Nu är det min tur att blogga under några dagar här på 2.6, och jag tänkte berätta en del om vad den senaste forskningen inom mitt ämnesområde kommit fram till. Inom forskningen kring hälsa och arbetslivet har stort fokus hittills legat på ohälsa och sjukdom, och hur de hänger samman med olika arbetsvillkor. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt att definiera hälsa och vad som skapar god hälsa. Det här håller nu på att ändras och man blir mer och mer intresserad av vad som är utmärkande för s.k hälsosamt arbete. I en alldeles nypublicerad studie av 2 297 personer i den arbetsföra befolkningen i Sverige genomförd av några av mina kollegor (Aronsson & Blom, 2010, International Journal of Workplace Health Management, 3:2) skapade man ett nytt sätt att mäta “långtidsfriskhet” med. Vi hör ofta begreppet långtidssjukskriven, och man vet en hel del idag om vilka faktorer som spelar roll i utvecklandet av sjukdom och långtidssjukskrivning. Men just detta med att vara långtidsfrisk vet vi mindre om. En metod att mäta det är att kombinera frågor om både hur många tillfällen och hur många dagar man varit sjukskriven från jobbet under det senaste året, men också hur många tillfällen och hur många dagar man gått till jobbet fast man varit sjuk under det senaste året, sen låter man samma personer besvara dessa frågor med något års mellanrum så att man får med just det här med ett längre tidsperspektiv. De personer som svarat att de varken varit sjukskrivna eller s.k sjuknärvarande vid båda frågetillfällena bildar så en grupp man kan kalla långtidsfriska. I just den här studien var det 28% som ingick i gruppen långtidsfriska. Det visade sig att i själva arbetssituationen så var viktiga faktorer för långtidsfriskhet att känna sig nöjd med kvaliteten på sitt eget arbetsutförande men också att ha de nödvändiga resurserna för att göra ett bra arbete. Även stöd från ledningen, att kunna bestämma sin egen arbetstakt och att inte lida av tidspress eller motstridiga krav var förknippat med långtidsfriskhet. Men den faktor som var viktigast var huruvida man upplevde att man var både i sitt önskade yrke och på sin önskade arbetsplats, dvs på rätt ställe och med rätt uppgifter. Tittar man sen på privatlivet så fanns även där viktiga ingredienser för att vara långtidsfrisk. God privatekonomisk situation samt goda relationer till familj och vänner var relaterade till att hamna i den långtidsfriska gruppen, liksom även färre antal hemmaboende barn och låg arbetsbelastning i hemmet. De slutsatser man kan dra är alltså att det är viktigt att i den mån det är möjligt skapa förutsättningar för att kunna arbeta med det man är intresserad av och där man har mycket eget beslutsutrymme men också att ledningen satsar på sina anställda så att man kan göra ett bra jobb, och har man tur är det även ett ganska välbetalt jobb, samt att vårda sina privata och nära relationer. Men hur ska man förhålla sig till det här med barnbiten då? Det var ju inte bra för hälsan att ha för många barn, ju fler desto sämre, och inte heller för hög andel s.k obetalt arbete i hemmet, vilket ju antagligen hänger ihop med antal barn. Barn vill ju de flesta av oss inte avstå ifrån, att man ska behöva välja mellan familj och karriär. Så lösningen ligger måhända i att ta lika ansvar för hem och barn inom en relation. Mitt svar: Välj inte bara rätt jobb utan även rätt man!