Tidigare sjukskrevs människor mest för problem med muskler och leder. Idag är det psykisk ohälsa som dominerar bakom sjukskrivningarna! Jag instämmer med Dr. Allen Frances som i dagens Brain Science Podcast talar om snedfördelningen av diagnoser. Tusentals människor diagnosticeras för lättvindigt och både stämplas och felmedicineras, samtidigt som många riktigt sjuka inte ens kommer i kontakt med vården!

DSM 5 är lagboken inom psykiatrin. Där delas beteenden in i olika kategorier och diagnoser som schizofreni, manodepressivitet, ADHD, OCD, depression och autism etc. DSM III kom till på 1980-talet för att underlätta för sortering och diagnosticering, men handboken och innehållet har fått oanade konsekvenser. Idag är det koder som styr och fängelsestraff, sjukskrivningar, stödresurser kräver att man uppfyller olika koder. Precis som att duktiga advokater kan tolka lagen, tolkar psykologer och läkare diagnoskriterier. Subjektiva bedömningar avgör ofta om personer får diagnoser eller ej.

Läkemedelsbolag gör pr för olika mediciner och trender sprider sig snabbt.  Mängder av människor äter både antidepressiv medicin, antipsykotisk medicin och centralstimulerande preparat på helt felaktiga grunder menar Dr. Allen Frances.  För de som är riktigt sjuka kan dessa mediciner ha livsavgörande effekter och hjälpa individer till ett värdigt liv. För massorna som diagnosticeras på 30 minuter och ställs in på felaktiga medicineringar råder motsatsen. Barn exploderar i vikt, äldre människor blir apatiska, ungas drivkraft medicineras bort och ytterligare mediciner sättes in för att få bukt på biverkningarna!

Jag har med egna ögon bevittnat detta inom psykiatrin och kanske är det just därför detta engagerar mig så oerhört.

Vill ni höra hela inslaget gå in på Brain Science Podcast och lyssna på det senaste inslaget där Dr. Allen Frances talar om diagnoser som hjälper och stjälper.

Ta hand om er! /Gabriella

Inlägget Diagnos – hjälp eller stjälp!? dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Jag arbetar på LVM hem som står för lagen om vård av missbruk. Kvinnor som hamnar där har prövat på många missbruksbehandlingar utan resultat. varför?

Vår uppgift på LVMhemmet är att utreda dessa kvinnor och se om det finns en underliggande psykiatrisk problematik. Ofta är missbruket bara en form av egenmedicinering och det som ofta kommer fram är en underliggande neuropsykiatrisk problematik, trauma, eller borderline.

Diagnoskriterier för borderline är bla:

 – starka humörsvängningar och extremt stark ångest

 – impulsivitet och bristande känsloreglering

 – destruktivitet och självförakt

Tänk en stund på kombinationen. Stark ångest, bristande känsloreglering, impulsivitet och självdestruktivitet.

Många skär sig på armar och ben för att dämpa ångest och inte är det så förvånande att  många tar till droger??

Hur kan man tro att enbart missbruksbehandling (där man tar bort deras egenmedicin) skall fungera utan att vi ger dessa kvinnor nya redskap att ta till för att hantera sin ångest?

DBT (dialektisk beteendeterapi), är en vetenskapligt beprövad och mycket genomgripande behandling för kvinnor med borderline, men sanningen är att det vanliga svaret är ” Hon har ett pågående missbruk, så hon får återkomma när hon är drog- eller tabettfri om hon önskar behandling”

Hur skall hon kunna bli tablettfri då hon har så stark ångest att hon sitter och skakar?

Att lägga miljardbelopp på missbruksbehandling utan att ge dessa människor färdigheter för att hantera sin psykiatriska problematik är enligt min mening  – att kasta pengar i sjön!

Vi kan inte bara avgifta männsikor och lämna dem på gatan sittandes med sin ångest och tro att allt skall gå bra!

/Gabriella

Inlägget Missbruksbehandling – som att kasta pengar i sjön om vi ej tar tag i den psykiatriska problematiken dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Idag vill jag ge en styrkedos till alla er som lider av en psykisk sjukdom, eller har någon i er närhet som gör det.

 Jag arbetade i sju år på en psykosmottagning i Solna och jag känner väl till det utanförskap man kan känna både som anhörig och som själv drabbad. 

Genom dessa filmer hoppas jag att jag kan sprida såväl fakta som idéer och hopp!

Läs mer om schizofreni och psykossjukdomar på hemsidan:  schizofreniförbundet 

Överleva eller leva

Detta är ett ämne som verkligen berör mig. Jag vet inte vilka av er läsare som befunnit er innanför de låsta dörrarna till en sluten  psykiatrisk avdelning?

Jag kommer aldrig att glömma min första praktik inom psykiatrin. Jag hade bara gått några terminer på psykologprogrammet i Uppsala ( året måste varit -93) och jag skulle ut i “verkligheten” för att prova på psykologyrket.Jag placerades på en suicidavdelning på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.

Jag minns fortfarande första dagen på “jobbet”, då jag tog hissen högst upp i det “gallerklädda” huset och vidare in genom en tung dörr med ringklocka på. Väl inne i det gemensamma samlingsrummet slog jag mig ner i en stol och satt där tillsammans med ca 10 patienter som just försökt att ta sina liv.

Någon satt och bläddrade i en tidning, någon annan slötittade på tv, men de flesta satt rakt upp och ner och tittade ut i tomma intet. Jag försökte hälsa lite försiktigt, men vad skulle jag säga? Tystnaden talade sitt egna språk.

Min handledare sa till mig att sitta på avdelningen och känna in. Jag gjorde som hon sa och satt på samma plats nästa dag och nästa dag igen.

När jag börjat känna mig lite varmare i kläderna vågade jag mig på att börja gå in på någons rum och ägnade sedan en hel del dagar åt att prata och prata. När en person väl bröt sin tystnad var det som att slå hål på en mur och ett helt vattenfall forsade fram, somliga kunde aldrig sluta att prata och berätta. Andra behöll sin integritet vilket givetvis respekterades .

Varje dag kom olika sjuksköterskor in med mediciner till dessa människor och läkare kom in några gånger per vecka. Ibland kontrollerades att inga vassa föremål, bälten eller liknande fanns att tillgå för självskadehandlingar.

Men vem skulle de prata med om inte jag råkade vara där som praktikant just då? Hur skulle deras livsgnista väckas i en brits bakom dessa låsta dörrar? Var detta behandlingen för en människa som försökt att avsluta sitt liv?

Att hjälpa en människa att överleva och existera är en sak, men hur hjälper vi en människa att leva?

En fråga att ägna lite mer tid åt!

Inlägget Att leva med en psykisk sjukdom dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.