För 5 år sedan började min mens uppföra sig som en irrationell tonårings intag av p-piller. Åtminstone min tonårings. Den dök upp skvättvis, missade nån månad men glömde alltid att höra av sig. Så träffade jag Clark Kent. Leken sanning och konka resulterade oväntat i urstora bröst och  plötslig störtmens, som fick mig att rodna likt en 13-åring i vita short. Kul, visst, men samtidig blev jag lite skärrad. Tänkte kroppen på fullt allvar att vi, gamla människorna skulle ha barn? Inte en chans i helvete tänkte jag, med bilden av mina tre egna människomarodörer på näthinnan, och travade iväg till gynekologen för montering av spiral. 

Efter en snabb blick på födelsedatumet i journalen och det finmaskiga rynknätet i mitt ansikte föreslog läkaren att ”Preventivmedel är nog inte nödvändigt. Det där med störtmensen och det stora brösten var nog bara en sista dödsryckning. Men du kan åtminstone reglera den mens du fortfarande har med en hormonspiral.”* 

Hon talade vänligt och pedagogiskt, trots att jag sparkat vilt när hon satte in fanstyget. Och eventuellt sa hon sista rycket, inte dödsryckning. Men det blir dråpligare så och författare får ljuga. 

”Snälla doktorn, kan jag få hormonplåster också? Min familj påstår att jag är ständigt förbannad och sist vi sågs hävdade mina vänner samma sak. De var jättedumma.”

Pling lät det i telefonen när e-receptet nådde min mobil. ”Byt plåster var tredje dag så kommer du, din familj och dina kompisar snart bli mycket gladare.” Doktorn log uppmuntrande och sträckte fram handen. 

”Mina vänner?” sa jag oförstående. ”Tyvärr har jag redan mördat dem.”

Hon välkomnade mig inte åter, men skam den som ger sig. Eller ger sig på en ADHD-kvinna i den hormonella berg och dalbaneåldern i jakt på svar. Tillbaka till framtiden, dvs nuet på Sophiahemmets Ultragyn. 

”Dina äggledare är helt inaktiva!” Den unga gynekologen klappade mig på benet, slängde plasthandskarna i soppåsen och skrev ut inkontinensmedicin. ”Glöm bara inte att knipa. Om inget särskilt händer behöver du aldrig mer komma hit.”

Innan jag dör alltså, tänkte jag på kanske min sista skamfyllda promenad bort till trosorna. Ni vet den där mellan gynekologstolen och kroken bakom skynket, där byxorna väntar? I blus och strumpor med rumpan bar. Mitt inres konfliktfyllda känslor överröstade receptplinget. För nog log hon lite snett, den där läkarmänniskan i fortfarande fruktbar ålder som precis konstaterat min funktionsduglighet som fortplantningskärl över. Äntligen var min 10-årig klimakterieresa till ändå och övergångsåldern avklarad, det var slut på svett, svordomar och syndafloden, och tjolahopp tjolahej, jag är fortfarande tjej. Så varför kände jag mig plötsligt förbrukad och mindes med knivskarp skärpa hur gulliga mina barn varit som små? Jag tyckte till och med om att föda dem

Nåväl, anfall är bästa försvar, bara att bita ihop och gå vidare. Jag önskade läkaren ett lycklig liv och tänkte skadeglatt att Din tid kommer också, lilla stumpan. Faktiskt kommer du att välkomna den, för i kvinnan samsas alla hennes åldrar. Den leklystna lilla flickan, den lustfyllda tonåringen, den lockande unga kvinnan, den lättjefyllt levande legenden och alla, alla hennes sköna systrar. 

Sol från LinaPinaBallerina

*Jag fattar inte hur hormonella preventivmedel kan trolla bort mensen. Sedan biologifrökens lektion i Sex och samlevnad (hela 5 år efter åtminstone min första mens) är bilden av det obefruktade äggets blodiga vandring ur kroppen inpräntat i mig. Men vart tar mensen vägen om den inte får komma ut? Blir man uppsvälld, blodfylld Michelinekvinna som hotar att spricka? 

Det och mycket mer vill jag fråga Inger Sundström Poromaa, prefekt, professor och överläkare på 1,6 & 2,6 miljonerklubbens webinarium om myter och sanningar om hormoner och hormonella preventivmedel. Med är också underbara Annika Jankell, journalist och programledare och coola Ann Söderlund, författare och bloggare. Visst kommer ni?

Registrera er här så ses vi torsdag 4 juni 2020 kl. 18:30 . 

Inlägget Stora bröst, störtmens, mord i sinne och andra mindre harmoniska hormonförändringar! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Namn: 

Lina Forss

Favoritbok: 

Inte Pesten i alla fall.

Gör en lördagkväll: 

Jämför vilken epidemiolog på Folkhälsomyndigheten om är snyggast, i telefon med min 84-åriga faster. 

Gör en söndagmorgon:

Tränar på att säga epidemiolog. Min faster påstår att det är enkelt.

Faster: – Du kan säga epidemi, eller hur?

Lina: – Ja. 

Faster: – Duktig flicka. Sen lägger du bara till olog. 

Kärbo: 

Clark Kent. Kärbo betyder att vi bor ihop när vi vill och det passar. Nu bor vi ihop när det passar Coronan, senast var 3 veckor, 6 dagar och 23 timmar sedan. Men jag har sett honom genom ett fönster några gånger. Han är fin. 

Inget är som förr:

Jo, långfredagen var det i år!

Fundering: 

Hur stor del av livet borstar vi tänderna? Måste bli veckor, även om man fuskar. Månader?

Insikt: 

Kommer inte på någon. Att hägg doftar gott och att vi har sjukt många värmeljusstakar hemma. Värmeljusstakar är de nya Man kan aldrig ha för många fina servetter. Eller inte så nytt egentligen, jag är väldigt otrendig. Annan insikt:curlinggenerationen är på upploppet och att ärtgrönt nagellack är svårt att få tag på.

Utmaning 1: 

Hur klär sig en mor vid dotterns student-utspring? Måste vara något osynligt så skolan inte märker att vi är där och tar emot. 

Utmaning 2: 

Omvandla studentskiva till mottagning, i enlighet med Folkans föreskrifter och redan deppig studentskas förväntningar/stenhårda möte med verkligheten. 

Dricker: 

Vin varje kväll de första fem corona-veckorna, men nu hjälper det ju inte längre! Så jag har provat några gamla trick mot ångest och tristess: cykling, promenader, ringa en kompis. Och vatten. Till sommaren ska jag även simma i det. 

Ovetenskaplig teori:

Det är bara regn hos mig hela tiden för att vi ska slippa bränder i sommar. Jorden vet redan att vi är nere för räkning. Det var liksom målet, men framförallt att vi ska ta oss i kragen och skapa en bättre värld. För alla.

Följdfråga:

När börjar den då, den där nya världen? Åtminstone på ett ungefär sisådär, snälla söta. Hallå, Anders? Andra Anders?

Sensmoral:

Nog av värld för idag. Flyr verkligheten med 9-1-1 Lone Star och Rob Lowe (oiiii, han gillar hundar) på HBO. Goda samhällshjältar, hjärtlig mångfald, sköna människor, underfundig humor, tittarvänlig action och lyckliga slut. 

Inlägget Vem är du, jag menar jag? dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.