Ärligt har jag deppat över dålig kontakt med er. Utan er är mina ord bara brus i vinden, för vem orkar liksom med en enda till tyckare. Inte jag iaf. En enda synlig läsare, däremot, gör en värld av skillnad för mig. Men jag har inte fått upp några kommentarer här på bloggen, inte haft nåt att svara på. Känt mig  dumt hybrisaktig som ändå fortsätter skriva. Gjort det för att jag älskar Alexandra, avgudar alla som jobbar på klubben, är stormförtjust i att stå mitt ibland er på Woman in Red och dansa till Susan Lanefelts sköna tjut från scenen, i själ och hjärta (speciellt hjärta såklart) brinner för 1,6 & 2,6’s engagemang för kvinnohälsan och vet att kvinnliga möten, viskningar och rop framför lägerelden förlänger livet med 20000 %.

Men plötsligt dök det upp, en liten ruta som kanske kanske är dörren till Pandoras box, om jag bara kommer på hur man kikar in där. Såg ut som om det fanns kommentarer som jag inte svarat på! Blir glad och ledsen om vartannat, tacksam och skämmig. Skyndar vidare för att leta upp dem.

Kram från Lina och tack

Inlägget FÖRLÅT❣️ Jag vill ju dansa med er igen💃💃🏻💃🏼💃🏽💃🏿 dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.