våldtagna kvinnor. Mottagningen håller öppet dygnet runt för kvinnor som söker vård efter våldtäkt. De får hjälp med vård stöd och uppföljning av specialutbildad personal. Mottagningen har ingen juridisk kompetens men kan förmedla kontakt för juridisk rådgivning.
Enligt Brottsförebyggande rådet BRÅ anmäldes 730 våldtäkter 2004 inom Stockholms län men man vet att mörkertalet är stort. Sedan mottagningen öppnade har antalet sökande konstant legat på i genomsnitt en kvinna var tredje dag.
Det var en stor tillströmning redan i början av utsatta kvinnor som sökte vård för akuta men också för äldre övergrepp. Uppgiften är att ta hand om akuta fall som sedan slussas vidare till andra vårdformer. Mottagningen har personal dygnet runt, med särskilt utbildad bemanning.
De som kommer till mottagningen är i akut kris. När något skrämmande, farligt och oväntat inträffar förlorar man känslan av att världen är en säker plats att vara på. Man tappar kontrollen, och det här tillståndet drabbar också föräldrar, syskon och partners. Det gäller inte bara vid våldtäkt utan också vid andra, traumatiska händelser som olyckor, våld eller rån.
Arbetet på mottagningen fokuserar mest på att återge kvinnan känslan av att hon kan kontrollera sin tillvaro.
Våldtagna och misshandlade kvinnor bär på paradoxala skuldkänslor, man tycker sig själv ha bidragit det inträffade, i synnerhet om man talat med förövaren, om man druckit alkohol eller vistats på en farlig plats ensam. Det är därför viktigt att den första person kvinnan möter
inte förstärker skuldkänslorna genom att ifrågasätta hennes beteende eller val. Om det första bemötandet är fel och dåligt kan hela terapin försenas av att bearbeta det första bemötandet istället för att läka själva våldtäkten. Om de symptomen inte försvinner kan de utvecklas till en kronisk psykisk invaliditet, symptomen kan stanna kvar i månader eller år och kan leda till att man har svårt att klara en normal vardag med ett normalt arbete. Har man dessutom varit med om svåra saker innan våldtäkten är risken större för långvariga problem.
Den medicinska undersökningen avser inte bara att spåra DNA för polisens utredningsarbete utan också för att hjälpa kvinnan att tillfriskna kroppsligt. Man utesluter graviditet eller sexuell smitta och följer upp henne tills man vet att kroppen är läkt. Även om såren i själen finns kvar är det viktigt att veta att kroppen är hel.
En våldtagen kvinna måste tillåta sig att bli beroende av vår personal för en kort period, men vi måste också få henne att återta sin kontroll och förmåga och känna att hon kan fatta vettiga beslut på egen hand. Den känslan kan tillfälligt gå förlorad efter att man misslyckats med att skydda sig själv från det hemska.
Även atletiska och starka kvinnor som aldrig trott att en våldtäktsman skulle kunna övermanna dem bjuder inte alltid till motstånd vid en våldtäkt. Kvinnan väljer livet före dygden. Det kan vara svårt för kvinnan att förstå varför hon inte gjorde mera motstånd, i synnerhet om omgivningen ifrågasätter hennes berättelse. Av samma anledning är det sällan man ser spår av våld, det räcker att mannen tar hårt i henne och beter sig hotfullt för att hon ska stelna av skräck och inte göra motstånd.