För 5 år sedan började min mens uppföra sig som en irrationell tonårings intag av p-piller. Åtminstone min tonårings. Den dök upp skvättvis, missade nån månad men glömde alltid att höra av sig. Så träffade jag Clark Kent. Leken sanning och konka resulterade oväntat i urstora bröst och  plötslig störtmens, som fick mig att rodna likt en 13-åring i vita short. Kul, visst, men samtidig blev jag lite skärrad. Tänkte kroppen på fullt allvar att vi, gamla människorna skulle ha barn? Inte en chans i helvete tänkte jag, med bilden av mina tre egna människomarodörer på näthinnan, och travade iväg till gynekologen för montering av spiral. 

Efter en snabb blick på födelsedatumet i journalen och det finmaskiga rynknätet i mitt ansikte föreslog läkaren att ”Preventivmedel är nog inte nödvändigt. Det där med störtmensen och det stora brösten var nog bara en sista dödsryckning. Men du kan åtminstone reglera den mens du fortfarande har med en hormonspiral.”* 

Hon talade vänligt och pedagogiskt, trots att jag sparkat vilt när hon satte in fanstyget. Och eventuellt sa hon sista rycket, inte dödsryckning. Men det blir dråpligare så och författare får ljuga. 

”Snälla doktorn, kan jag få hormonplåster också? Min familj påstår att jag är ständigt förbannad och sist vi sågs hävdade mina vänner samma sak. De var jättedumma.”

Pling lät det i telefonen när e-receptet nådde min mobil. ”Byt plåster var tredje dag så kommer du, din familj och dina kompisar snart bli mycket gladare.” Doktorn log uppmuntrande och sträckte fram handen. 

”Mina vänner?” sa jag oförstående. ”Tyvärr har jag redan mördat dem.”

Hon välkomnade mig inte åter, men skam den som ger sig. Eller ger sig på en ADHD-kvinna i den hormonella berg och dalbaneåldern i jakt på svar. Tillbaka till framtiden, dvs nuet på Sophiahemmets Ultragyn. 

”Dina äggledare är helt inaktiva!” Den unga gynekologen klappade mig på benet, slängde plasthandskarna i soppåsen och skrev ut inkontinensmedicin. ”Glöm bara inte att knipa. Om inget särskilt händer behöver du aldrig mer komma hit.”

Innan jag dör alltså, tänkte jag på kanske min sista skamfyllda promenad bort till trosorna. Ni vet den där mellan gynekologstolen och kroken bakom skynket, där byxorna väntar? I blus och strumpor med rumpan bar. Mitt inres konfliktfyllda känslor överröstade receptplinget. För nog log hon lite snett, den där läkarmänniskan i fortfarande fruktbar ålder som precis konstaterat min funktionsduglighet som fortplantningskärl över. Äntligen var min 10-årig klimakterieresa till ändå och övergångsåldern avklarad, det var slut på svett, svordomar och syndafloden, och tjolahopp tjolahej, jag är fortfarande tjej. Så varför kände jag mig plötsligt förbrukad och mindes med knivskarp skärpa hur gulliga mina barn varit som små? Jag tyckte till och med om att föda dem

Nåväl, anfall är bästa försvar, bara att bita ihop och gå vidare. Jag önskade läkaren ett lycklig liv och tänkte skadeglatt att Din tid kommer också, lilla stumpan. Faktiskt kommer du att välkomna den, för i kvinnan samsas alla hennes åldrar. Den leklystna lilla flickan, den lustfyllda tonåringen, den lockande unga kvinnan, den lättjefyllt levande legenden och alla, alla hennes sköna systrar. 

Sol från LinaPinaBallerina

*Jag fattar inte hur hormonella preventivmedel kan trolla bort mensen. Sedan biologifrökens lektion i Sex och samlevnad (hela 5 år efter åtminstone min första mens) är bilden av det obefruktade äggets blodiga vandring ur kroppen inpräntat i mig. Men vart tar mensen vägen om den inte får komma ut? Blir man uppsvälld, blodfylld Michelinekvinna som hotar att spricka? 

Det och mycket mer vill jag fråga Inger Sundström Poromaa, prefekt, professor och överläkare på 1,6 & 2,6 miljonerklubbens webinarium om myter och sanningar om hormoner och hormonella preventivmedel. Med är också underbara Annika Jankell, journalist och programledare och coola Ann Söderlund, författare och bloggare. Visst kommer ni?

Registrera er här så ses vi torsdag 4 juni 2020 kl. 18:30 . 

Inlägget Stora bröst, störtmens, mord i sinne och andra mindre harmoniska hormonförändringar! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Biokväll i 1,6/2,6 miljonerklubbens regi!

En underbar film som berörde och fick oss alla att vilja flyga.

Gud finns inom dig

Det krävs mod att njuta

Italienare kan konsten att leva

Kärleken kan blomstra om och om och om och om igen

/Ha en underbar dag! Gabriella

Inlägget Tama fåglar längtar – vilda flyger dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Mitt namn är Roxanne Heravi Khajavi och jag är en stolt ambassadör för 2,6 miljonerklubben. Jag har nu fått äran att under två härliga veckor skriva här och dela med er en del av mina tankar. So here I am and an amazing adventure is just beginning!

Nedan bjuder jag på en bild från Go Red 2010 på Oscarsteatern i Stockholm.

Ta hand om ert hjärta!

All Kärlek

Roxanne

Inlägget Hjärtliga hälsningar! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Hej kära läsare!

Efter ett långt ”sommarlov” är jag nu åter i jobbkostymen och har fattat pennan. Jag ska nu blogga i en vecka och jag ska dela med mig av mina små tankar och idéer som ploppar upp i mitt huvud.

Jag vill börja denna nya bloggvecka med en hyllning till viljan. Vi matas dagligen med ”nyttiga” råd om vad vi borde äta och göra och inte göra för att må bra. Likt förbannat överöses psykologmottagningarna av klienter som äter onyttigt, drogar sig och håller sig fast vid nedbrytande relationer.

Jag som psykolog träffar dagligen dessa människor och slås ofta av hur väl medvetna de flesta är om vad de ”borde” göra. Förnuftet säger en sak och känslan en annan.

Fredrik Lindström talade i sitt sommamrprogram om viljan som vår inre drivkraft , vår hunger, vår känsla och om logiken som en slags coach som försöker styra in oss i rätt riktning. Avsnittet avslutades med slutsatsen : att viljan utan en coach klarar att överleva, men vad är en coach utan någon vilja?  Jo, som en fotbollscoach utan ett lag!

Jag vill inte med detta hävda att viljan bör följas mer än förnuftet, men  jag vill slå ett slag för viljans kraft och kan den bara ”tyglas” och integreras med förnuftet så tror jag att vi alla kan finna vår inre visshet, dvs den del av oss som VET att något är riktigt!

/Gabriella

Inlägget Livet är mer än logik dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

”Gäsp”, säger kanske du, ”signalsubstanser…”
Men icke. För fattar man det här, då fattar man också hur man håller liv i kärleken och sexlivet…
Och apropå det har ni hört anekdoten om det amerikanska presidentparet Grace och Calvin Coolidge? Om inte, så tar det när jag kommer åter. Och hur kärleken blir evig genom att duscha sig och sin partner med dopamin då och då.

Inlägget NYA UPPLEVELSER, DOPAMIN OCH IQ dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.