Till det mest givande som jag pysslar med hör att vara ute i gymnasieskolor och utbilda elever i stresshantering. Att vara duktig och ambitiös i skolan lönar sig. Man får toppbetyg, omgivningens gillande och en stundtals starkare självkänsla. Men överdrifter är, som bekant, sällan nyttiga och en överdriven prestationsinriktning har en tuff baksida. Man blir väldigt, väldigt, väldigt trött… och allra tröttast är de ”duktiga” flickorna.

För övrigt så skiner ju solen över större delar av vårt avlånga land och detta är väl avstressande om något. Försommarbrisen för med sig löften om en snar befrielse från arbetskraven och början på ”det riktiga livet” i form av en lång, välbehövlig semester. Studentskivorna avlöser varandra, det råder en glättig partystämning och vi börjar varva ner inför sommaren. Eller?

För många verkar denna tid på året höra till de mest stressande med oerhört många benhårda ”måsten” på programmet. Man ”måste” hinna göra klart allt det där på jobbet, man ”måste” organisera den perfekta studentskivan eller skolavslutningen, man ”måste” planera sommaren och så ”måste” man det ena, det tredje och det fjärde…

Ordet ”måste” är ett fascinerande exempel på hur hjärnan – som inte alltid är vår vän –  skapar mentala fängelser med hjälp av språket. Om jag intalar mig att jag absolut ”måste” vara perfekt i alla mina roller så har jag knappast någon valmöjlighet. Jag ”måste” ju…

Faktum är att det finns väldigt lite som vi absolut måste här i livet. Förr eller senare måste vi dö och detta, übermåstet framför alla, är det ingen som undslipper. Och så måste vi välja. Medvetet eller omedvetet väljer vi handlingar hela tiden och valen har konsekvenser som vi får lov att ta.

Men att påstå att vi ”måste” ha de bästa betygen, alltid leverera perfekta resultat, ha skinande rent hemma, eller ha den perfekta relationen, kroppen, middagen, familjen etc är nonsens. Prova och se vad som händer om du konsekvent byter ut orden ”måste”, ”borde”, ”ska” mot ”önskar”, ”vill”, ”föredrar”. Visst känns det mindre diktatoriskt? Plötsligt kan du välja. Om du verkligen vill vara perfekt så kan du välja att gå in för det, men det är absolut inget måste. Det står dig faktiskt fritt att när som helst sänka ribban eller göra något helt annat. Frågan är om du är beredd att stå ut med obehaget i att framstå som mindre än perfekt? Testa och se vad som händer om du nöjer dig med ”good enough”. Det kan kännas ovant i början men ger större frihet på sikt.

Inlägget Inga "måsten", please… dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

2.6 hade sitt andra seminarium på tisdagskvällen och det blev en stor framgång, tycker jag. Mycket intressanta talare, med inriktning på stressforskning. Christin Mellner och Victoria Blom från psykologiska institutionen vid Stockholms universitet talade och i den panel vi bjudit in hade experterna Britt Brageé och Giorgio Grossi, från Stressmottagningen, mycket av intresse att dela med sig av. Sluta tala och tänk på måsten, tänk vad du vill göra eller tycker om att göra. Då mår du mycket bättre. Eller, om det är tufft, ryck på axlarna och tänk ”shit happens”!

Ann Söderlund, författare, krönikör, programledare med mera är oerhört avväpnande och när hon berättar att hon uppfostrades som en kille förstår man hennes sköna stil.
Ja, det är genusskillnader även inom stress, instämde Giorgio och Britt. Redan de riktigt små flickorna lär sig att vara söta och snälla, det är viktigt. Medan pojkarna får vara utagerande. Flickor behåller sin stress inom sig. Pojkar kan få rasa och vara aggressiva.
Ebba von Sydow, konstaterade med sin charm och sitt sakliga lugn att alla, även de riktigt unga tjejerna, har stressproblem idag. Att detta kan bero på alla sociala medier, alla krav på att man måste vara framgångsrik, bäst, vackrast etcetera backades upp av Britt Bragé och Giorgio Grossi.
Samhället av idag gör förstås att det är tufft att vara ung kvinna. Eller Prestationsprinsessa som man kallar det. I synnerhet när måste leva minst tre parallella liv; som kvinna, yrkesarbetande och mor. Moderator, med stuns, var Joanna Sundström, från Greatness PR, kärntruppsmedlem och 2.6 bloggare. Konklusionen var att ingen äger frågan om vem som får vara stressad. Alla har vi olika yttre och inre krav på oss själva. Den inre, eller yttre, självkänslan spelar in. Behöver man ständigt bekräftas genom arbete eller är man beroende av relationer (att vara behövd) för att må väl, då är inte självkänslan stabil. Men detta problem kan man få hjälp med, förmedlade Christin och Victoria.
Mycket, mycket mer kom fram som är viktigt men vi återkommer till detta i vår klubbtidning i juni.
Avslutningen i Wallenbergsalen, blev kvällens klo.

Lise och Gertrud, vilka musikaliska, härliga artister! Två röster och en cello. Och vilka röster sen. De gav oss tre av sina fina, ljuvliga sånger, med underbar text som passade väl in på kvällens tema. Sedan minglade vi i den vackra festsalen och det var många, många av våra 175 gäster som tackade för ett enastående bra program.
Och jag vill tacka alla som ställde upp och gjorde denna kväll möjlig!
På scenen, bakom och med alla förberedelser.

Inlägget Besök på Karolinska och lyckat 2.6 seminarium dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.