O jag är offentligt smygkär i min nya Dr. George Kry, som skrev upp mig på hemliga överraskningslistan – Riskgruppslistan, för symptom som jag inte hittat på. Vill både skratta o gråta, och köpa blommor till Dr George. Han heter som min morfar, morfar var också läkare o kanske jobbar de ihop. En på jorden o en som motar Olle i grind i himlen, för det får vara nog med covid-döda där. Ja, jag svamlar o det kommer jag nog fortsätta med hela dagen, berusad på Pfizer, hopp och tacksamhet. Hjärtklappning, blir säkert sjuk som regn till midsommar, men än sen.

Tufft år? Säg en enda av ungefär sju miljarder som inte haft det. Ibland blir jag ledsen och gråter. Ärligt mindre ofta för världens orättvisa grymhet, än för mina egna, ömkligt stora nederlag. Tårarna kan komma fort som snöstorm till valborg, när snälla frågor möts med hårda svar. Eller långsamt o uppbyggligt likt den lavin som brister o nog så gärna krossar, som när jag plussat jätteduktigt i matten men ändå får minus varenda månad som tar slut. Jag gråter när jag borde vetat bättre, kunnat lite mer, satsat fel eller trott att omtanke trumfar bluff o båg – som saxen påsen i sten, sax, påse. Det händer att jag gråter när självföraktet ger sig ut för att vara viktigare än vänner, o mitt jobbigt babbliga jag blir tyst. Jag gråter när sanningar slår hårt i ansiktet, inte alla är lika värda, jag inte får följa med på tåget o Norwegian ställer in planet till pappa men luras om pengar tillbaks. Inte för att jag inte fattar konkurs, rekonstruktion o tuffa tider, utan för att pappa är ensam nere på den gröna ön.

Men idag är jag jättejätteglad. Inte en enda vettig sak har jag fått gjord. Jo, just det – jag har fått vaccin. Ett gränslöst litet steg för världen, men framtidshopp för mig. Tack världen, alla läkare o sjuksyrror o vårdpersonal, o hej pappa, vi ses snart

Jag önskar alla, alla, alla samma känsla Plötsligt fattar jag vaccinbilderna

Inlägget Kär i en spruta dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Hjärnspöken håller hov om natten, på dagarna är det bara hunden och jag som hörs. Efter ett år av långvarig covid är det fenomenalt tråkigt. Ändå var det under pandemins nio första månader stillheten jag saknade mest. 

Ingen behöver påminnas hur livet förändrades i fjol, hos oss blev det hela huset stormar. Kärbon gick från större kontors-planer till mitt skrivbord. Sonen som gigat på krog och skola tappade båda jobben. Storebror pluggade hellre här än i i kollektivets pannrum. Bonusdottern avbröt Asienluff för soffan i vardagsrummet och från sängen zoomade dottern fram sin ljusnande framtid med studentmössan på. Hunden älskade det, jag gick ut och krattade. Fick noll och inget skrivet men skavsår i händerna och fint på tomten. 

Nu saknar jag saknaden och hunden sin flock. Ungarna kommer och går, deras bubbelvänner förhåller sig till min hälsa. Artigt och empatiskt önskar de mig ett friskare år. Gen Zoomers, den tidigare utskällda generation Z har visat sig suveränt slitstark och epigenetiskt anpassningsbar. De är en tvättäkta krigsgeneration som tar ansvar för virusnivåer, antikroppstester och munskydd.  

Jag blev sjuk i februari 2020. Inte särskilt sjuk, förmodligen med låga virusnivåer. Inga tester fanns att ta. Jag har inte smittats av rejält sjuka familjemedlemmar, heller inte smittat någon annan. Saknar antikroppar. Under vår och försommar återkom hosta, svår huvudvärk, halsont och minusfeber i regelbundna skov, men testade negativt gång på gång. Samtidigt började vilopulsen skena. Primärvården skrev beredvilligt ut medicin för allt möjligt, bara jag inte kom dit. 

Så kom ljuvliga juli. Äntligen hostfri vågade jag smygträna. Då tog sömnstörningar och RLS: Restless leg syndrom (ont, det gör ont, det gör ont hela natten men sällan på dan) vid. Kliande tår, hjärndimma som bestod. Från november bröstont, heshet, hjärtarytmi, tinnitus och någon slags sporadisk och ansträngningsutlöst afasi. Blodtryck och vilopuls inom normen, men högt för mig. Återkommande sömnsvårigheterna, grund andning har börjat väcka mig om jag sover på rygg. Och när orken tar slut blandar siffror ihop sig. Kognitiva och exekutiva funktioner liksom upphör och jag blir uppriktigt dum i huvudet. I en familj som bestrider allt säger ingen emot. 

Arbete? Aldrig har jag jobbat så mycket under så lång tid, och fått så lite gjort. Trippel ansträngning ger en fjärdedels resultat, och min intjäning har varit minimal. Jag har sålt mammas vigselring, sådant man gör. Tänkte ta lärarvik, men stannar hemma med symptom. 

I höstas återupptog jag studier mot kandidatexamen i specialpedagogik. I januari en ny fjäder i hatten med kurs vid Uppsala universitets teologiska och filosofiska intuition. 75 %, och höga poäng på mina arbeten. Med egenplanering av vila blev distansundervisning ett lyckokast. Men symptomen tilltog, tempen fortsatte att droppa. Ny husläkare, tusen prov. Datortomografi på lungorna visar nodules på lungorna och reaktiva lymfkörtlar. Remiss till lungspecialist. 

Då kom snön. Jag tog en lättsam svängom på skidor och fick tvärstopp. Tröttheten slog till nästa dag, mjölksyra i trappan, sitta i duschen. Muntemp från 36,8 till 33, 8 och ja, termometern fungerar. Familjen försökte få mig till akuten, hålla mig vaken. Jag vägrade, orkade inte tänka, sov i fjorton timmar och vaknade levande. Sedan dess veckovis regelbundenhet. Livsuppehållande åtgärder, som att handla mat eller gå till läkaren triggar, med eller utan munskydd. Hesheten är första tecknet, så droppar tempen och jag somnar i soppan. Det börjar som en eldsvåda långt ner i bröstet. Hjärtat rusar, benen tröttnar, och allt det andra. För en vecka sedan visade nytt covidtest negativt. 

Jag är författare med fem års högskoleutbildning. Medlem i Svenska Covidföreningen och i supportgruppen Body Politics som löpande deltar i forskningsstudier vid framstående engelska universitet. Jag hämtar information från forskningslitteratur och följer seriös internationell media. Hyser tacksamhet för Läkare med långvarig covid som trots egen sjukdom sprider kunskap www.langtidscovid.se, inte minst till primärvårdvården. Min läkare är empatiskt, engagerad och intresserad. Efter att ha använt verktygen i primärvårdslådan gick remiss till Karolinska sjukhusets multidiciplinära mottagning för långvarig covid, där Judith Bruchfeldt med team bedriver forskning. Dvs – jag hade turen att remitteras till deras kö innan mottagningen plockades bort som remissmottagare i informationen om långtidscovid, enligt viss.nu (regionens kunskapsstöd till primärvården). Enligt Svenska Covidföreningen saknar Karolinska sjukhuset fortfarande officiellt avtal, eller finansiering från regionen avseende vård av långtidssjuka. Och Tyresö Husläkarmottagning – det enda initiativet för långtidssjuka på primärvårdsnivå – tvingas lägga ner sin satsning på långtidscovid, i brist på officiellt uppdrag eller finansiering från regionen. Socialstyrelsen saknar information från primärvården om antalet långvarigt covidsjuka, sägs det på nyheterna. Åtgärder kommer ta tid, sa nyligen Hallengren. 

Med smältande isar och nymornad fågelsång hörs svaga rop på hjälp. Ett år in i pandemin rör vi oss från gruppens omsorg om kollektivet till individnivå. Oavsett socioekonomisk, geografisk och intersektionell hemvist, antikroppar, T-celler, död och sorg börjar vi bli märkta. Förra våren trendade långa telefonsamtal, nu textar vi igen. För vad har vi att berätta, vilket mod har vi att ingjuta varandra? Någon har blivit folkskygg, en annan sliter förtvivlat åt sig syrgasmasken utan ork att se sin nästa, en tredje döstädar som utmaning av ödet. Människor är panka, utleda på fjolårets då så spännande projekt och längtar efter vaccin.

I ett år har min största rädda världen-insats varit att stanna hemma. Ödmjukt råder Läkare med långvarig covid att välinformerade patienter bidrar till kompetensutveckling av sjukvårdspersonal. Det är ingen enkel sak de dagar min hjärna är i träda, och i samtal med Försäkringskassan svamlar jag. Mot min slags sjuka tycks mental och fysisk vila + isolering bästa medicin. Inte en rekommendation Folkhälsomyndigheten långsiktigt föreskriver. Så när hjärnspöken tar sig in behöver vi hjälp att jaga dem väck. För det krävs snabba insatser på organisatorisk nivå. Långvarigt covidsjuka vill jobba, återbygga samhället och betala tillbaka för förnämliga sjukskrivningsdagar. Hjälp oss att hjälpa varandra, finansiera mottagningar för långvarigt covidsjuka nu. Snälla.

Jag är ambassadör för 1,6 miljonerklubben, som i regi av Alexandra Charles verkar för hälsa och livskvalitet för alla kvinnor. Jag är författare, jag har en röst och plattformer att nå ut. Det enda jag egentligen saknar är hälsa och kraft. Långvarig covid är ett samlingsnamn för många tillstånd, varav flertalet kan avhjälpas med fysioterapi och medicin. Det forskas intensivt och spirande bekrätelse gör mig starkare. Möjlighet till utredning ger mig hopp och med behandling blir jag snart frisk. Insiktens kraft vill jag använda att hjälpa andra till bekräftelse av vården, snar utredning och behandling. 

Nedkylda hälsningar från Lina Forss som tålmodigt väntar på kallelse till utredning av Socialstyrelsens ICD-10-SE, kod U09.9

PS. Det förekommer ett forskningsfall med covidpatient, (till skillnad från mig i 60-årsåldern med multipla underliggande sjukdom) som dog av en temperatur på 30,6 grader Celsius. 

Maj ’20 

Husläkare på telefon: Får du ont i pannan om du står på huvudet? 

Jag: tror det. 

Husläkare: Då är det bihåleinflammation, det är så man testar det. Jag skriver ut antibiotika. 

Apotekare: Oj, det här är en hästkur! Får jag fråga mot vad, ska du verkligen ha så stark dos?

Juni ’20 

Sjuksköterska vid covidakut: Vad är dina symptom?

Jag: Bl.a låg temp. 

Sjuksköterska: Temp är irrelevant, vänta ska vi ta din. Nu har du iaf 36,9, det är normalt. 

Januari ’21

Vårdcentral: Du är lågtempad. Vissa är det.

Februari ’21

1177 Vårdguiden: Under 35 grader Celsius bör du söka vård. 

1177 på telefon: Med så låg temp och bröstsmärta kan vi inte utesluta hjärtinfarkt. 

Akuten: 

– Det finns inget som heter lågtempad.

– Sluta ta tempen. 

– Gör mig en tjänst, gå hem och ta tempen. 

Inlägget Kärleksbrev till mina politiker! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

PS. Det där med färger kommer ni förstå när ni får Dagens-lektion på mejlen. 

Kulturveckan är ett volontärt ambassadörssamarbete mellan 1,6 & 2,6 miljonerklubben – hälsa & livskvalitet för alla kvinnor och skrivplattformen Picapen. Premiärvecka 1-7 februari, premiärpris 250 kr för medlemmar (ord pris 300 kr) och 300 kr för icke-medlemmar (ord pris 350 kr). 

Inlägget Skriv en bok som alla läser! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Min comeback som sexarbetare går ändå rätt bra, trots restriktioner. Glöm glitter och glamour, det är hårda tag som gäller. Blott en stunds prokrastinering. Så jag skvallrar lite på telefon med mostrarna här i B-Byn om vårt evighetsämne Värmepannan, kikar bort mot havet, stryker Clark Kent medhårs, och mammar mig en stund – innan jag går till jobbet i soffan, lyssnar till bjällerklang med Erik Lundin från Jill’s Veranda, doppar nybakt lussekrans som min gulliga granne Tarja levererat för avsmakning, och river av ett par heta erotiska lyssnarserier i novellform.

Bilden? En av berättelserna heter Det som händer i Venedig … Av en händelse som kan framstå som mer än en tillfällighet firade jag 21-årsdag i full gala under karnevalen i Venedig. Ingen gris kom till skada under fotograferingen signerad pappa Wicke Vire Hallon

Wictor Forss, för den skadan var redan skedd. Vi visste inte bättre förra årtusendet, och ja kära barn, jag lyder och är numer nästan 100 % vego. När jag inte håller fingrarna i kors bakom ryggen, eller upp löshåret och ljuger föstås. Som vanligt har jag lite, lite svårt att skilja på dikt och verklighet

Inlägget Sexarbete dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Kram från Lina

Inlägget En kupp i klubbregi! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Ärligt har jag deppat över dålig kontakt med er. Utan er är mina ord bara brus i vinden, för vem orkar liksom med en enda till tyckare. Inte jag iaf. En enda synlig läsare, däremot, gör en värld av skillnad för mig. Men jag har inte fått upp några kommentarer här på bloggen, inte haft nåt att svara på. Känt mig  dumt hybrisaktig som ändå fortsätter skriva. Gjort det för att jag älskar Alexandra, avgudar alla som jobbar på klubben, är stormförtjust i att stå mitt ibland er på Woman in Red och dansa till Susan Lanefelts sköna tjut från scenen, i själ och hjärta (speciellt hjärta såklart) brinner för 1,6 & 2,6’s engagemang för kvinnohälsan och vet att kvinnliga möten, viskningar och rop framför lägerelden förlänger livet med 20000 %.

Men plötsligt dök det upp, en liten ruta som kanske kanske är dörren till Pandoras box, om jag bara kommer på hur man kikar in där. Såg ut som om det fanns kommentarer som jag inte svarat på! Blir glad och ledsen om vartannat, tacksam och skämmig. Skyndar vidare för att leta upp dem.

Kram från Lina och tack

Inlägget FÖRLÅT❣️ Jag vill ju dansa med er igen💃💃🏻💃🏼💃🏽💃🏿 dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Sitter här och biter på mina novemberhimmelsblågrå naglar över slutet på historien/det amerikanska presidentvalet/förestående inbördeskriget mellan alla skjutglada galningar som köpt vapen triggat av en patetiskt orange clown när jag får kärleksbrev:

”Och så är vi då snart där igen. Ljusstakar ska letas fram och halvdana tomtar från svunna tider ska stökas upp (ja, nog är en och annan något kroppsstympade efter viss ”hundincident”). En tid att bäva inför och samtidigt, bara fullkomligt älska. Denna ljuva vintertid.

Lagom till att stöket intar sin plats eller kanske precis just då när det är som allra närmast (läs: kaos hos familjen AB) finns här en utmärkt bok för att fylla på med lyckohormoner, glad förväntan och lusselängtan.

Jag ger er här tre önskningar, två världar och en oförglömlig jul.

Här får läsaren möta mamma Kate som inte bara lämnat reggaestjärnan Rock och just nu befinner sig i en ständig längtan efter den stora kärleken, utan även förtvivlat söker en vettig jultomte till sin dotter Britta. I ett annat hörn av staden sitter Kalle som vid sidan av barnboksförfattandet och letandet efter kärleken behöver hitta ett extraknäck inför jul och startar firman Tomteknäck. När julaftonsmorgon glimmar visar det sig att inte allena julgranskulorna lyser röda då även firmans bästa tomte – som Kate i sitt hörn tror ska förgylla dottern Brittas jul – råkat få mässlingen….

Inlägget ”Jag ger er här tre önskningar, två världar och en oförglömlig jul” dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Inlägget Långvarig covid-19, kan vi prata om det? dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Inlägget Jag finns på Ica Maxi, alltså lever jag! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

PS i förskott: Eventuella likheter med mostrarna på bilderna är som det är med, trots att jag lovat att aldrig lägga ut bilder på dem. Inte på MinstaMostern iaf

Inlägget Julboksläpp🤶🏻📚 dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.