Christin Mellner, författare på 1,6 & 2,6 miljonerklubben

Sköna söndag

Christin Mellner — Sun, 10 Oct 2010 12:27:47 +0000

Vad är bättre efter en intensiv vecka än att bara vara och ta dagen som den kommer? Idag är just en sån dag, vilodagen, när till och med vädret hjälper en på traven, man kan stanna inne, fika i omgångar, läsa tidningen och bara hasa runt i mysbyxorna. En sån där dag när allt får ta precis den tid det tar, inga måsten som ska uppfyllas och betas av. Stora barn som klarar sig själva, kommer och går som de vill och är nöjda med sina liv, ”lagom” gamla föräldrar, glada pensionärer fortfarande med hälsan i behåll, som reser och gör allt det där de drömt om tidigare men inte kunnat för jobb och ansvar. Det är skönt att stanna upp en dag, trycka på paus, och se hur allt faller på plats, efter år av småbarnsbestyr, studier och jobb. En ny tid, när man kan ta mer plats själv, i sitt eget liv, och just…bara vara…

Inlägget Sköna söndag dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Optimism och självkänsla

Christin Mellner — Sat, 09 Oct 2010 09:20:43 +0000

Vi har väl alla hamnat i tillfällen där det blir tydligt att människor reagerar väldigt olika på samma situation. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på att vi helt enkelt är olika människor. Det här är något man varit intresserad av inom arbetslivsforskningen, för hur mycket man än känner till betydelsen av den ”objektiva” arbetsmiljön för hälsan så visar det sig att människor i samma miljö skiljer sig mycket åt i hur de reagerar på stressiga förhållanden. Där träder nämligen vår personlighet in som ett tolkningsfilter, och det avgör hur vi både upplever saker och agerar på dem. Två personlighetsdrag som man särskilt studerat är optimism och självkänsla eftersom de kan betraktas som resurser, vilket ju är viktigt att ha när det kör ihop sig. Självkänsla handlar om en persons allmänna känsla av sitt eget värde medan optimism i stor utsträckning är att förvänta sig bra och goda saker, nu och i framtiden, att se saker från den ljusa sidan. Man har i många vetenskapliga studier funnit kopplingar mellan arbetsmiljö, hälsa och dessa personlighetsdrag. T.e.x. så visar det sig att personer som saknar självkänsla och optimism i högre grad än andra upplever negativ stress, använder mer undvikande och passiva former av s.k. coping för att hantera jobbiga händelser, och dessa egenskaper är även kopplat till utbrändhet, depression och låg arbetstillfredsställelse. Något som däremot saknats till stor del är att studera könsskillnader i hur vår personlighet hänger ihop med hur vi upplever och hanterar arbetsvillkor och vilka konsekvenser det får för hälsan. Ett undantag är en studie av de finska forskarna Anne Mäkikangas och Ulla Kinnunen (2003, Personality and Individual Differences, 35) som undersökt psykosocial stress på jobbet och psykiskt välbefinnande och hur detta hänger ihop med optimism och självkänsla för kvinnor och män. Deras studie visar att självkänsla var mycket viktigare för män i jobbsammanhang än för kvinnor. Män med låg självkänsla reagerade med mental oro och emotionell utmattning när arbetsklimatet var dåligt, vilket kanske inte är särskilt förvånande. Men, något märkligare, män med hög självkänsla reagerade istället tvärtom, dvs när arbetsklimatet och det sociala stödet var dåligt så MINSKADE deras mentala oro och emotionella utmattning! För kvinnor framträdde optimism som viktigare än självkänsla och kvinnor med hög grad av optimism reagerade precis som männen med hög självkänsla när det gällde dåligt arbetsklimat och lågt socialt stöd, dvs deras oro och utmattning minskade. En förklaring till det här skulle kunna vara att personer med hög självkänsla och optimism, betraktade som resurser, har mer konstruktiva coping strategier, och också kanske blir sporrade och ser svåra situationer som utmaningar. Men hur ska man förstå skillnaderna mellan män och kvinnor? Varför är självkänsla viktigare för män och optimism för kvinnor? Många av de egenskaper som är förknippade med den traditionella mansrollen hänger ihop med självkänsla, som självförtroende och upplevd kompetens, medan för kvinnor handlar det mer om att se sitt eget värde genom andras ögon. Män med låg självkänsla skulle därför vara mer sårbara för stress i arbetsmiljön än kvinnor, eftersom det är viktigare för deras självbild att vara kompetent, stark och oberoende. Men det kan också vara så att män och kvinnor hanterar stressiga situationer olika, rent psykologiskt. Män tenderar att agera och göra något konkret, vilket är kopplat till självkänsla, medan kvinnor istället fokuserar på sina känslor vilket ökar risken för depression. På så sätt skulle optimism för kvinnor fungera som en buffert mot de skadliga effekterna av stress. Båda dessa egenskaper är som synes viktiga, om än på olika sätt för kvinnor och män, inte för att de i sig gör människor lyckligare eller mer sociala, men för att de fungerar som viktiga resurser som påverkar de val vi gör och vilka instrument vi har till vårt förfogande för att hantera svåra situationer. Vad kan vi kvinnor lära av detta? Att vi själva har verktygen och att det är vi som väljer, där bara själva tron att vi kan det tar oss långt, och sist men inte minst…DON`T WORRY, BE HAPPY!

Inlägget Optimism och självkänsla dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Arbete, stress och hälsa

Christin Mellner — Thu, 07 Oct 2010 14:58:44 +0000

Nu är det min tur att blogga under några dagar här på 2.6, och jag tänkte berätta en del om vad den senaste forskningen inom mitt ämnesområde kommit fram till. Inom forskningen kring hälsa och arbetslivet har stort fokus hittills legat på ohälsa och sjukdom, och hur de hänger samman med olika arbetsvillkor. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt att definiera hälsa och vad som skapar god hälsa. Det här håller nu på att ändras och man blir mer och mer intresserad av vad som är utmärkande för s.k hälsosamt arbete. I en alldeles nypublicerad studie av 2 297 personer i den arbetsföra befolkningen i Sverige genomförd av några av mina kollegor (Aronsson & Blom, 2010, International Journal of Workplace Health Management, 3:2) skapade man ett nytt sätt att mäta ”långtidsfriskhet” med. Vi hör ofta begreppet långtidssjukskriven, och man vet en hel del idag om vilka faktorer som spelar roll i utvecklandet av sjukdom och långtidssjukskrivning. Men just detta med att vara långtidsfrisk vet vi mindre om. En metod att mäta det är att kombinera frågor om både hur många tillfällen och hur många dagar man varit sjukskriven från jobbet under det senaste året, men också hur många tillfällen och hur många dagar man gått till jobbet fast man varit sjuk under det senaste året, sen låter man samma personer besvara dessa frågor med något års mellanrum så att man får med just det här med ett längre tidsperspektiv. De personer som svarat att de varken varit sjukskrivna eller s.k sjuknärvarande vid båda frågetillfällena bildar så en grupp man kan kalla långtidsfriska. I just den här studien var det 28% som ingick i gruppen långtidsfriska. Det visade sig att i själva arbetssituationen så var viktiga faktorer för långtidsfriskhet att känna sig nöjd med kvaliteten på sitt eget arbetsutförande men också att ha de nödvändiga resurserna för att göra ett bra arbete. Även stöd från ledningen, att kunna bestämma sin egen arbetstakt och att inte lida av tidspress eller motstridiga krav var förknippat med långtidsfriskhet. Men den faktor som var viktigast var huruvida man upplevde att man var både i sitt önskade yrke och på sin önskade arbetsplats, dvs på rätt ställe och med rätt uppgifter. Tittar man sen på privatlivet så fanns även där viktiga ingredienser för att vara långtidsfrisk. God privatekonomisk situation samt goda relationer till familj och vänner var relaterade till att hamna i den långtidsfriska gruppen, liksom även färre antal hemmaboende barn och låg arbetsbelastning i hemmet. De slutsatser man kan dra är alltså att det är viktigt att i den mån det är möjligt skapa förutsättningar för att kunna arbeta med det man är intresserad av och där man har mycket eget beslutsutrymme men också att ledningen satsar på sina anställda så att man kan göra ett bra jobb, och har man tur är det även ett ganska välbetalt jobb, samt att vårda sina privata och nära relationer. Men hur ska man förhålla sig till det här med barnbiten då? Det var ju inte bra för hälsan att ha för många barn, ju fler desto sämre, och inte heller för hög andel s.k obetalt arbete i hemmet, vilket ju antagligen hänger ihop med antal barn. Barn vill ju de flesta av oss inte avstå ifrån, att man ska behöva välja mellan familj och karriär. Så lösningen ligger måhända i att ta lika ansvar för hem och barn inom en relation. Mitt svar: Välj inte bara rätt jobb utan även rätt man!

Inlägget Arbete, stress och hälsa dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Äta bör man

Christin Mellner — Sat, 02 May 2009 07:37:47 +0000

Idag läser jag skrämmande nyheter i DN. Bara i Stockholms län har cirka 20.000 unga kvinnor och flickor någon form av ätstörning. De yngsta patienterna är i 8–9-årsåldern. Cirka 2.700 får behandling, antingen inom den specialiserade vården eller inom psykiatrin. Nu satsar dock landstinget 12 miljoner extra på ätstörningsvården. Detta är mycket positivt. Men då handlar det ändå om att behandla de som redan insjuknat, medan den stora utmaningen är att unga tjejer inte ens ska behöva utveckla en ätstörning. Varför har det blivit såhär? Hur är det öht möjligt att flickor i 8-9 års åldern slutar äta, för att passa in i ett skönhetsideal där proportionerna, i dubbel bemärkelse, fullständigt spårat ur? I veckan hade jag ett möte tillsammans med Mi Ridell och Paula Ternström angående en idé vi har om att göra en föreställning om kvinnors relation till kroppen och ätande/mat. Det är ett område som definitivt behöver lyftas fram och debatteras. Själv brottas jag ständigt med vad jag borde äta, eller snarare inte borde äta, för att gå ner de där önskade fem kilona. Samtidigt blir jag så arg på mig själv för att jag går på allt det där, att jag borde veta bättre, ha bättre självkänsla och tillräcklig kunskap för att inte låta mig dras med i hur man som kvinna SKA se ut…för att vadå? vara värdefull och duga? Som om mitt värde kunde avläsas på vågen och inte i vem jag är som människa. Nej, jag protesterar och tänker gå ut i solen, äta en härlig brunch och lysa i all min kraft!

Inlägget Äta bör man dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Framtidstro

Christin Mellner — Wed, 29 Apr 2009 19:38:09 +0000

Vilken upplevelse det var igår att plåta för nästa års kalender! För att fånga den riktiga glamourkänslan provade jag dessförinnan något som tydligen ALLA Hollywoodstjärnor gör inför fotograferingar och röda mattan, en sk ”quick fix” på superproffsiga eriksbergskliniken. Från trött tonårsmamma till galadonna på två röda… Efter denna härliga, och smått surrealistiska ”utflykt” var jag idag tillbaka i vardagen och höll seminarium på en masterkurs i genusperspektiv inom arbetsorganisation. Vi går igenom teman som identitetsskapande, maskulinitet och femininitet genom tiderna och hur detta yttrar sig idag, i arbetslivet och inom organisationer, hur kompetens definieras och bedöms, rekryteringsprocesser och strategier, hur män respektive kvinnor förhåller sig till och hanterar det sk livspusslet, hur man får ihop familjeliv och arbetsliv. Det är fantastiskt kul, givande och meningsfullt att analysera och diskutera dessa frågor med studenter, en ny generation, de unga, entusiastiska, öppna och nyfikna som snart ska ut i arbetslivet och samtidigt med stor sannolikhet starta familj…den tid i livet när allt ska ske och uppfyllas samtidigt. De får mig att se hur långt vi kommit, även om det finns mycket kvar att göra, att ”det var bättre förr” inte längre gäller (om det någonsin gjort det) utan snarare att det blir bättre och bättre dag för dag…

Inlägget Framtidstro dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Med papiljotter och lap top i city…

Christin Mellner — Tue, 28 Apr 2009 07:04:30 +0000

Idag är det dags…fotografering för nästa års kalenderflickorna med medlemmarna i kärntruppen för 2.6 …och för min del första gången någonsin i ett sånt sammanhang. Jag avslöjar inte temat, det är en överraskning, men det ska vara kvinnligt, glamour. Jag vet inte hur väl det stämmer in på mig egentligen. Mitt liv består till stor del av matinköp, kånkande upp och ner för trappor, att vara ensamstående mamma till tre tonåringar, disk, tömma kattlådan, dammsugning, tvättstugan tvärs över gården ner i källaren, förberedelser av föreläsningar, rättning av tentor, schemaläggningar och forskningsrapporter…ofta på kvällstid och helger…dvs allt det som är livet, det alldeles ”vanliga”, vardagsbestyren. Inte särskilt glamoröst måste jag tillstå, men det får nog betraktas som väldigt kvinnligt iallafall med tanke på att kvinnor fortfarande har huvudansvar för hem och familj samtidigt som vi förvärvsarbetar (ofta till lägre löner än män…). Det här innebär en sk dubbel-belastning vilket är en förklaring till varför kvinnor är överrepresenterade när det kommer till stressrelaterad ohälsa. Det blir för mycket helt enkelt, och inte direkt av det goda. Att ha en påfrestande livssituation under lång tid, vi talar om åratal, leder till ett kroniskt stresspåslag i kroppen med otillräcklig tid för återhämtning och vila, vilket är avgörande för vår hälsa. Det är nämligen då balansen återställs i våra kroppsliga funktioner och de nedbrytningsprocesser och det slitage som stressen skapar repareras. Får vi inte den nödvändiga återhämtningen leder stress på sikt till en rad sjukdomar, t ex diabetes typ II, depression och utbrändhet, hjärt- kärlsjukdom. Och inte nog med att kvinnor generellt rapporterar mer stress än män, vi uppvisar även andra symtom på olika typer av ohälsa och sjukdom. Ett tydligt exempel är vid hjärt- kärlsjukdom där kvinnors symtom är ”mildare” i form av bl a yrsel och trötthet, varför man tidigare inte trott att dessa besvär är särskilt allvarliga. Så har kvinnor skickats hem istället för att få den vård de behöver, vilket dessvärre inte sällan lett till döden. För min egen del blev detta särskilt tydligt igår. Min mamma har känt sig konstig en tid, trött, yr, lite illamående, och lätt svimfärdig när hon stiger upp på morgonen. Så hon tog sig till vårdcentralen, för egen maskin, till fots…förstås!..inte vara till besvär. Och istället för att skicka hem henne igen så satte man henne i en ambulans då en misstänkt infarkt befarades. Tack och lov var det inte så illa, men ändå, kraftigt förhöjt blodtryck och rubbningar i hjärtrytmen. Men vad hade hänt om det faktiskt varit en infarkt, och detta varit för tio år sedan och hon blivit hemskickad? Och det är ju precis det här som kalendern syftar till! Att genom de intäkter den ger bidra till forskningen kring kvinnors hälsa och sjukdomar, för att öka kunskapen och förbättra vården utifrån kvinnors symtom och behov. Tänk att kunna bidra till något så viktigt OCH samtidigt få uppleva lite glamour!

Inlägget Med papiljotter och lap top i city… dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Glassigt värre

Christin Mellner — Mon, 27 Apr 2009 06:38:49 +0000

Följer i Joannas fotspår och tar upp tråden om E-tillsatserna i vår mat. Läser i dagens Svd att livsmedelstillverkare allt oftare väljer att ta bort E-märkningen från innehållsförteckningar. I många av sommarens pinnglassar är de exempelvis borttagna. Detta ska dock inte uppfattas som att dessa tillsatser försvinner ur maten. Istället ersätts dem med sina originalnamn. T ex citronsyra, låter ju mycker mer betryggande än E330, men att det inte framställs av citron utan biotekniskt av mögelsvampar i glukos hade jag ingen AANING om…jag som inte ens hunnit avnjuta vårens första glass än! Det får bli hemgjord, garanterat tillsatsfri glass från Cajsa Warg, smakar som glass ska smaka och innehåller det man, något naivt uppenbarligen, förväntar sig att det ska innehålla…även om priset är därefter, bör kanske tilläggas. Uttrycket ”smakar det så kostar det” får helt plötsligt en helt ny innebörd!

Inlägget Glassigt värre dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.