Meny
Vi har väl alla hamnat i tillfällen där det blir tydligt att människor reagerar väldigt olika på samma situation. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på att vi helt enkelt är olika människor. Det här är något man varit intresserad av inom arbetslivsforskningen, för hur mycket man än känner till betydelsen av den ”objektiva” arbetsmiljön för hälsan så visar det sig att människor i samma miljö skiljer sig mycket åt i hur de reagerar på stressiga förhållanden. Där träder nämligen vår personlighet in som ett tolkningsfilter, och det avgör hur vi både upplever saker och agerar på dem. Två personlighetsdrag som man särskilt studerat är optimism och självkänsla eftersom de kan betraktas som resurser, vilket ju är viktigt att ha när det kör ihop sig. Självkänsla handlar om en persons allmänna känsla av sitt eget värde medan optimism i stor utsträckning är att förvänta sig bra och goda saker, nu och i framtiden, att se saker från den ljusa sidan. Man har i många vetenskapliga studier funnit kopplingar mellan arbetsmiljö, hälsa och dessa personlighetsdrag. T.e.x. så visar det sig att personer som saknar självkänsla och optimism i högre grad än andra upplever negativ stress, använder mer undvikande och passiva former av s.k. coping för att hantera jobbiga händelser, och dessa egenskaper är även kopplat till utbrändhet, depression och låg arbetstillfredsställelse. Något som däremot saknats till stor del är att studera könsskillnader i hur vår personlighet hänger ihop med hur vi upplever och hanterar arbetsvillkor och vilka konsekvenser det får för hälsan. Ett undantag är en studie av de finska forskarna Anne Mäkikangas och Ulla Kinnunen (2003, Personality and Individual Differences, 35) som undersökt psykosocial stress på jobbet och psykiskt välbefinnande och hur detta hänger ihop med optimism och självkänsla för kvinnor och män. Deras studie visar att självkänsla var mycket viktigare för män i jobbsammanhang än för kvinnor. Män med låg självkänsla reagerade med mental oro och emotionell utmattning när arbetsklimatet var dåligt, vilket kanske inte är särskilt förvånande. Men, något märkligare, män med hög självkänsla reagerade istället tvärtom, dvs när arbetsklimatet och det sociala stödet var dåligt så MINSKADE deras mentala oro och emotionella utmattning! För kvinnor framträdde optimism som viktigare än självkänsla och kvinnor med hög grad av optimism reagerade precis som männen med hög självkänsla när det gällde dåligt arbetsklimat och lågt socialt stöd, dvs deras oro och utmattning minskade. En förklaring till det här skulle kunna vara att personer med hög självkänsla och optimism, betraktade som resurser, har mer konstruktiva coping strategier, och också kanske blir sporrade och ser svåra situationer som utmaningar. Men hur ska man förstå skillnaderna mellan män och kvinnor? Varför är självkänsla viktigare för män och optimism för kvinnor? Många av de egenskaper som är förknippade med den traditionella mansrollen hänger ihop med självkänsla, som självförtroende och upplevd kompetens, medan för kvinnor handlar det mer om att se sitt eget värde genom andras ögon. Män med låg självkänsla skulle därför vara mer sårbara för stress i arbetsmiljön än kvinnor, eftersom det är viktigare för deras självbild att vara kompetent, stark och oberoende. Men det kan också vara så att män och kvinnor hanterar stressiga situationer olika, rent psykologiskt. Män tenderar att agera och göra något konkret, vilket är kopplat till självkänsla, medan kvinnor istället fokuserar på sina känslor vilket ökar risken för depression. På så sätt skulle optimism för kvinnor fungera som en buffert mot de skadliga effekterna av stress. Båda dessa egenskaper är som synes viktiga, om än på olika sätt för kvinnor och män, inte för att de i sig gör människor lyckligare eller mer sociala, men för att de fungerar som viktiga resurser som påverkar de val vi gör och vilka instrument vi har till vårt förfogande för att hantera svåra situationer. Vad kan vi kvinnor lära av detta? Att vi själva har verktygen och att det är vi som väljer, där bara själva tron att vi kan det tar oss långt, och sist men inte minst…DON`T WORRY, BE HAPPY!
