Det jag vill förmedla idag då jag ska föreläsa inom SiS (Statens institutions Styrelse), är förutom vikten av rutiner och dokumentation – bemötande. Jag vill ägna lite tid åt att bryta myter som råder och tala om skillnad i språket som gör en skillnad.

Jag läste häromdagen om en fantastisk polis, Sgt. Briggs, som i över 20 år räddat människor från att hoppa från Golden Gate bron i San Francisco. Vad är det i hans språk som får dessa människor att kliva över räcket och ge livet en ytterligare chans?

Kevin Berthia som 2005 räddades av Briggs säger med egna ord:” ”He never made me feel guilty for being in the situation I was in. He made me feel like, I understand why you are here, but there are alternatives.”

”That an individual who doesn´t even know me could listen to me and hear my story and show me compassion gave me another reason to try again”.

Personligen har jag hört många liknande historier och vill lyfta vikten av ett hoppingivande och ickedömande språk. Kan varmt rekommendera boken Water the Flowers  – Not the weeds. En bok fylld av små tips om hur vi kan vrida och vända på vårt språk och vår attityd. Titeln säger en hel del. Vattna blommorna – Inte ogräset!

Jag vill också slå hål på några vanligt förekommande myter:

1) Har man bestämt sig så har man

2) Suicid går inte att förhindra

3) Den som tar livet av sig talar inte om det

4) Tala inte om suicid – det smittar

Vi behöver våga tala mer öppet om självmordstankar. Vi behöver också vidga vårt perspektiv och titta lite mer förebyggande på vad som får en människa att må så dåligt att allt hopp försvinner. Ett självmord kommer inte som blixt från klar himmel. Det finns en lång historia av samvarierande faktorer. Det behöver inte alltid heller vara sjukt. Det kan faktiskt vara friska tankar under sjuka omständigheter. Vi kan alla drabbas av kriser, depressioner och självmordstankar och ibland kan solen försvinna helt bakom molnen. Då behöver vi hjälp för att finna ljuset igen.

Allt gott till er!

Gabriella

Inlägget Medkänsla kan förhindra självmord dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Sedan år 2000 då jag började arbeta som psykolog har jag sökt efter metoder som hjälper oss människor. Jag började mina ”karriär” på en sk. ”suicidavdelning” på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Jag hade min första praktik och placerades i fikarummet bland 30 personer som vaknat upp efter att ha försökt ta sina liv.

Jag minns tystnaden och känslan av att själv inte ha ett enda ord att säga.

Personerna hade sjukhuskläder på sig. Somliga bandage runt sina handleder. När de inte sov i sina sjukhussängar, vandrade de runt i den avlånga korridoren. Någon gång då och då gick läkaren sin rond och delade ut piller. Jag minns att jag undrade hur denna miljö skulle kunna ge dessa människor livsglädje.

Ok i  ett akut skede, där sår behövs sys och magpumpningar göras, men att vecka efter vecka, månad efter månad sitta i samma rökrum och titta ut genom gallret för fönstret. Ska detta ge människorna livslust?

Kanske var det då mitt intresse väcktes för att hitta alternativ. Att se vad som gått så snett och vad som kan göras. Idag inser jag att det aldrig finns en anledning utan många. En olycklig kombination av genetisk sårbarhet och livshändelser som krockar. Ibland kan ett negativt brev från försäkringskassan vara droppen. Jag inser också att varje individ behöver hitta sitt eget recept för välmående. Det är en kemisk balans som rubbats och det som fascinerar mig är att vi kan påverka den både inifrån och utifrån.

Precis som att vi kan få D-vitamin både från mat och sol, kan vi höja våra serotonindoser både med antidepressiv medicin och intryck utifrån. Genom att aktivera oss, se nya saker, umgås med människor vi trivs med, träna, meditera och till och med genom att föra in nya tankar, kan vi påverka vår kemiska balans.  Se gärna Ted klippet där Kelly McGonigal beskriver vikten av att ta stressymtom på rätt sätt. 

Ser vi stressreaktionen som någonting dåligt så går vår hotrespons igång ytterligare och täpper till våra blodkärl, men ser vi hjärtklappningen som att kroppen försöker hjälpa oss att ladda för en utmaning, få vi en annan effekt. Forskning visar att vårt förhållningssätt helt enkelt kan avgöra om våra hjärtan skadas eller ej.

Se också gärna sammanfattningen om professor Martin Seligmans förklaring av 21 vanor som extremt lyckliga människor har.

Bland annat nämns vanor som att: 1)aktivt välja att umgås med glada människor 2) Se nederlag som en utmaning snarare än ett misslyckande 3) Konsten att inte bara ge beröm till sig själv när man åstadkommit stora saker, utan ger sig beröm för de små sakerna på vägen.

Jag själv fortsätter mitt letande och fascineras av modern hjärnforskning som idag lär oss mycket. Jag håller på att sammanfatta det jag funnit hittills i en manual och förmodligen kommer den att modifieras allteftersom jag lär mig mer och mer.

Allt gott till er! /Gabriella

Inlägget Vår kemi och vårt mående dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.