Vårdens orättvisor fortsätter

Hemma från Västindiens sol och värme möts jag åter av den kalla verkligheten.  Nu är cancervården uppe till debatt igen. Och det är sannerligen inte första gången. Vi vet att cancervården i mångt är orättvis. Det görs skillnad mellan män och kvinnor, mellan högutbildade och lågutbildade och inte mist beroende på var du bor.

Att hudcancer är den cancerform som ökar mest hos svenskar är inte konstigt. Vi reser väldigt mycket även vintertid, och älskar att vila upp oss under solens varma strålar. Det ger oss D-vitamin och det gör oss glada. Men timmar i solen är också riskfyllt. Allt fler drabbas av den allvarliga cancerformen malignt melanom. Kanske har vi också blivit invaggade i en falsk trygghet av alla skyddsfaktorer i solcremerna, försäljningen fördubblades under 2000-talet samtidigt som hudcancerfallen blev allt fler.

Hudprofessorn Olle Larkö i Göteborg tycker inte det är en bra idé att förlita sig på solskyddsmedel. “Det är som att släcka en eld och samtidigt hälla på bensin”, har han sagt och förklarar att eftersom vetenskapen inte lyckats fastslå hur malignt melanom bildas, så kan man inte heller avgöra hur ett solskyddsmedel som kan skydda skulle se ut. Det är ett experiment som pågått i 40 år. Flitiga solskyddsanvändare dubblade sin risk för malignt melanom, visar en svensk studie från år 2000. Det finns faktiskt studier som visar att det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för att solskyddsmedel skyddar dig mot malignt melanom.

Så vi befinner oss i en situation där väldigt många svenskar, ofta tämligen unga, drabbas av denna svåra cancerform. Malignt melanom bildar lätt metastaser och kan därmed leda till döden om den inte upptäcks – och behandlas – i tid. Ändå kan väntetiderna vara mycket långa och de skiljer sig avsevärt beroende på var du bor. Lika så medicinering.

Det finns nya läkemedel som hjälper immunsystemet att attackera och förstöra cancerceller, men dessa är dyra och flera landsting har inte råd att använda dem. På något sätt måste vi se över sjukvårdens kostnader, det är inte rimligt att, som melanomföreningens ordförande Marie Andersson nyligen konstaterade låta cancervården vara som ett postkodlotteri. Vinner den ena förlorar den andra… Vi måste lägga tid och resurser på att få en rättvis och jämlik sjukvård!

Möjligheterna att få snabb hjälp skiljer även för andra cancerformer, inte minst bröstcancer. Många patienter klarar inte att gå i månader och vänta med ångest och oro, då väljer man, i den mån det går, att snabbt gå privat och betala allt själv. Det kan kosta många tusen för undersökning och operation men är väl inte den lösning vi vill se?

Alexandra

Kommentarer