Äldreomsorgen har blivit en tredubbel kvinnofälla

Sista resan, livets slut, är unik för varje person och de närstående. Det borde ligga alla varmt om hjärtat att göra den sista tiden så bra, varm, mänsklig och human som möjligt.Samhällets äldsta och sköraste får omsorg av anställda med varierande kompetens, många arbetar deltid eller är timavlönade, något som skapar otrygga anställningar. De flesta är kvinnor och många är utrikesfödda.

I regeringsförklaringen i november i fjol anförde landets statsminister Magdalena Andersson (S) krafttag mot tre allvarliga samhällsproblem; kampen mot brott och segregation, att driva den gröna industriella revolutionen och att ”ta tillbaka kontrollen över välfärden” så att alla medarbetare har de villkor som krävs för att göra sitt jobb.

Det sistnämnda är i synnerhet en fråga för kvinnor. De lever längre än män, gifter sig oftare med män som är äldre än dem själva och därmed blir de ”kvar” när make, sambo, särbo, eller vän lämnat livet.
Kvinnor står för en god del av den omsorg som äldre får under sin sista tid i livet. Det kan handla om de egna eller makens föräldrar och senare om den person som kvinnan i fråga lever tillsammans med.

Kvinnornas insatser kan ses som en kärlekshandling, men också som en fälla. En fälla som kvinnor hamnar i när den offentliga vården inte är tillräcklig. Men kanske tas denna kvinnokraft för given idag. Det är det offentligas skyldighet, inte anhörigas, att tillgodose äldre människors behov av stöd och vård.  
Trots en omfattande lagstiftning om att vård och omsorg ska vara likvärdig, råder betydande skillnader när det gäller sköra äldre. Dessutom utförs den av anhöriga som ofta inte har något val.

Att arbeta inom äldreomsorgen kräver kompetens att tolka subtila signaler, förstå personers komplexa situation och vidta relevanta åtgärder.  I hög grad får kvinnor med ingen eller begränsad utbildning ta hand om och bära ansvaret för allt detta.
Äldreomsorgen har blivit en tredubbel kvinnofälla. Kvinnor ger vård och omsorg i större utsträckning än män. Kvinnor tar emot vård- och omsorg i större utsträckning än män och kvinnor som har invandrat till Sverige står för vården i större utsträckning än män.

De som arbetar inom äldreomsorgen måste få kunskap, kompetens, ansvar och möjligheter att utföra ett bra arbete i äldreomsorgen.

Vi kräver att:
• Den medicinska kompetensen, läkare och sjuksköterskor, ska finnas i lednings- och beslutandeställning inom äldreomsorgen. Beslut ska fattas som värnar mottagarnas hälsa. I det ingår att läkare har tid att regelbundet och fysiskt möta och undersöka sina vårdtagare och därmed inte vara hänvisade till andra- och tredjehandsobservationer som annan vårdpersonal har gjort.
• Alla som arbetar inom äldreomsorg ska minst ha undersköterskeutbildning i enlighet med regeringens förslag om skyddad yrkestitel för undersköterskor.
• Alla som anställs inom äldreomsorg och inte har svenska som modersmål ska via sin arbetsgivare få utbildning på arbetstid i svenska språket. Det är en tillgång för äldreomsorgen att ha flerspråkig personal, men alla måste behärska det svenska språket.

Det finns nu en unik möjlighet för regeringen och riksdagen att stärka kvinnors villkor på flera sätt; genom att öka utbildningen för utrikesfödda, avlasta anhöriga som hamnat i “kvinnofällan” och öka kvaliteten i äldreomsorgen.

SKRIBENTERNA

Solvig Ekblad, professor i mångkulturell hälso- och sjukvårdsforskning, Karolinska institutet

Ami Hommel, professor i vårdvetenskap, Malmö universitet

Ingalill Rahm Hallberg, professor emeritus, Lunds universitet

Alexandra Charles, ordförande i 1,6 & 2,6 miljonerklubben

Ledamöter i medicinska expertgruppen 1,6 & 2,6 miljonerklubben som arbetar för att det ska bedrivas mer hälsorelaterad forskning på kvinnor i Sverige.