Kvar på gröna ön. Pappa döstädar galleriet efter översvämningen. Nej pappa, inte bokstavligt såklart. Jag vet att du är starkast i världen, det kallas bara så. Du har mig snart 100 % följsam, jag lär mig saker på rätt sätt. Inte ens regnet kommer åt oss. Bara katten och kaninen skapar dålig stämning ibland. Ninen som vilar på kudden intill mig, katten som jamar och leker under min solstol. De gillar inte det där, säger pappa. Katten och kaninen som inte ens bor här. Nähä, säger jag och lägger Ninen nära hjärtat. Knyter en leksak åt katten, låter den sova på min säng. I somras skrev en fåfäng kvinna till mig, eller om det var hennes obetydliga man, att med lite tur kanske jag lyckas med nåt nån dag. Kanske karma, idag har det hänt som jag drömt om sen Vildängel. Min senaste bok, feelgood/julromanen Kärlek i mån av snö finns på Ica Maxi, och jag finns. Hade jag inte glömt skulle boken boken tillägnats Sara Danius, såklart. Skrattar ihjäl mig åt måttet på framgång, livet är en anpassningsbar dans på rosor och grafit. När mamma var som sjukast blev veckouppgiften att köpa Bregott på fredag en lyckans bedrift. Om en enda av mina böcker så berör en läsare är det framgång för mig. Om Ica Maxi betyder mat på bordet för mina ungar är det framgångens högsta vinst. Efter Horace-gate gick jag ur Författarförbundet. I KiMaS dansar råttorna på Svenska Akademins långa blanka mötesbord. Molly & Kate på kansliet läser bara de kvinnliga författare som Horace hatar, och delar frikostigt ut påhittade stipendier ur skattkistan. Böcker skrivna för läsare som vet att diskbänksrealism i feelgoodförpackning är en överlevnadsstrategi. Cirkeln sluts på Ica Maxi. Ett paket Bregott tack.

PS i förskott: Eventuella likheter med mostrarna på bilderna är som det är med, trots att jag lovat att aldrig lägga ut bilder på dem. Inte på MinstaMostern iaf