Att hudcancer är den cancerform som ökar mest hos svenskar är inte konstigt. Vi reser väldigt mycket även vintertid, och älskar att vila upp oss under solens varma strålar. Det ger oss D-vitamin och det gör oss glada. Men timmar i solen är också riskfyllt. Allt fler drabbas av den allvarliga cancerformen malignt melanom. Kanske har vi också blivit invaggade i en falsk trygghet av alla skyddsfaktorer i solcremerna, försäljningen fördubblades under 2000-talet samtidigt som hudcancerfallen blev allt fler.

Hudprofessorn Olle Larkö i Göteborg tycker inte det är en bra idé att förlita sig på solskyddsmedel. ”Det är som att släcka en eld och samtidigt hälla på bensin”, har han sagt och förklarar att eftersom vetenskapen inte lyckats fastslå hur malignt melanom bildas, så kan man inte heller avgöra hur ett solskyddsmedel som kan skydda skulle se ut. Det är ett experiment som pågått i 40 år. Flitiga solskyddsanvändare dubblade sin risk för malignt melanom, visar en svensk studie från år 2000. Det finns faktiskt studier som visar att det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för att solskyddsmedel skyddar dig mot malignt melanom.

Så vi befinner oss i en situation där väldigt många svenskar, ofta tämligen unga, drabbas av denna svåra cancerform. Malignt melanom bildar lätt metastaser och kan därmed leda till döden om den inte upptäcks – och behandlas – i tid. Ändå kan väntetiderna vara mycket långa och de skiljer sig avsevärt beroende på var du bor. Lika så medicinering.

Det finns nya läkemedel som hjälper immunsystemet att attackera och förstöra cancerceller, men dessa är dyra och flera landsting har inte råd att använda dem. På något sätt måste vi se över sjukvårdens kostnader, det är inte rimligt att, som melanomföreningens ordförande Marie Andersson nyligen konstaterade låta cancervården vara som ett postkodlotteri. Vinner den ena förlorar den andra… Vi måste lägga tid och resurser på att få en rättvis och jämlik sjukvård!

Möjligheterna att få snabb hjälp skiljer även för andra cancerformer, inte minst bröstcancer. Många patienter klarar inte att gå i månader och vänta med ångest och oro, då väljer man, i den mån det går, att snabbt gå privat och betala allt själv. Det kan kosta många tusen för undersökning och operation men är väl inte den lösning vi vill se?

Alexandra

Inlägget Vårdens orättvisor fortsätter dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Hon som just fått sitt första barnbarn och såg fram emot att nu börja ta det lungt och trappa ned på sitt arbete.

Jag fick höra av läkaren som skrivit remissen att kvinnan hamnat i chock och åkt ut till landet med sin man för att landa och smälta beskedet. Läkaren tyckte att jag skulle låta det gå lite tid innan jag hörde av mig.

Jag gruvade mig  för samtalet, då det ej hör till mina vanliga uppgifter att tala med människor som fått dödsbesked och jag försökte att sätta mig in så gott jag kunde i hennes situation. Vad kunde jag säga? Vilka ord kunda vara till hjälp?

Det var en solig dag och jag ställde mig ute i trädgården för att ringa detta viktiga samtal. En kvinna svarade med lugn röst och sa att hon väntat på mitt samtal.  Jag var tyst och hon pratade. Hon hade mycket att säga. Hon berättade att hon först hamnat i chock, men att hon sedan omfamnats av ett  inre lugn. Hon berättade att hon och hennes man som varit gifta i över 30 år, aldrig tidigare hade nått varandra på detta sätt och talat med sådan värme och intimitet. De grät och höll om varandra och gjorde sig redo att berätta för sina två barn. Ringde alla viktiga samtal till de närmsta och satte sig ned och kände en fridfullhet.

Kvinnan i luren beskrev att någonting i henne hände. Hon fylldes av en inre ro och alla sinnen förstärktes på någt sätt. Aldrig tidigare hade himlen sett så blå ut. Aldrig tidigare har hon njutit så av varje kopp kaffe med kaka till, njutit  av att sitta på de varma klipporna och bara vara. Hon hade gått igenom alla vackra stunder av livet och försökt att ta in varje blomma och varje fågel som flög förbi. Varje sekund var värdefull.

 Efter dessa två magiska veckor var hon tvungen att återvända hem för att ta ytterligare prover och väl hemma på sjukhuset kallades hon  in till specialistläkaren.

Jag har goda nyheter sa läkaren. Du har änglavakt. Vi har studerat dina prover ytterligare och vi har gjort en missbedömning. Det vi trodde var en tumör har visat sig vara en körtel som kan opereras bort.

Jag förblev stum och fick nästan glädjetårar. Många olika känslor snurrade runt i mitt inre och en tanke jag hade var: ska vi behöva bli sjuka för att leva.

/Gabriella

Inlägget Ska vi behöva bli sjuka för att leva dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Starka frågor utan självklara svar. Fantastiska skådespelare och bra berättat ur flera perspektiv.
Men hjälp vad vi grät, det snörvlades i salongen, jag tror inte att någon av oss var riktigt beredda på att bli så berörda. På kontoret idag har vi alla konstaterat att vi var på gränsen till den riktiga fulgråten, ni vet när snoret rinner och man hulkar för att få luft.
Det var faktiskt femton personer som avbröt och gick för att det var så starkt. Men det skriver jag inte för att avskräcka någon från att gå och se filmen. Tvärtom tycker jag att den här filmen är oerhört angelägen och fyller ett hål i filmvärlden. Jag tror nämligen att många har väntat på en film som den här. Syskon, mammor, pappor och andra anhöriga till någon som är svårt sjuk och som ligger för döden behöver få se och prata om det.
Jag tror inte att man kan börja leva på riktigt om man inte är medveten om och vågar förstå att man ska dö.

Och lika viktigt som det är att vilja och kämpa för någons liv lika viktigt är det att våga säga farväl.

Så alla ni som inte kunde vara med igår klicka här och se vart filmen går upp nära dig.

Inlägget Tårar i salongen dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.