Sista resan, livets slut, är unik för varje person och de närstående. Det borde ligga alla varmt om hjärtat att göra den sista tiden så bra, varm, mänsklig och human som möjligt.Samhällets äldsta och sköraste får omsorg av anställda med varierande kompetens, många arbetar deltid eller är timavlönade, något som skapar otrygga anställningar. De flesta är kvinnor och många är utrikesfödda.

I regeringsförklaringen i november i fjol anförde landets statsminister Magdalena Andersson (S) krafttag mot tre allvarliga samhällsproblem; kampen mot brott och segregation, att driva den gröna industriella revolutionen och att ”ta tillbaka kontrollen över välfärden” så att alla medarbetare har de villkor som krävs för att göra sitt jobb.

Det sistnämnda är i synnerhet en fråga för kvinnor. De lever längre än män, gifter sig oftare med män som är äldre än dem själva och därmed blir de ”kvar” när make, sambo, särbo, eller vän lämnat livet.
Kvinnor står för en god del av den omsorg som äldre får under sin sista tid i livet. Det kan handla om de egna eller makens föräldrar och senare om den person som kvinnan i fråga lever tillsammans med.

Kvinnornas insatser kan ses som en kärlekshandling, men också som en fälla. En fälla som kvinnor hamnar i när den offentliga vården inte är tillräcklig. Men kanske tas denna kvinnokraft för given idag. Det är det offentligas skyldighet, inte anhörigas, att tillgodose äldre människors behov av stöd och vård.  
Trots en omfattande lagstiftning om att vård och omsorg ska vara likvärdig, råder betydande skillnader när det gäller sköra äldre. Dessutom utförs den av anhöriga som ofta inte har något val.

Att arbeta inom äldreomsorgen kräver kompetens att tolka subtila signaler, förstå personers komplexa situation och vidta relevanta åtgärder.  I hög grad får kvinnor med ingen eller begränsad utbildning ta hand om och bära ansvaret för allt detta.
Äldreomsorgen har blivit en tredubbel kvinnofälla. Kvinnor ger vård och omsorg i större utsträckning än män. Kvinnor tar emot vård- och omsorg i större utsträckning än män och kvinnor som har invandrat till Sverige står för vården i större utsträckning än män.

De som arbetar inom äldreomsorgen måste få kunskap, kompetens, ansvar och möjligheter att utföra ett bra arbete i äldreomsorgen.

Vi kräver att:
• Den medicinska kompetensen, läkare och sjuksköterskor, ska finnas i lednings- och beslutandeställning inom äldreomsorgen. Beslut ska fattas som värnar mottagarnas hälsa. I det ingår att läkare har tid att regelbundet och fysiskt möta och undersöka sina vårdtagare och därmed inte vara hänvisade till andra- och tredjehandsobservationer som annan vårdpersonal har gjort.
• Alla som arbetar inom äldreomsorg ska minst ha undersköterskeutbildning i enlighet med regeringens förslag om skyddad yrkestitel för undersköterskor.
• Alla som anställs inom äldreomsorg och inte har svenska som modersmål ska via sin arbetsgivare få utbildning på arbetstid i svenska språket. Det är en tillgång för äldreomsorgen att ha flerspråkig personal, men alla måste behärska det svenska språket.

Det finns nu en unik möjlighet för regeringen och riksdagen att stärka kvinnors villkor på flera sätt; genom att öka utbildningen för utrikesfödda, avlasta anhöriga som hamnat i “kvinnofällan” och öka kvaliteten i äldreomsorgen.

SKRIBENTERNA

Solvig Ekblad, professor i mångkulturell hälso- och sjukvårdsforskning, Karolinska institutet

Ami Hommel, professor i vårdvetenskap, Malmö universitet

Ingalill Rahm Hallberg, professor emeritus, Lunds universitet

Alexandra Charles, ordförande i 1,6 & 2,6 miljonerklubben

Ledamöter i medicinska expertgruppen 1,6 & 2,6 miljonerklubben som arbetar för att det ska bedrivas mer hälsorelaterad forskning på kvinnor i Sverige.

Inlägget Äldreomsorgen har blivit en tredubbel kvinnofälla dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Detta är en debattartikel. Publicerades på www.drugnews.se 2022-03-08.

Hösten 2021 kom Samsjuklighetsutredningen med förslag till förbättrad vård för personer med samsjuklighet i form av både ett skadligt bruk/beroende och psykisk ohälsa. KSAN ser en möjlighet till positiv förändring av dagsläget eftersom utredningen bl.a. ställer frågan om rutin och ansvar för SIP (Samordnad Individuell Plan) på sin spets.

På internationella Kvinnodagen vill vi på KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor) väcka debatt om hälsan för kvinnor i beroende. De kvinnorna utgör en liten men hårt drabbad grupp i samhället. De har länge levt med kronisk smärta, med trauman och ätstörningar, tittat våldet i vitögat och upplevt försummelse som de försökt hantera på egen hand. Kvinnor i beroende bär på berättelser om misslyckade behandlingar och har varit utsatta för sexuellt våld. Det som förenar dem är bristen på stöd och human vård samt grov förnekelse av deras mänskliga rättigheter.

Studier om hälsotillståndet bland personer som använder narkotika är sällsynta i Sverige (CAN). Kommunernas förutsättningar att arbeta med folkhälsan ser som bekant, mycket olika ut. I SKR:s enkät (Sveriges Kommuner och Regioner) svarar endast hälften av svenska kommuner att de har prioriterat ”jämlik hälsa”.

KSAN:s medlemsorganisationer har lång erfarenhet av att hjälpa kvinnor med beroendeproblematik. Även innan pandemiåren har kvinnorna vittnat om hög samsjuklighet, korta eller obefintliga behandlingar och suicidala tankar.

Socialstyrelsen varnar om ökad narkotikadödlighet i denna grupp kvinnor och att fler kvinnor (64 procent) än män (52 procent) vårdas för flera psykiatriska diagnoser.

Kvinnor med substansberoende är i minoritet i individuellt behovsprövade öppna insatser (33 proc.); inom heldygnsvård utgör de endast 27 procent och av de 6 100 personer med beroende som fick bistånd till långsiktig boendelösning var endast 1 546 kvinnor, enligt Socialstyrelsen. Dessutom utreds inte kvinnorna i beroende för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (likaså männen), enligt samma källa.

Utredningar uteblir på grund av att patienten måste vara drogfri innan en utredning kan genomföras. Samma krav ställs på den våldsutsatta kvinnan av nästan alla kvinnojourer i Sverige. Vart ska kvinnan i beroende ta vägen om vårdtröskeln är så hög?

Kvinnorna hamnar utanför politiska prioriteringar gång på gång just därför att de utgör en minoritet, mansnormen styr beslut om vård av kvinnor i beroende i myndigheternas Sverige 2022. Dessa kvinnor lever med dubbelt stigma – har svårt att få sina behov tillgodosedda när de ber om hjälp och vågar inte vända sig till myndigheter av rädslan att deras situation kommer att försämras ännu mer. Hälsan för de beroendedrabbade kvinnorna kännetecknas av omfattande utmaningar med samsjuklighet och psykiatriska diagnoser i botten. För att få effekt och långsiktig förbättring av hälsan måste vården ta hänsyn till kvinnans perspektiv, individuella erfarenheter och tidigare behandlingsresultat.

Det finns verktyg och kunskap att stärka hälsan för kvinnor i beroende med. I september 2015 antog EU rådet ”Minimi kvalitetsnormer för minskad efterfråga på narkotika”. Dokumentet omfattar 16 standardnormer som inte är obligatoriska för EU medlemsländer men utgör riktlinjer för en effektiv och långsiktig prevention, vård och behandling samt social integration. I dokumentet understryker EU rådet bl.a. patienternas rätt att vara involverade i alla steg av behovsbedömningar och i utformning samt utvärdering av behandlingar med vikten att behålla kvinnoperspektivet.

KSAN kräver att långsiktigheten och kvinnoperspektivet samt patientperspektivet ska bli en del av human vård i Sverige. Vården ska inte döma utan ge kvinnor i beroende kraften att berätta sin sanning. Stärk hälsan för kvinnor i beroende, det är mänsklig rättighet i ett demokratiskt samhälle, en rättighet som inte efterlevs i dag!

av
Ingela Broberg, ordförande, KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor), även aktiv i SIMON:s (Svenska Invandrare mot Narkotika) Kvinnokommitté
Susanne Bergenbrant Glas, ordförande, KLF, Kvinnliga läkares Förening
Nina Eriksson, enhetschef, LP-verksamheten
Alexandra Charles von Hofsten, ordförande, 1,6 miljonerklubben
Lena Flycht, doc. psykiater
Gabriella Svanberg, neuropsykolog
Klaudia Jagne, ordförande, RIFFI (Riksförbundet Internationella Föreningen Fem-Inclusion)
Lotten Sunna, ordförande #Utanskyddsnät

Inlägget Stärk hälsan för kvinnor i beroende! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Det här är en debattartikel. Publicerad på www.etc.se 2022-03-08.

Att Sverige är ett av världens minst ojämställda länder är till stor del kvinnorörelsens förtjänst. Tack vare kvinnors organisering infördes särbeskattning, föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg så att kvinnor på 1970- och 80-talen kunde försörja sig själva och ta makten över sina liv.

Inlägget Dubbla anslagen till kvinnoorganisationer dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

WaterAid är en internationell organisation som jobbar för att förändra människors liv genom att förbättra tillgången till rent vatten, sanitet och hygien i världens fattigaste samhällen. Genom kampanjen “March for Water” som arrangeras varje år i mars, uppmanar WaterAid människor att gå ut och aktivera sig på olika sätt för att uppmärksamma bristen på vatten i stora delar av världen.

55-åriga Sokhina i Bangladesh är en av dem som varje dag får gå flera mil för att hämta rent dricksvatten till sin familj. Det är hennes uppgift som kvinna att hämta vatten från brunnen som ligger långt borta.⁠

Idag saknar 4 miljoner människor grundläggande tillgång till dricksvatten bara i Bangladesh, totalt är det 771 miljoner människor världen över som inte har tillgång till rent vatten!

I 8 av 10 fall är det också flickors och kvinnors uppgift att hämta vatten till familjen – något som ofta tar flera timmar varje dag, tid som annars kunde läggas på att arbeta och få en inkomst eller att gå i skolan.

Vi på 1,6 miljonerklubben är stolta över att kunna vara med och bidra till förändring och förbättrade förhållanden för kvinnor runtom i världen. Vi går tillsammans i mars för att kvinnor som Sokhina ska slippa gå flera mil varje dag.

Du kan delta genom att gå, rulla, simma, rida eller på vilket sätt du vill. Varje gång du registrerar din aktivitet eller dina steg hjälper det WaterAids viktiga arbete samtidigt som vi stärker folkhälsan i Sverige. I år kommer alla som deltar att kunna registrera sina steg i appen som ni hittar på appstore och google play, sök på WaterAid eller March for Water. Appen finns tillgänglig från och med den 23 februari.  (Läs mer i rutan)

Förra året gick fler än 5000 personer mer än 550 miljoner steg i March for Water för att uppmärksamma vattenbristen i världen. Årets mål är minst 771 miljoner steg då lika många människor världen över saknar tillgång till rent vatten.

Tillsammans deltar vi på 1,6 miljonersklubben för att kvinnor och flickor världen över ska slippa gå i timmar varje dag för att hämta vatten.

Här kan du läsa mer om WaterAid och kampanjen March for water, klicka här!

Inlägget I mars går vi tillsammans för rent vatten! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

av Alexandra Charles von Hofsten, ordförande och grundare 1,6 & 2,6 miljonerklubben

Göra Sjönell, allmänläkare och grundare av medicinteknikbolaget MediRätt

Kvinnors omsorg av äldre anhöriga sker ofta på bekostnad av ekonomi och hälsa, skriver debattörerna. Foto: Angel Nieto

En av samhällets stora vinster är också en av dess största utmaningar: vi lever allt längre. Äldrevården skriker efter arbetskraft och antalet vårdplatser inom slutenvården och äldrevården fortsätter att minska. Istället är det de anhöriga som får bära upp vården av våra äldre, och allt som oftast är det kvinnorna som drar det största lasset. Sju av tio som vårdar en närstående är kvinnor, trots att lika många kvinnor som män vårdas. Svenska staten sparar varje år 181 miljarder kronor på att anhöriga väljer att själva vårda sina nära och kära – en besparing som kvinnor får betala priset för i form av inkomstbortfall och psykisk ohälsa.

Trots att tre fjärdedelar av all äldrevård sköts av en närstående idag hör vi förvånansvärt lite om anhörigvården i den politiska debatten. Mycket av det arbete som anhöriga utför handlar om samordning av vårdinsatserna, att påminna och bevaka medicinering och att skapa en känsla av trygghet. 

Tyvärr sker omsorgsarbetet ofta på bekostnad av ekonomi och hälsa – många tvingas vara borta från jobbet eller gå ner i arbetstid, och den känslomässiga stressen leder till utbrändhet och sjukskrivningar. 

Kvinnor utgör inte bara en övervägande majoritet av anhörigvårdarna – en undersökning från Stockholms universitet visar dessutom att kvinnor oftare än män får en försämrad hälsa till följd av att vårda en förälder. Att kvinnor sjukskrivs eller halkar efter i yrkeslivet för att de tar hand om en förälder, en respektive eller ett barn riskerar att ytterligare spä på redan stora inkomstskillnader mellan könen. Vi har idag en situation där den kvinnliga delen av befolkningen konsekvent missgynnas för sin välvilja, och det är dags att vi behandlar anhörigvården som den viktiga jämställdhetsfråga det är.

Det huvudsakliga ansvaret för äldreomsorgen ligger fortfarande hos kommunerna – det är ingen som tvingar någon att vårda en anhörig. Utifrån tillgängliga resurser och individers behov och önskemål är det heller inte realistiskt att alla äldre placeras på äldreboende. Men med knappa resurser, en hårt pressad hemtjänst och äldre som far illa är det inte förvånande att många frivilligt väljer att vårda sin närstående.  Det är emellertid inte värdigt en modern välfärdsstat att ha ett vårdsystem som bygger på att halva befolkningen sliter ut sig. 

För att ta itu med detta samhällsproblem – där kvinnor gång på gång hamnar i anhörigfällan – ser vi två saker som centrala: bättre nyttjande av digitala verktyg och ökad samordning av vården. Med digitala verktyg kan vi både öka patientsäkerheten, förbättra samordningen och minska belastningen på vårdpersonal och anhöriga. Vi har redan lösningar som digitala läkemedelsautomater, trygghetslarm och påminnelseutrustning för mediciner, men trots de uppenbara fördelarna är det många kommuner som inte förmår ta tillvara på den digitala tekniken. Samtidigt ser vi behovet av att kommunerna tar större ansvar för samordningen av vårdinsatser så att anhöriga i lägre utsträckning behöver kliva in. 

Istället för att utnyttja kvinnors plikttrogenhet och engagemang måste våra politiker inkludera anhöriga i vårddebatten. Anhörigvården drabbar främst kvinnor, men det är inte en kvinnofråga – det är ett samhällsproblem som kommer att påverka oss alla om ingen förändring sker. Vi uppmanar socialminister Annika Strandhäll och digitaliseringsminister Peter Eriksson att ta ett gemensamt grepp och samarbeta kring hur förutsättningarna kan förbättras för de som vårdar en närstående. Låt anhörigvården vara den viktiga valfråga som Sveriges kvinnor – och män – förtjänar.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad Dagens Samhälle 4 juli 2018 kl 10:25

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/anhorigvarden-ar-en-dold-kvinnofalla-22966

Inlägget Anhörigvården är en dold kvinnofälla dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Jämställdhet för mig är att kvinnor och män har samma makt och inflytande över sina liv och över samhället.

I oktober 2017 utsåg regeringen Lena Ag till generaldirektör för den nya Jämställdhetsmyndigheten i Göteborg. Lena kommer närmast från organisationen Kvinna till kvinna, där hon var generalsekreterare. Jämställdhetsmyndigheten startade i januari i år och är en expertmyndighet med bland annat statsvetare, nationalekonomer, genusvetare, utredare från försäkringskassan och arbetsförmedlingen, nationella våldsexperter, poliser och jurister.

Jämställdhetsmyndigheten har ett stort och brett uppdrag, som blir navet, för jämställdhetsarbete i Sverige där målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Regeringen arbetar efter sex delmål:

• En jämn fördelning av makt och inflytande
• Ekonomisk jämställdhet
• Jämställd utbildning
• Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
• Jämställd hälsa – erbjudas vård och omsorg på lika villkor
• Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Alla ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

– Bland regeringens sex delmål ska vi nu prioritera mäns våld mot kvinnor, som måste upphöra. Det är både ett nationellt och ett globalt problem. Regeringen har lagt en 10-årig strategi med huvudfokus på prevention. Vi ska exempelvis arbeta med ett förebyggande program med mentorer ute på skolor, som ska hjälpa till att motverka våld och sexuella trakasserier. Skolverket kommer att utvärdera detta, berättar Lena.

EIGE, Europeiska jämställdhetsinstitutet, har gjort en uträkning på vad mäns våld i parrelationer och familj kostar samhället. Sverige har också gjort detta och konstaterar att våldet kostar 45,5 miljarder kr per år. I den summan inräknas rättsväsendet, socialtjänst, social välfärd, stödtelefoner, kvinnojourer, personliga kostnader. Varje år blir också ca 11 000 kvinnor sjukskriva p.g.a våld.

Detta delmål, Mäns våld mot kvinnor, ska myndigheten redovisa i oktober 2019.

–          Jämställdhet för mig är att kvinnor och män har samma makt och inflytande över sina liv och över samhället. För mig är jämställdhet en demokratifråga och en frihetsfråga. Allas röster och perspektiv är viktiga.

Jämställdhet innehåller många frågor som berör och som många vill arbeta med. Tidigare var jämställdhetsarbetet splittrat och uppdelat på flera myndigheter. Nu vill regeringen växla upp med hjälp av den nya myndigheten, som ska analysera regeringens sex delmål. Myndigheten ska ge underlag och analyser för en ökad förståelse för jämställdhet för att få en bättre bild av det aktuella läget.

– Det är ett otroligt spännande och utmanande arbete som väcker ett stort intresse. Vi utvecklar jämställdhetsfrågorna tillsammans och har möten med många organisationer t ex FN och EIGE för att kunna göra bästa möjliga analys för utvecklingen, säger Lena.

De flesta länder arbetar idag med jämställdhet men inte på en lika hög ambitionsnivå som Sverige. Om vår myndighet gör ett bra jobb som inkluderar fakta och analyser blir vi även intressanta internationellt och kan då sprida informationen inte bara i Sverige utan även utomlands.

– Vi kommer att kunna se vilken kunskap vi saknar och kan ta fram. Ett exempel är inom hälsa där obetalt omsorgsarbete för äldre föräldrar kan skapa stress och frustration. Jämställdhetsmyndigheten är en utförare av det som regeringen beslutar om, förklarar Lena vidare.

Myndigheten ska bland annat arbeta för en jämställd hälsa där alla är jämställda oavsett socioekonomiska förhållanden, ålder, utbildning, utrikes födda. Det behövs experter och utredare som stödjer myndigheten som arbetar med jämställdhetsintegrering. Idag arbetar ett 60-tal myndigheter med jämställdhet och nu måste alla sätta på sig jämställdhetsglasögonen.

Ett exempel är Skatteverket som har upptäckt att servicen till allmänheten är ojämlik. Kvinnor och män behandlas olika där män får bättre service. Detta är något som man försöker rätta till för att höja sin kvalitet. Jämställdhetsmyndigheten ska ge Skatteverket stöd med olika metoder. På samma sätt arbetar myndigheten med Länsstyrelser och kommuner. Det är ofta konkreta metoder och stöd om hur det ska gå till, som behövs. 

Den 15–16 maj 2018 har Sverige ordförandeskapet i Nordiska ministerrådets återkommande internationella konferens om jämställdhet i Stockholm, International Conference on Men and Equal Opportunities (ICMEO). Flera av de nordiska aktiviteterna är på temat män och jämställdhet. Till konferensen kommer ministrar, experter och organisationsrepresentanter från många länder.

Fakta om Lena Ag

Tidigare Generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Årets opinionsbildare 2016

Politisk sakkunnig på Utrikesdepartementet.

Projektledare i justitiedepartementet för frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.

Ingått i Margot Wallströms kabinett för EU-kommissionen

EIGE: Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) är ett självständigt organ inom Europeiska unionen, som inrättades för att bidra till och stärka jämställdhet, inklusive jämställdhetsperspektivet i all EU-politik och nationell politik, och bidra i kampen mot diskriminering på grund av kön, liksom att öka EU-medborgarnas medvetenhet om jämställdhet.

Förslag till citat som kan lyftas fram i texten:

För mig är jämställdhet en demokratifråga och en frihetsfråga

Av Inger Söderholm

Inlägget Lena Ag – Med jämställdhet i fokus dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Av Inger Söderholm Foto Cecilia Liljeton

–Jämställdhet för mig är att kvinnor och män har samma makt och inflytande över sina liv och över samhället. 

I oktober 2017 utsåg regeringen Lena Ag till generaldirektör för den nya Jämställdhetsmyndigheten i Göteborg. Lena kommer närmast från organisationen Kvinna till kvinna, där hon var generalsekreterare. Jämställdhetsmyndig- heten startade i januari i år och är en ex- pertmyndighet med bland annat stats- vetare, nationalekonomer, genusvetare, utredare från försäkringskassan och arbetsförmedlingen, nationella våldsexperter, poliser och jurister.

Jämställdhetsmyndigheten har ett stort och brett uppdrag, som blir navet, för jämställdhetsarbete i Sverige där målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

–Bland regeringens sex delmål ska vi nu prioritera mäns våld mot kvinnor, som måste upphöra. Det är både ett nationellt och ett globalt problem. Regeringen har lagt en 10-årig strategi med huvudfokus på prevention. Vi ska exempelvis arbeta med ett förebyggande program med men- torer ute på skolor, som ska hjälpa till att motverka våld och sexuella trakasserier. Skolverket kommer att utvärdera detta, berättar Lena.

EIGE, Europeiska jämställdhetsinstitutet, har gjort en uträkning på vad mäns våld i parrelationer och familj kostar samhället. Sverige har också gjort detta och konstaterar att våldet kostar 45,5 miljarder kr per år. I den summan inräknas rättsväsendet, socialtjänst, social välfärd, stödtelefoner, kvinnojourer, personliga kostnader. Varje år blir också ca 11 000 kvinnor sjukskriva p.g.a våld.

Detta delmål, Mäns våld mot kvinnor, ska myndigheten redovisa i oktober 2019.

–Jämställdhet för mig är att kvinnor och män har samma makt och inflytande över sina liv och över samhället. För mig är jämställdhet en demokratifråga och en frihetsfråga. Allas röster och perspektiv är viktiga.

Jämställdhet innehåller många frågor som berör och som många vill arbeta med. Tidigare var jämställdhetsarbetet splittrat och uppdelat på flera myndigheter. Nu vill regeringen växla upp med hjälp av den nya myndigheten, som ska analysera regeringens sex delmål. Myndigheten ska ge underlag och analyser för en ökad förståelse för jämställdhet för att få en bättre bild av det aktuella läget.

–Det är ett otroligt spännande och utmanande arbete som väcker ett stort intresse. Vi utvecklar jämställdhetsfrågorna tillsammans och har möten med många organisationer tex FN och EIGE för att kunna göra bästa möjliga analys för utvecklingen, säger Lena.

De flesta länder arbetar idag med jämställdhet men inte på en lika hög ambitionsnivå som Sverige. Om vår myndighet gör ett bra jobb som inkluderar fakta och analyser blir vi även intressanta internationellt och kan då sprida informationen inte bara i Sverige utan även utomlands.

–Vi kommer att kunna se vilken kunskap vi saknar och kan ta fram. Ett exempel är inom hälsa där obetalt omsorgsarbete för äldre föräldrar kan skapa stress och frustration. Jämställdhetsmyndigheten är en utförare av det som regeringen beslutar om, förklarar Lena vidare.

Myndigheten ska bland annat arbeta för en jämställd hälsa där alla är jämställda oavsett socioekonomiska förhållanden, ålder, utbildning, utrikes födda. Det behövs experter och utredare som stödjer myndigheten som arbetar med jämställdhetsintegrering. Idag arbetar ett 60-tal myndigheter med jämställdhet och nu måste alla sätta på sig jämställdhetsglasögonen.

Ett exempel är Skatteverket som har upptäckt att servicen till allmänheten är ojämlik. Kvinnor och män behandlas olika där män får bättre service. Detta är något som man försöker rätta till för att höja sin kvalitet. Jämställdhetsmyndigheten ska ge Skatteverket stöd med olika metoder. På samma sätt arbetar myndigheten med Länsstyrelser och kommuner. Det är ofta konkreta metoder och stöd om hur det ska gå till, som behövs.

Den 15 – 16 maj arrangerade Sveriges regering och Jämställdhetsmyndigheten en internationell konferens i Stockholm om män och jämställdhet, International Conference on Men and Equal Opportu- nities (ICMEO). Konferensen samman- föll med Sverige ordförandeskap i Nord- iska ministerrådet och flera gemensamma aktiviteter genomfördes. På konferensen deltog ministrar, experter och organisa- tionsrepresentanter från många länder.”

Inlägget Med jämställdhet i fokus dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

I en studie som släpptes 2009 konstaterades att kvinnor fick sämre hjärtsviktvård än män och att de oftare fick fel diagnos. I spåren följde en livlig debatt och i stort sett alla var överens om att dessa skillnader var oacceptabla. Nu, sju år senare, borde väl detta ha rättats till? I fjol kom Socialstyrelsen med nya, bra riktlinjer för behandling av hjärtsvikt och eftersom hälso- och sjukvårdslagen tydligt säger att alla har rätt till samma vård så borde alltså saken vara klar. I en uppföljning som nyligen presenterades av Socialstyrelsen visade det sig att många skillnader består, till exempel får fyra gånger fler män än kvinnor så kallad hjärtsviktspacemaker. Men det handlar inte bara om skillnader mellan könen, konstaterar Socialstyrelsen. Det handlar också om var i Sverige man råkar bo. Bara tre landsting (Västerbotten, Gotland och Örebro) nådde målnivån om att ge minst 65 procent av hjärtsviktspatienterna basbehandling med två olika läkemedel, för att minska risken för onödig sjukhusvård, hjärtinfarkt och för tidig död.

För att veta om vårdgivarna i landsting och regioner följer riktlinjerna ska alla i Sverige med diagnosen hjärtsvikt hamna i registret RiksSvikt. Diagnosmetod, behandling, sjukdomstillstånd och annat läggs in där och tack vare det går det att följa upp om riktlinjerna efterlevs. Dessutom går det att använda registret för att förbättra vården, genom att ta efter de lyckade exemplen och överge de mindre lyckade. Kvalitetsregister, där RiksSvikt är ett, kan rädda många liv. Tyvärr är det i dag bara ungefär hälften av alla patienter i Sverige som hamnar i RiksSvikt, trots att registret har funnits sedan 2003. Följden blir att hjärtsviktpatienter deltar i ett postnummerlotteri, där bostadsorten avgör vilken vårdkvalitet de får.

De flesta medicinska studier har gjorts på den så kallat systoliska hjärtsvikten, som är vanligast hos män. Den innebär att hjärtats vänsterkammare har nedsatt pumpförmåga, vilket gör att blodet inte kan pumpas vidare i kroppen nog effektivt. Vid diastolisk hjärtsvikt, som är vanligast hos kvinnor, är vänster kammare inte tillräckligt elastisk, vilket innebär svårighet att fylla hjärtat med blod. Den kvinnliga formen av hjärtsvikt är inte alls så uppmärksammad och de flesta studier har utförts på den manliga formen.

Den absolut viktigaste faktorn för att vi ska kunna rädda livet på fler hjärtsviktpatienter är att de får rätt diagnos i tid. Det finns utvecklade metoder för det, en av dem har införts i Stockholms Läns Landsting, som tillsammans med Karolinska Institutet har tagit fram en särskild checklista för att hitta patienter med hjärtsvikt, som kallas GENAST. Där GE står för ”Genomför EKG”, ”…NAST” står för ”Natriuretisk Peptid vid Andfåddhet, Svullnad och Trötthet”. Natriuretisk Peptid, eller BNP, är ett värde som fastställs med ett blodprov. Den som lider av hjärtsvikt har som regel förhöjt BNP. Om denna enkla metod genomfördes överallt skulle även andelen kvinnor med odiagnostiserad hjärtsvikt kunna minska dramatiskt.

Hjärtsvikt är en folksjukdom och i takt med att befolkningen åldras, samtidigt som hälsan förbättras på andra områden, så blir det en allt vanligare orsak till lidande och död. Vi räknar med att landets alla vårdgivare prioriterar att följa Socialstyrelsens riktlinjer och att klinikerna ser till att alla patienter hamnar i RiksSvikt.

Alexandra Charles, ordförande 1,6 miljonerklubben

Karin Schenck-Gustafsson, seniorprofessor och överläkare i 

hjärtsjukdomar på Karolinska Universitetssjukhuset, styrelseordförande för Centrum för Genusmedicin på Karolinska Institutet

Penilla Gunther, riksdagsledamot, KD och medlem i
parlamentariska European Heart Failure Network

Inlägget Oacceptabelt att kvinnor får sämre hjärtsviktvård dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Den nya skatten ska minska övervikt och fetma bland barn i Storbritannien. Fetma kostar, enligt regeringen, miljardtals pund årligen. Norge har beskattat socker sedan början av 1980-talet. Island och Finland beskattar vissa “onyttiga” livsmedel som läsk, godis eller glass. Danmark hade tidigare en fett- och sockerskatt som avskaffades 2012, då den inte ansågs ha lett till några ändrade konsumtionsvanor. Andra länder som beskattar produkter med stor andel socker är Frankrike, Belgien, Ungern och Mexiko. Även i Sverige har krav på sockerskatt rests. Folkhälsominister Gabriel Wikström anser det inte vara aktuellt i nuläget för svensk del. Man vill hellre ta ett helhetsgrepp kring överviktsfrågan, uppgav ministern, och hänvisade till en pågående utredning från Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket.

Källa: Läkartidningen.se

Inlägget Storbritannien inför sockerskat dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Med smältande isar ökar oljeborrningen i Arktis, trots att en oljekatastrof där skulle få förödande konsekvenser. När Sverige nu blir ordförande i Arktiska rådet måste vi kämpa för ett förbud mot ny oljeutvinning, skriver miljöorganisationer och oppositionspolitiker.

På torsdag tar utrikesminister Carl Bildt över ordförandeskapet i Arktiska rådet. Under två år kommer Sverige att spela en ledande roll i arktiska frågor, vilket ger oss en god möjlighet att driva frågan om ett skydd av Arktis unika och hotade miljö.

Ett förbud mot ny oljeutvinning, destruktivt fiske och annan industriell verksamhet innanför den nuvarande islinjen bör vara högsta prioritet för den svenska regeringen under ordförandeskapet.

I Arktis hänförande och kärva natur finns ett myllrande ekosystem där djur och människor under lång tid har anpassats till att överleva och frodas i det hårda klimatet. Dessa ekosystem är i dag utsatta för svår press från klimatförändringar, föroreningar och havsförsurning. För att de ska ha en chans att klara sig i framtiden måste de skyddas från de ofrånkomliga risker som oljeutvinning och destruktivt fiske för med sig. Arktiska rådet är det samarbetsorgan mellan regionens åtta länder som ska säkerställa en fredlig dialog och arbeta för att skydda den arktiska miljön. När Sverige nu tar över ordförandeskapet i rådet får vi både stora möjligheter och ett stort ansvar för Arktis framtid.

Det är under de närmaste åren som Arktis öde kommer att avgöras. Huggsexan om Arktis hittills skyddade naturresurser har redan börjat. I Arktis finns några av jordens sista stora och livskraftiga bestånd av fisk. Där finns även stora mineralfyndigheter och energibolagen hoppas på att hitta olja och gas.

De snabbt smältande isarna och den tinande permafrosten gör det nu möjligt att komma åt dessa resurser. Många oljebolag har redan börjat borra efter olja eller har licenser för att göra det. Skulle en olycka, likt den i Mexikanska golfen, inträffa i denna sårbara miljö skulle konsekvenserna bli förödande, både för djurlivet och för de människor som är beroende av det för sin överlevnad.

På grund av kylan och sammansättningen av bakterier i vattnet bryts olja ner långsamt i Arktis. Dessutom har en oljefläckad isbjörn inte längre förmåga att hålla värmen i den arktiska kylan och riskerar att dö av köld eller förgiftas när den slickar sig ren. Samma problematik gäller sälkutar och fåglar.

Om länder och företag väljer att investera i förnybar energi och klimatsmarta innovationer i stället för i svåråtkomlig och extremt dyr oljeborrning får vi en rimlig chans både att skydda Arktis mot katastrofala oljeutsläpp och att bromsa de klimatförändringar som hotar regionen.

Vi som har skrivit under den här artikeln menar att de delar av Arktis som historiskt har varit skyddade på grund av ett permanent havsistäcke, måste fortsätta skyddas med ett starkt bindande regelverk och fredas från destruktiv industriell verksamhet, som utvinning av naturresurser och fiske. I resten av Arktis bör ingen ny oljeborrning eller djuphavsborrning tillåtas, inte heller fiske med destruktiva redskap eller på hotade fiskebestånd.

Som ett av få länder i rådet utan ekonomiska intressen i Norra Ishavet har Sverige som ordförandeland en lysande möjlighet att arbeta för att ett sådant skydd blir möjligt. Det blir inte lätt, men historien har visat att det till synes omöjliga kan inträffa. Få trodde till exempel att det skulle vara möjligt att sluta ett internationellt avtal som stoppade all exploatering och militär verksamhet i Antarktis. Men 1991 skyddades i princip alla djur och växter i 50 år och världen undvek en potentiellt storskalig konflikt om de resurser som finns där. Samma anda av samarbete och hänsyn till planeten borde kunna prägla diskussionerna om Arktis i dag, även om regelverken och verktygen för att få till stånd ett skydd skiljer sig åt mellan de två polerna.

Carl Bildts och regeringens inställning har hittills varit att det inte går att stoppa utvinningen av råvaror i Arktis. Det är inte en hållbar strategi för framtiden. I stället för att bara diskutera vem som ska ta ansvar för en eventuell oljekatastrof måste vi se till att den inte inträffar.

Vi uppmanar regeringen att under dessa år inleda processen med att förbjuda oljeexploatering och destruktivt fiske i Arktis. Förväntningarna på Sverige är och måste vara höga om den arktiska miljön ska ha en framtid.

Therese Jacobson, Greenpeace
Håkan Wirtén, Världsnaturfonden, WWF
Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen
Sverker Thorén, Gröna liberaler
Matilda Ernkrans (S)
Åsa Romson (Mp)
Jens Holm (V)
Dennis Kraft, Sveriges ornitologiska förening
Alexandra Charles, 1,6 miljonerklubben
Catrin Andersson, konstnär

Inlägget Stoppa huggsexan om Arktis dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.