Meny
Vi talar ofta om mer resurser – ibland tror jag det handlar lika mycket om hur vi använder de resurser som finns.
Jag arbetar på LVM hem som står för lagen om vård av missbruk. Kvinnor som hamnar där har prövat på många missbruksbehandlingar utan resultat. varför?
Vår uppgift på LVMhemmet är att utreda dessa kvinnor och se om det finns en underliggande psykiatrisk problematik. Ofta är missbruket bara en form av egenmedicinering och det som ofta kommer fram är en underliggande neuropsykiatrisk problematik, trauma, eller borderline.
Diagnoskriterier för borderline är bla:
– starka humörsvängningar och extremt stark ångest
– impulsivitet och bristande känsloreglering
– destruktivitet och självförakt
Tänk en stund på kombinationen. Stark ångest, bristande känsloreglering, impulsivitet och självdestruktivitet.
Många skär sig på armar och ben för att dämpa ångest och inte är det så förvånande att många tar till droger??
Hur kan man tro att enbart missbruksbehandling (där man tar bort deras egenmedicin) skall fungera utan att vi ger dessa kvinnor nya redskap att ta till för att hantera sin ångest?
DBT (dialektisk beteendeterapi), är en vetenskapligt beprövad och mycket genomgripande behandling för kvinnor med borderline, men sanningen är att det vanliga svaret är “ Hon har ett pågående missbruk, så hon får återkomma när hon är drog- eller tabettfri om hon önskar behandling”
Hur skall hon kunna bli tablettfri då hon har så stark ångest att hon sitter och skakar?
Att lägga miljardbelopp på missbruksbehandling utan att ge dessa människor färdigheter för att hantera sin psykiatriska problematik är enligt min mening – att kasta pengar i sjön!
Vi kan inte bara avgifta männsikor och lämna dem på gatan sittandes med sin ångest och tro att allt skall gå bra!
/Gabriella
