För 5 år sedan började min mens uppföra sig som en irrationell tonårings intag av p-piller. Åtminstone min tonårings. Den dök upp skvättvis, missade nån månad men glömde alltid att höra av sig. Så träffade jag Clark Kent. Leken sanning och konka resulterade oväntat i urstora bröst och  plötslig störtmens, som fick mig att rodna likt en 13-åring i vita short. Kul, visst, men samtidig blev jag lite skärrad. Tänkte kroppen på fullt allvar att vi, gamla människorna skulle ha barn? Inte en chans i helvete tänkte jag, med bilden av mina tre egna människomarodörer på näthinnan, och travade iväg till gynekologen för montering av spiral. 

Efter en snabb blick på födelsedatumet i journalen och det finmaskiga rynknätet i mitt ansikte föreslog läkaren att ”Preventivmedel är nog inte nödvändigt. Det där med störtmensen och det stora brösten var nog bara en sista dödsryckning. Men du kan åtminstone reglera den mens du fortfarande har med en hormonspiral.”* 

Hon talade vänligt och pedagogiskt, trots att jag sparkat vilt när hon satte in fanstyget. Och eventuellt sa hon sista rycket, inte dödsryckning. Men det blir dråpligare så och författare får ljuga. 

”Snälla doktorn, kan jag få hormonplåster också? Min familj påstår att jag är ständigt förbannad och sist vi sågs hävdade mina vänner samma sak. De var jättedumma.”

Pling lät det i telefonen när e-receptet nådde min mobil. ”Byt plåster var tredje dag så kommer du, din familj och dina kompisar snart bli mycket gladare.” Doktorn log uppmuntrande och sträckte fram handen. 

”Mina vänner?” sa jag oförstående. ”Tyvärr har jag redan mördat dem.”

Hon välkomnade mig inte åter, men skam den som ger sig. Eller ger sig på en ADHD-kvinna i den hormonella berg och dalbaneåldern i jakt på svar. Tillbaka till framtiden, dvs nuet på Sophiahemmets Ultragyn. 

”Dina äggledare är helt inaktiva!” Den unga gynekologen klappade mig på benet, slängde plasthandskarna i soppåsen och skrev ut inkontinensmedicin. ”Glöm bara inte att knipa. Om inget särskilt händer behöver du aldrig mer komma hit.”

Innan jag dör alltså, tänkte jag på kanske min sista skamfyllda promenad bort till trosorna. Ni vet den där mellan gynekologstolen och kroken bakom skynket, där byxorna väntar? I blus och strumpor med rumpan bar. Mitt inres konfliktfyllda känslor överröstade receptplinget. För nog log hon lite snett, den där läkarmänniskan i fortfarande fruktbar ålder som precis konstaterat min funktionsduglighet som fortplantningskärl över. Äntligen var min 10-årig klimakterieresa till ändå och övergångsåldern avklarad, det var slut på svett, svordomar och syndafloden, och tjolahopp tjolahej, jag är fortfarande tjej. Så varför kände jag mig plötsligt förbrukad och mindes med knivskarp skärpa hur gulliga mina barn varit som små? Jag tyckte till och med om att föda dem

Nåväl, anfall är bästa försvar, bara att bita ihop och gå vidare. Jag önskade läkaren ett lycklig liv och tänkte skadeglatt att Din tid kommer också, lilla stumpan. Faktiskt kommer du att välkomna den, för i kvinnan samsas alla hennes åldrar. Den leklystna lilla flickan, den lustfyllda tonåringen, den lockande unga kvinnan, den lättjefyllt levande legenden och alla, alla hennes sköna systrar. 

Sol från LinaPinaBallerina

*Jag fattar inte hur hormonella preventivmedel kan trolla bort mensen. Sedan biologifrökens lektion i Sex och samlevnad (hela 5 år efter åtminstone min första mens) är bilden av det obefruktade äggets blodiga vandring ur kroppen inpräntat i mig. Men vart tar mensen vägen om den inte får komma ut? Blir man uppsvälld, blodfylld Michelinekvinna som hotar att spricka? 

Det och mycket mer vill jag fråga Inger Sundström Poromaa, prefekt, professor och överläkare på 1,6 & 2,6 miljonerklubbens webinarium om myter och sanningar om hormoner och hormonella preventivmedel. Med är också underbara Annika Jankell, journalist och programledare och coola Ann Söderlund, författare och bloggare. Visst kommer ni?

Registrera er här så ses vi torsdag 4 juni 2020 kl. 18:30 . 

Inlägget Stora bröst, störtmens, mord i sinne och andra mindre harmoniska hormonförändringar! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Ja, Asperger har ju tagits bort och istället har man delat upp autismområdet i olika grader. Tidigare asperger är således en mycket högfungerande grupp inom autismspektrumområdet.

Många frågor är fortfarande obesvarade men man ser tydliga samband mellan exempelvis dygnsrytm och ADHD och professor Martin Holtmann är en av forskarna som visar på pågeående studier inom området. Man spekulerar huruvida dygnsrytmen är annorlunda varpå personer med ADHD är mer av ”nattugglor” och på dagen går runt med en slags social ”jet lag”.

För att skapa balans studeras effekten av bland annat ljusterapi  (Bogen et al. Trials 2013), neurofeedback (Holtmann et al)

och mindfulness(Brefczynski-Lewis et al. PNAS 2007, Lutz et al. Trends Cogn Sci. 2008), (Barry et al. Clin Neurophysiol 2010, Maxwell et al. J Autism Dev Disord 2013, Sun et al. J Neurosci 2012, Keizer et al. Neuroimage 2010)

Mindfulness och fokusträning är ett hett ämne på konferensen. Detta för att träna upp exekutiva funktioner såsom impulskontroll, planering och beteendeövervakning. Detta är intressant för mig som just håller på med ett pilotprojekt inom området!

Forskningsprojekt pågår i bland annat Tyskland med Martin Holtmann i spetsen. Även  professor Ludger Tebartz van Elst driver projekt inom området.

Vidare jämförs ADHD med autismspektrumproblematik och man vet idag att diagnoserna överlappar varandra och går i varandra. Många har drag av både ADHD med (hyperaktivitet och bristande impulskontroll), samt autismspektrumproblematik( med mer rigiditet, tendens att fastna vid saker och svårighet för förändringar etc).

Idag studerar man också likheter med diagnosen Borderline personlighet och studier kommer fram till att 50% av de som lider av Borderline personlighet även uppfyller kriterier för en ADHD diagnos. Enkelt förklarat kan man säga att ADHD utmynnar i mer problematik med uppmärksamhet och aktivitetsnivå medan man vid Borderline har en mycket ojämn emotionell nivå och således pendlar mellan toppar och dalar i känsloläge. Viktigt att förtydliga är att detta ej på något vis är ”sjukdomar”. Det är bara en samling drag som tillsammans kan skapa problem. Samma drag kan i många fall också ses som styrkor. Exempelvis styrkan att kunna hyperfokusera, att kunna se detaljer på extremt vis, att se samband enligt logiska mönster och ha enorm energi. Ja, som med allt finns det två sidor av myntet.

Dialektisk beteendeterapi som är en rekommenderad behandlingsmetod vid Borderline börjar  även användas vid ADHD problematik. En omarbetad version är Hesslingers gruppbehandling för vuxna med ADHD.

Fylld av kunskap och inspiration skall jag nu skriva skriva vidare på min vetenskapliga artikel. ACT inom LVM – Hur man med mindfulnessträning kan träna upp sina exekutiva funktioner.

Ta hand om er vänner!

/Gabriella

Inlägget Forskningsnytt inom ADHD & Autism dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Detta långa citat är givetvis generaliserande, men det ger en god bild i stora drag. Ouppmärksamheten, hyperaktiviteten och impulsiviteten finns genom livet men beroende på yttre omständigheter och vad personen själv tränat på så kan dragen av ADHD synas eller vara mer eller mindre tydliga. Ett litet barn som ej hunnit lära sig hur ”man bör uppföra sig”, ej hunnit träna på att inhibiera sin impulskontroll och ej har någon förståelse av sin problematik, kanske hoppar runt och klättrar på möbler på gränstlöst vis, men när samma individ lärt sig av sina misstag och formats av livets lärdom kanske denne sitter still i sin stol på läkarens kontor och enbart själv lider av en inre rastlöshet. Med andra ord kan man säga att de mest uttalade hyperaktiva dragen syns mindre och mindre vanligtvis.

Då yttre och inre omständigheter varierar från år till år i livet kan olika subgrupper variera. Från att ha haft ADHD med dominans på hyperaktivitet, kan det senare vara ouppmärksamheten som blir dominerande senare i livet. Olika symtom blommar således ut beroende på yttre och inre omständigheter. Exempelvis kanske man gick i en liten klass, hade låg grad av distraherande stimuli, hade en klasslärare och en mamma som packade väskan och skötte det praktiska kring skolarbete. Plötsligt i mellanstadiet har man 7 olika lärare, man har inte längre ett klassrum utan bara ett skåp och man ska själv ansvara för rätt böcker och rätt tid och plats. Kravet på organisation och uppmärksamhet har för denne individ eskalerat markant och först nu syns kanske de bristfälliga organisatoriska/exekutiva egenskaperna.

När det blir mer ansträngande för individen kan detta också tacklas på olika sätt. Vanligt är att man  kompenserar för sina problem genom att jobba ännu hårdare, planera allt och kämpa för att hålla ordning.  Detta innebär dock öka risk för utbrändhet. Personer som kämpat för att vara till lags och som om och om igen fått höra att de är röriga, slarviga och lata kan utveckla en dålig självbild med åren. Depressivitet är egentligen inte ett drag kopplat till ADHD, men kan utvecklas av utmattning, eller av en känsla att ständigt misslyckas.

Allt gott / Gabriella

Inlägget Hur skiljer sig ADHD i barndomen från ADHD i vuxenålder? dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Tidigare sjukskrevs människor mest för problem med muskler och leder. Idag är det psykisk ohälsa som dominerar bakom sjukskrivningarna! Jag instämmer med Dr. Allen Frances som i dagens Brain Science Podcast talar om snedfördelningen av diagnoser. Tusentals människor diagnosticeras för lättvindigt och både stämplas och felmedicineras, samtidigt som många riktigt sjuka inte ens kommer i kontakt med vården!

DSM 5 är lagboken inom psykiatrin. Där delas beteenden in i olika kategorier och diagnoser som schizofreni, manodepressivitet, ADHD, OCD, depression och autism etc. DSM III kom till på 1980-talet för att underlätta för sortering och diagnosticering, men handboken och innehållet har fått oanade konsekvenser. Idag är det koder som styr och fängelsestraff, sjukskrivningar, stödresurser kräver att man uppfyller olika koder. Precis som att duktiga advokater kan tolka lagen, tolkar psykologer och läkare diagnoskriterier. Subjektiva bedömningar avgör ofta om personer får diagnoser eller ej.

Läkemedelsbolag gör pr för olika mediciner och trender sprider sig snabbt.  Mängder av människor äter både antidepressiv medicin, antipsykotisk medicin och centralstimulerande preparat på helt felaktiga grunder menar Dr. Allen Frances.  För de som är riktigt sjuka kan dessa mediciner ha livsavgörande effekter och hjälpa individer till ett värdigt liv. För massorna som diagnosticeras på 30 minuter och ställs in på felaktiga medicineringar råder motsatsen. Barn exploderar i vikt, äldre människor blir apatiska, ungas drivkraft medicineras bort och ytterligare mediciner sättes in för att få bukt på biverkningarna!

Jag har med egna ögon bevittnat detta inom psykiatrin och kanske är det just därför detta engagerar mig så oerhört.

Vill ni höra hela inslaget gå in på Brain Science Podcast och lyssna på det senaste inslaget där Dr. Allen Frances talar om diagnoser som hjälper och stjälper.

Ta hand om er! /Gabriella

Inlägget Diagnos – hjälp eller stjälp!? dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Samma sak togs upp i förra veckans Debatt, svt. Då fanns dansken Morten Mauritzon på plats för att berätta om den nästan osannolika förvandlingen av familjens autistiske son Bertram, när de alla ändrade sin kost. Deras bok ”En kärnfrisk familj”, där de berättar om hur de uteslutit gluten, mjölkprodukter, socker och kemikalier, har sålt slut på nolltid och ett oräkneligt antal tacksamma familjer har trätt fram och berättat om hur de fått sina barn tillbaka.

Visst är det bra att mat kan läka. Egentligen är det ju inget konstig med det. Mat är ju vårt bränsle. Utan mat dör vi. Ändå får det många läkare att resa ragg och slå vilt i ilska. Det är nonsens och humbug. Utan mediciner dör vi.

Men undrar ju stilla hur mänskligheten överhuvud taget kunde ta sig igenom de första fem miljoner åren – innan vi fick tillgång till alla kemiska läkemedel.

Att somlig mat, inte är bra, tycks många läkare vara rörande överens om, inte minst när det gäller hjärtsjukdomar. Fortfarande höjs varnande fingrar för både det ena och det andra. Men att mat omvänt skulle kunna läka, nej nej. Absolut inte.

Varför är läkarkåren så fruktansvärt rädda för maten som medicin? Varför är det inte det naturligt att ALLTID som första alternativ förändra, förbättra, utesluta och ändra i matvanorna. Det skadar inte att pröva och det är ju helt utan biverkningar. Kanske hjälper det inte alla, men alltid hjälper det någon.

Tur att vi människor har en egen vilja också.

Camilla

PS. Ät mer spenat, eller sallad, om du vill hålla dig frisk. En ny studie i Lund visar att våra så viktiga mitokondrier so har en central roll för att våra celler ska fungera, mår väldigt mycket bättre av att vi får i oss tillräckligt med nitrat – som ju finns i spenat och sallad bl a.

Inlägget Varför är mat så kontroversiellt?! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

En läkare fanns också på plats för att berätta om sjukdomen. Det är att vara annorlunda, att själv inse att man står utanför. Man är hyperaktiv men ibland tvärtom, seg. Känner olust. Personer med ADHD kan inte koncentrera sig. Fokusera är omöjligt. Ofta missar man att ställa diagnos på flickor, eftersom de inte är så utagerande… Genusskillnader igen!

Men det finns, i regel, hjälp att få. Viktigt också, detta är inget att skämmas för. Mamman framhöll att I vårt samhälle behövs dessa kreativa, aktiva personer i allra högsta grad.

Alexandra

Inlägget Genusskillnader också inom ADHD-vården dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Det är mycket att frossa i, tillsammans med allt som skogen bjuder på. Naturen i sprudlande höstfärger och underbara dofter från marken.

Jag skulle ha varit med och hejat på våra 1.6 flickor som spelade golftävling på Mallorca, Prinsessan Birgittas legendariska golftävling, men jag fick för mycket att stå i här hemma i arbetet så det blev ingen resa. Dessutom fick jag balansproblem, vilket tack och lov går att behandla, det är inte roligt när man får yrsel. I mina hörselgångar hade de små kristallerna som hjälper oss hålla balansen flyttat sig, kommit i fel läge, visade det sig. Men efter behandling på Sabbatsbergs sjukgymnastik, där det finns 2 specialister, blev jag hjälpt. Nu är yrseln borta.

Läser att autism och ADHD hos flickor konstateras först i 9 års- respektive 13-års ålder, beroende på att killarna varit normen tidigare och då flickor och pojkar är olika så har man inte kunnat diagnostisera flickorna. Vi har, ännu en gång, olika symtom. Ännu en gång får vi bevis för att det vi slåss för, en jämlik medicinsk forskning är såå viktigt. Inför genusperspektivet från början i allt!!.

Ökningen av dementa pressar vården. Ja, så klart. Vi vet att vi blir fler äldre och vi lever längre så samhället får fler dementa – om inte gåtan löses. Vi vet vad vi har framför oss. När ska vi ta tag i detta??  Utbilda fler sköterskor och läkare med speciell inriktning på just dementa i tid. År 2030 kommer de stora problemen att vara vår verklighet. Imorgon är det internationella alzeimersdagen. Vi bör alla begära mer resurser till just denna forskning. Och parallellt mer resurser till att utbilda personal som kan ta hand om dessa våra äldre.

ALEXANDRA

Inlägget Vi vet vad vi har framför oss, när ska vi ta itu med det!? dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Idag skall jag iväg och återigen lämna utlåtande med följande text:

XX uppfyller samtliga kriterier för ADHD diagnos. XX har alltid haft sömnstörningar, rymde ofta på dagis, placerades i liten grupp i skolan redan i andra klass och hade alltid stora koncentrationsproblem. Blev ofta utkastad ur klassrummet och gick runt och pratade med kamrater i olika åldrar istället för att sitta i klassrummet. Kom i kontakt med amfetamin i 15 års ålder och började experimentera med det. Kände sig lugn av preparatet och upplevde att han kunde koncentrera sig och ”tänka efter före”.

Ok. Alla är överrens om att en ADHD diagnos är adekvat MEN vad får xx för hjälp?

Detta beror mycket på vilken ”sida” läkaren står på.

Somliga läkare menar att personer som denne absolut behöver amfetaminliknande medicin för att kunna klara av vardagen och följa drogprogram. Andra är av åsikten att personer som har missbruksproblem absolut ej kan medicineras med ADHD medicinen concerta.

Ja, då vet ni vad jag har att brottas med idag:)

Jag är bara angelägen om att personer som behöver hjälp får hjälp!

läs gärna mer om ADHD på wikipedia eller  attention.se

/Gabriella

Inlägget ADHD + Missbruk – medicinering eller ej? dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Lite musiklyssnande på Spotify , en avspänningsövning ur Ola Schenströms Här och nu -program, och en god sömn,  gjorde mycket gott. Känner mig utvilad och redo för nya utmaningar!

Denna dag skall jag ägna åt att skriva en ADHD-utredning. Jag följer debatten om ”vi professionella” överdiagnostiserar eller underdiagnostiserar. Som vanligt är det inte svart eller vitt och varje människa behöver en individuell prövning för att se om en diagnos för denne person kan vara till nytta eller ej.

Jag minns än idag när en läkare på neuroteamet på Karolinska sjukhuset frågade patienten rakt ut: önskar du själv få en diagnos? Jag tyckte att det var sympatiskt då det i slutändan handlar om individers liv och meningen är  att diagnosen skall vara till hjälp och inte vara en stämpel.

Säger man ADHD så tänker många på busiga pojkar som hoppar runt, men det är långt ifrån hela sanningen. Idag säger vetenskapen att ADHD är lika vanligt bland flickor och rastlösheten kan ta sig i andra uttryck än att man hoppar och studsar. De kriterier som skall uppfyllas för att en ADHD utredning skall bli aktuell är framförallt :

 – grava koncentrationssvårigheter

 – dålig impulskontroll

 – hyperaktivitet, inre rastlöshet

för mer detaljerad information se socialstyrelsens riktlinjer och Attention, riksförbundet för ADHD.

Avgörande är att symtomen har varit grava och att de funnits redan på dagisnivå.

På missbrukshem och fängelser hamnar många individer som haft problematiken och inte fått hjälp. Somliga har självmedicinerat med amfetamin då de märkt att de blivit ”normala” av drogen.  Andra har kämpat hårt för att klara av vardagen och blivit fysiskt och psykiskt slutkörda.

Det är av stor vikt att de människor som behöver hjälp får den hjälp de behöver i tid!

/Gabriella

Inlägget ADHD – inte bara hyperaktiva småpojkar dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.