En av de händelser som sannerligen har satt igång min tankeverksamhet var i lördags när jag var hemma hos min bror och hans familj. Vi hade samlats hos dem för att fira min pappas födelsedag och jag och min älskade lilla brorsdotter Liv var de som fått äran att baka tårta. När det var dags för garneringen frågade jag Liv om det skulle stå ”Farfar” eller ”Grattis” på tårtan. Liv svarade direkt ”Det ska stå Liv”! Jag påtalar att det är farfar som fyller år och att tårtan är till honom, hon förklarar då att ”Ja, Farfar fyller år men det ska stå Liv”. Vid närmare eftertanke så kände jag att det inte fanns några belägg varför det inte skulle stå Liv, det är såklart hennes namn som ska pryda tårtan i jordgubbskristyr, det var ju hon som gjorde tårtan. Bara ett exempel på hur barn ärligt bevittnar att livet först och främst handlar om och kretsar kring sig själv i första hand vilket egentligen är det enda rätta och något som är grundläggande för att leva ett meningsfullt och hälsosamt liv där även de personer som man älskar ska ingå. Lever man inte med och för sig själv, älskar man inte sig själv och tar hand om sig själv så kan man omöjligen leva, älska och ta hand om någon annan.  Översättning av det latinska ordet ”ego” är = jag och ”ism” är = läran om. Egoism handlar alltså om självkännedom och läran om sig själv. Jag tror meningen med livet bland annat handlar just om att lära känna sig själv, en lära som inte tar slut när vi anser oss vara vuxna utan en lära som fortgår så länge vi lever. Alla är vi lika stora egoister oavsett ålder, barn som vuxen, skillnaden är bara att barn vågar vara egoistiska och stå för det. Vi vuxna har fått för oss att det är fult att vara egoistisk men sen när blev det fult att lära känns sig själv och vad säger att bara för att man är sig själv närmast inte är omhändertagande, generös och givmild mot sina medmänniskor?

Ja Ni kära miljonerklubb systrar, en liten tårthändelse kan sannerligen leda till att tankeverksamheten sätts i rullning och sätter igång både den ena med den tredje existentiella diskussionen. Såväl kaffekoppen som glassbägaren har nu hunnit bli tom och det är dags för mig att börja göra kväller och säga natti natti.

Sov gott mina vänner och var nu riktigt egoistiska!

Inlägget Egoist – ja, visst dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Som vanligt, så här dagen före självaste midsommarafton, är dagens samtalsämne på de allra flesta platser och i hemmen: köer, väder och nubbe, så löd även samtalsämnena på min arbetsplats idag.

Mitt jobbs traditionsenliga fredagsfika blev till torsdagsfika eftersom vi alla lyser med vår frånvaro på kontoret imorgon och den bestående av Hello Kitty glass och bullrester från veckans möten. Jag och killarna diskuterade just varför vi  väljer att resa bort över midsommarafton då vi vet att det är en av de mest trafiktätaste och olycksdrabbade helgerna på hela året? Och varför går vi till systembolaget först dagen innan självaste midsommarafton när vi vet att vår hela eftermiddag och kväll då får spenderas med en kölapp i handen bredvid tusentals andra irriterade köande människor som kippar efter andan i brist på frisk luft. Hör det kanske till? Ja, kanske är det så att det finns en charm att trängas på såväl vägarna som på Systemet tillsammans med alla andra förväntansfulla midsommarfirare eller så är det bara så att vi alla har svårt att få livspusslet att gå ihop och helt enkelt blir tvungna till att göra allt i sista minuten.

Nåväl, jag ska i alla fall gå mot strömmen imorgon. Jag och min bästa väninna ska stanna hemma i Stockholm, vi ska packa en picknickkorg, sätta oss på en gräsplätt (gärna med havsutsikt), äta, snacka skit och bara njuta av livet. Troligen kommer vi med all säkerhet även beröra ämnet ”killar” singlar som vi båda är och båda drömmandes om den där prinsen som ju enligt sagorna faktiskt ska dyka upp.

Trevlig kväll på Er!

Inlägget Dagen före… dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Det känns som gränsen till tantvarning då jag skriver att ”tiden går så oerhört fort”, men den gör verkligen det!!

Det var alldeles nyss måndag och jag var så nervös att jag hade magont inför mitt absolut första blogginlägg någonsin. Nu är helgen redan här och jag undrar var tiden tog vägen. Samtidigt som jag känner glädje över att det äntligen är helg så kantas lyckan av frustrationen att det snart är måndag igen. Hur många är vi inte som förstör hela söndagen, det vill säga halva helgen, på grund av söndagsångest inför den kommande arbetsveckan?! Eller som redan innan semestern börjat, grämer sig över att ledigheten och sommaren snart är slut och att det är dags att dra på sig långkalsongerna och plocka fram adventsljusstakarna.

Nej, vi får nog lära oss av barnens fantastiska egenskap av att njuta av livet och leva i stunden, morgondagen kommer med största sannolikhet imorgon så den kan vi njuta av då. Jag har tillbringat dagen tillsammans med min älskade brorsdotter Liv, hon njuter verkligen av livet och lever minst sagt upp till sitt namn, (se bilden bredvid).

Jag har just bestämt att Liv ska bli min framtida livscoach, en dag med henne och man glömmer allt vad bekymmer heter.

Inlägget Äntligen helg!! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

I torsdags fick jag för mig att, som traditionsenligt hör torsdagar till, slänga ihop en pannkakssmet. Jag hade under dagen drömt mig bort och tillbaka till mina underbara sommarlov som barn där just pannkakor stod på menyn allt som ofta, det kändes som lyx eftersom man i skola bara fick pannkakor någon enstaka torsdag per termin och då i begränsad ranson. Vad hände egentligen? Som barn drömde jag om att jag som vuxen skulle äta pannkakor varje dag eftersom jag då var stor nog att bestämma själv vad som skulle tillagas, men de gånger jag gräddat pannkakor i vuxen ålder går nog att räkna på en enstaka hand. Ska ärligt erkänna att jag till och med köpt färdiggräddade pannkakor ett antal gånger… ja, du hörde rätt! Och ja, det är nog höjden av lathet!

Mitt dåliga samvete över att jag förringat denna goda maträtt bidrog till att jag slog slag i saken och ställde mig och började vispa ägg, mjölk, mjöl och smör. Dessvärre blev det tyvärr ordagrant ”pannkaka” av alltihopa. Vad gjorde jag för fel? Jag följde ju mammas recept till punkt och pricka och ändå fick jag inte till dem. Vill gärna skylla på min teflonpanna, som är relativt djup och svår att komma åt med stekspaden i, men måste nog ärligt konstatera och erkänna att det misslyckade pannkaksresultatet grundar sig i min ovana. Övning ger färdighet som det brukar heta, och jag saknar minst sagt färdighet i pannkaksgräddning. Det idiomatiska uttrycket ”lätt som en plätt” rimmar inte med min erfarenhet och mina kunskaper i ämnet.

Det får helt enkelt bli att grädda pannkakor varje torsdag framöver. Nåväl, jag myntade begreppet och maträtten ”Pannbullar” i torsdags och jag kan lova att de blev smasken. Utseendet spelar ingen roll!  

Apropå torsdagar och pannkakor; jag har, som den nörd som jag är, letat febrilt efter orsaken till varför man äter ärtsoppa och pannkakor på just torsdagar. Att ärtsoppa äts traditionellt på torsdagar tros grunda sig på att fredagen under medeltiden var en fastedag, man behövde därför ett ordentligt mål mat kvällen innan. Tyvärr har jag däremot inte funnit svaret till varför man äter just pannkakor till ärtsoppan på torsdagar. Någon av Er läsare som vet?

Inlägget Det blev bara pannkaka… dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Ibland kan man bara inte sluta att tycka synd om sig själv, idag har varit en typisk sådan dag för mig.Onsdagar brukar vara en av mina favoritdagar då man har klarat av de två första dagarna vilka brukar vara galna med jobb då de flesta, inklusive jag själv, vill få iväg så mycket som möjligt direkt efter helgen och man först under onsdagen har hunnit komma ifatt sig själv och känner att helgen snart stundar. Denna onsdag har dock skilt sig från det normala och jag har känt mig allmänt bitter, ensam och nedstämd. 

Dagen började med lite kallprat i fikarummet där semester var samtalsämnet. Det var här jag började tycka synd om mig själv och känslan av ensamhet smög sig inpå. Det stod plötsligt klart för mig att ALLA utom jag själv hade ”någon” att planera in sin ”perfekta” semester med. Varför har inte jag någon som jag måste matcha min kalender och min inbokade semester med? Ensamheten blev sedan ett faktum då jag klockan kvart över fem insåg att jag var nästsist kvar på kontoret och hörde kommentaren från den andra kollegan som var kvar att ”Nu sticker jag Kristina, middagen står klar därhemma”. Jaha, där sitter jag och tycker ännu mer synd om mig själv, vem väntar på att jag ska komma hem till middagen?! Ingen skulle bry sig det minsta om jag satt kvar hela natten, varför inte sitta kvar framför dumburken till imorgon bitti när man ändå har ångan uppe?! Nåväl, jag masade mig ifrån jobbet och i samma stund som jag kom ut i solen där jag möttes av glada turister, glass ätande barn, båtfärjor i skyttetrafik och ett i största allmänhet underbart Stockholm som visade sig från den absolut finaste sidan så började jag inse att jag faktiskt inte har så mycket att gå och hänga läpp för. Visst, jag är singel i en storstad men att vara singel är långt ifrån detsamma som att vara ensam. 

Jag begravde min bitterhet och ringde direkt en väninna. Vi tog en promenad ut på Skeppsholmen (ligger mittemot vårt fina Kungliga slott för Er som inte är riktigt hemma i Stockholm), och avslutade med en stor och gottig mjukglass samtidigt som vi vilade våra ögon på den enormt fina utsikten. Jag insåg då plötsligt att jag trivs ganska bra med min tillvaro som den är. Visst, det är mycket i livet som andra har och som jag saknar men jag har mycket som istället de i sin tur saknar, exempelvis möjligheten till spontanitet i vardagen. 

God natt mina vänner!

Inlägget "Ensam är stark" heter det! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Blir bara en kortis framför dumburken och tangentbordet då jag behöver krypa till kojs inom den närmaste halvtimmen!! Kom hem först nu efter en riktig tjejkväll med 3 vänninor, vi hade verkligen super Ql.

Jag och tjejerna hade tänkt gå till Skansen för att njuta av en härlig tisdagkväll fylld med allsång men av programmet och artisterna att döma insåg vi att det kommer bli en enorm trängsel kring scenen, och det kanske utöver det vanliga, så vi valde därför att ta en minigolftur istället… trodde vi ja. Hmm, vi fick veta att minigolfbanan skulle stänga redan kl. 18.00 pga. dåligt väder. ”Dåligt väder?” Jag kallar inte en 22 grader varm sommarkväll för dåligt väder men men, alla har vi olika uppfattningar om saker och ting och tur är väl det. Kvällen slutade i alla fall med en rakt igenom helylle mysig tjejfika så jag är mer än nöjd. (Café personalen var nog mindre nöjda då de inte fick oss därifrån. Vi fattade vinken om stängningsdags då de plockat ihop alla stolar utom våra och ryckt ifrån oss våra kaffekoppar och bullfat).

På tal om planering och utfall, varför blir det aldrig som man har tänkt sig???
När jag kom till jobbet imorse hade jag en ”To-do list” som var tanken att jag skulle beta av under dagen. Kontentan blev istället att samtliga punkter var kvar och listan  istället hade utökats med det dubbla. Återigen, varför blir det aldrig som man tänkt sig? Kanske är det en hint att man inte ska planera allt för mycket utan, som såväl för dagen, även ta uppgifterna som de kommer.

Innan dumburken slås igen och jag säger godnatt till Er mina vänner vill jag passa på att säga TACK till Er som läste gårdagens blogg!! Oj oj oj vilken härlig känsla det är att faktiskt få dela med sig av sina tankar och sedan få repons och tänkvärda kommentarer att filosofera kring. Vänligen fortsätt att skriva kommentarer, det är så underbart att få ta del av era kloka ord.

Kram & godnatt på Er!

Inlägget Det blir aldrig som man tänkt sig… dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Hej på Er, 

Måndagen den 5:e juli, ja nu är dagen här som har upptagit mycket av min tankeverksamhet den senaste tiden och som jag haft tudelade känslor inför. Vad ska jag skriva, hur långt är ett blogginlägg, vad har jag att berätta som någon faktiskt tycker är intressant, vill någon läsa, vem kommer att läsa, kommer någon överhuvudtaget att läsa… frågorna är många och obesvarade. Jag blev oerhört glad och stolt då jag som ambassadör fick den ärofyllda frågan om jag ville ta hand om vår underbara miljonerhemsidas blogg under en vecka. Samtidigt dundrade en klump av oro ner över mig och jag började undra vad jag gett mig in på. Kanske är det mitt ”fröken duktig” komplex som försöker ta överhand och om Ni skulle bli besvikna, kära miljonersystrar, vore det ett tungt och hårt slag i magen för mig.

Varför ska vi kvinnor alltid ha så höga förväntningar på oss själva, det är ingen annan än vi själva som sätter upp de minst sagt alltför orimliga målen där endast det perfekta är gott nog. Tur nog fick jag uppleva min första möhippa i helgen vilken rådde bot på min oro och fyllde mitt ”Girl-power konto” till max. ”Herre gu” sa en av tjejerna när vi satt där och pimplade rödvin och förberedde oss för en utmanande 5-kamp, ”ta inte allt på så stort allvar Kristina, lev för dagen och skriv vad f-n som helst”. Och ja, det är precis vad jag gör och nu har jag ju faktiskt fått ihop några rader vilka jag inte tänker läsa igenom igen då risken är för stor att jag då börjar delete:a och peta i texten och det har jag verkligen inte tid med. Det är väl förresten det som är charmen med just en blogg, att man skriver det första som faller en in och trycker publicera innan man hunnit tänka efter. Vad vet jag, det kanske blir precis som för Julia i den fantastiska filmen ”Julie & Julia” att bara min mamma kommer att läsa mina rader. Nåväl, må så vara, då har i alla fall min kära mor något att fylla sin tillvaro med 6 dagar framöver. 

Nu kära vänner har jag inte tid att skriva längre då jag ska gå ut och njuta av vårt underbara sommarväder, får se vad det blir mer exakt. Hör av mig med utfallet imorgon. 

Hörs då, och till dess… Njut av livet!

Inlägget "Fröken duktig" dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.