Njut du också denna lördagkväll!
Bästa
My Blomqvist

Inlägget Another day in paradise dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Vi ses.

My

Inlägget I logen med en önskan om en assistent dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Och i Stockholm så skiner solen. Vad underbart det är. Och det är då jag tänker varje år hur jag EGENTLIGEN stod ut med mörkret hela vintern. Men när allt i naturen börjar slå ut, fågelkvitter är det enda som hörs, folk sitter ute i sina filtar fullt påklädda med en kaffekopp i handen bara för att man bara MÅSTE sitta ute när det är sol i Sverige – ja, då är vintermörkret totalt bortglömt.

Igår fick jag reda på att jag blivit antagen till Kultur i Vården 2011. Vet ni vad det är? Det visste inte heller jag förrän jag fick hoppa in för en kollega i julas och sjunga på några psykavdelningar och äldreboenden runt om i Stockholm. Det var något av de mest berikande jag gjort. Jag kände att jag gjorde en insats. Hur glada de blev över att jag kom dit och sjöng deras gamla godingar; Towa Carson, Siwan, Alice Babs. Det var en kvinna som ”vaknade” från sin demens och sjöng med i varenda text. Plötsligt hade hon koll på allt. Så när de sökte underhållning för de olika barnavdelningarna, så anmälde jag mig snabbt till audition. Och fick det med min Snårpan! Det ska bli så kul så.

Nu tar jag min väska och drar vidare. Ta hand om er.
My

Foton på My: Anja Callius

Inlägget Mot nya mål dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Då får jag ett svar från Mikaela i Ängelholm, min hemstad. Och det visade sig att hon var toppenbra. Vi talades vid i telefon och strax därefter fick jag en förfrågan från Kreativ Insikt om att skapa deras barnkollektion och vi enades om att Mikaelas stil passade perfekt.
Så nu mailar vi varandra varje dag, skickar skisser och texter fram och tillbaka och processen är väldigt spännande och kreativ. Inspirationskorten ska rikta sig till barn mellan 9 och 12 år och Mikaela letade fram sina gamla dagböcker från vinden för att få inspiration. Det stod mest om hästar och killar, men på ett ställe stod det om någonting annat. Hon fick läsa följande flera gånger innan hon fattade vad som stod:

”3 december 1989.
Idag var det julskyltning i Förslöv. Jag gick med Annelie och Ulrika. Det var rätt så kul. På kvällen gick jag och Annelie till bygdegården. My Blomqvist var där. Det är en tjej från Ängelholm som uppträder i Sverige. Hon var rätt så tuff och cool!”

Är inte livet väldigt konstigt? Då var hon 11 år, idag 33 och nu ska vi jobba ihop i ett fantastiskt spännande projekt. Och ändå har vi ännu inte mötts ansikte mot ansikte. Bara via telefonen och datorn.

Livet. Vi möts, vi skiljs, men sedan möts vi alltid igen. På ett eller annat sätt.

Bästa
My Blomqvist

www.snarpan.se
www.myblomqvist.com
www.kreativinsikt.se

Inlägget Skapande kraft dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Just spelar jag eldig spanjorska i komedin ”Omaka par” på Skandiateatern i Norrköping. (Välkommen dit nu sista helgen 9 och 10 april!). Samtidigt så regisserar jag ”Ronja Rövardotter” – detta fantastiska verk av Astrid Lindgren som man inte kan bli annat än ödmjuk över. (Premiär 28 maj – välkommen då också! First Camp – Kolmården) Och så har jag precis fått nysläppet av min barnbok ”Snårpan och den hemliga manicken”, fast nu på eget förlag. (Jo självklart. Varför inte starta ett eget förlag när jag ändå höll på??) Och nu har jag precis skrivit klart bok nummer två med Snårpan: ”Snårpan och argkudden” och den illustreras just i detta nu. (Och jag vet att när jag tror att jag skrivit klart så är jag inte klar.) Och sen faktiskt det roligaste av allt: Jag ska göra Kreativ Insikts barnkollektion. Detta fantastiska företag som jag älskar, vars budskap gör min själ lycklig. Att jag ska blir den första som får skriva deras ord istället för Carolina Gårdheim ser jag som den största ära man kan få. Just nu gör jag inspirationskort för barn som lanseras till Formex i augusti, men som ska vara klara i april.

Jo. Man får det man önskar brukar jag säga. Så nu lever jag som jag tjatar om. Jag undrar bara om någon har lite luft på flaska?

Bästa,
My och Snårpan

www.myblomqvist.com
www.snarpan.se
www.kreativinsikt.se
www.choppevent.se

Inlägget Man får det man önskar dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Fredagskväll. Mysigt. Tända ljus. En bra film. Gärna en påse ostbågar. Och ska jag äta ostbågar så måste jag ju dricka cola till. Aldrig annars, men just då. Jag är en riktig gottegris. Faktiskt. Det är bara att erkänna. Jag är en livsnjutare. Av alla dess slag.

Jag älskar mat. I alla dess former, både nyttigt och onyttigt och gärna mycket. Jag får verkligen aktivt tänka på att inte ta om hur många gånger som helst. Det är ju så gott!

Ja, en livsnjutare är jag allt. En lyxlirare som gillar champagne och chokladtryfflar. Det är dessutom billigare att äta oxfilé köpt i mataffären varje dag än att köpa pizza på pizzerian! Det beror på hur man prioriterar. Och jag prioriterar oxfilé och andra kulinariska måltider.

Jag spelade in en platta för några år sedan som heter “Sommarbaravara” tillsammans med bl a Anita Strandell. Hon höll på att skratta ihjäl sig, för när vi träffades i studion runt nio på morgonen var min första fråga: “Jag måste bara klargöra en sak innan vi börjar, vilken tid äter vi och var går vi?” Hon har aldrig ätit så mycket, hahahha. Och när jag spelade katten Findus i “Pettson och Findus”, så sa de att de aldrig haft en så hungrig katt!  Men jag ÄLSKAR ju mat… Liksom min far som är kock.

Och desserter är jag en riktig fena på att baka. Dignande bakverk i alla dess former och storlekar. När jag fyller år har jag alltid ett helt kondis i min lägenhet! Med gäster som ombetts att vara sötsugna när de kommer.

Njut av livet och av det goda. Det gör jag. Hela tiden.

Hälsar My.

www.snarpan.se

www.myblomqvist

Inlägget Njut av livet dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Livet visar oss ofta tydliga tecken på hur vi ska leva våra liv, men många gånger vill vi varken se eller lyssna, för vi tror att vi ska gå en helt annan väg i livet. Vi har kanske bestämt en speciell väg för flera år sedan. Det finns kanske en barndomsdröm, en satsning eller ett löfte som vi absolut måste förverkliga eller genomföra, till varje pris.

Men det kan också vara bra att sätta sig ner då och då och revidera den drömmen. Vi lever i en tid där allt är i ständig förändring och det vi bestämde för ett halvår sedan har kanske tagit en ny vändning. Det kan vara allt från beslut i kärlek till arbete, vänskap eller boende. Ibland blir saker så tröga att göra och vägen till målet blir en enda lång kamp – ja, om man ens når dit. Då är det dags att tänka efter om man verkligen är på rätt väg.

Men är det egentligen så lätt? Ska det vara lätt hela tiden? Eller får det vara svårt och tufft ibland? Hur ofta är ibland? Hur länge är det okej att kämpa i motvind? För nånstans måste man väl få stöta på patrull för att också förstå när det är lätt? Eller menas det att merparten av livet ska vara roligt och lätt, är det där gränsen går? Jag har inga exakta svar. Har du?

Jag är oändligt tacksam över att jag blev sjuk i utmattning och fick stanna upp när jag var 30 år och inte 20 år senare. Jag fick tid att tänka efter. Vad ville jag med livet? Vilken väg skulle jag gå? Och med vem? Och vad fick mig att känna lyckorus och lust?

Nu försöker jag välja det som hjärtat sjunger för. Det som får smilgroparna att rycka. Det som får hjärtat att slå extra volter varje dag. Men det som ger mig energi och flow ena dagen, kan göra mig nedstämd och orolig nästa dag. Jag tycker det är svårt att hela tiden veta om vägen jag valt är HELT rätt.

Men det jag vet gör min mage varm av skratt är min barnfigur Snårpan. Min fina lilla människomus som ger mig sådan glädje. När föreställningen är slut och barnen kastar sig i Snårpans famn för att säga hej då och för att tala om hur mycket de tycker om henne… Då tänker jag, att jag har världens bästa jobb. Ingenting kan mäta sig med kärleken jag får av barnen. Den är överväldigande.

Så nu hoppas jag att jag är på rätt gren på livets träd. När allting kantas av öppna dörrar och öppna famnar. Självklart är det fortfarande val som måste göras och beslut som ska tas. Men grundstigen är rätt, grundmaterialet är rätt och jag är rätt.

Tack.

My Blomqvist

www.snarpan.se

www.myblomqvist.com

Klicka här: Youtube: Snårpan på Lattjo Lajban om liten och stor

Inlägget Att välja rätt väg dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

För ett antal år sedan hade jag allt. Utåt sett. Ett fantastiskt hus som var skapat enligt eget önskemål, sjötomt, egen brygga, hur mycket jobb som helst, jag tjänade pengar som aldrig förr, vänner och familjer som trivdes ihop, allt jag önskade rent materiellt sett, men jag var inte lycklig. Det skavde. Det gjorde ont. Hjärtat skenade. Magkatarren var i uppror. Och så var jag så förbannat trött. Min arbetsbörda och framför allt mitt ansvar kändes enormt. Vi hade renoverat sedan vi köpte drömhuset, vi gjorde allt själva (och då menar jag allt) och tiden för återhämtning fanns aldrig. Vi hade en sjötomt med vidunderlig utsikt, men inte tusan hade vi suttit där med ett glas rödvin och bara tittat på solnedgången.

Så åkte jag till Danmark för att spela musikal och hade plötsligt bara ETT heltidsjobb. Hur många timmar som helst var jag ledig varje dag. Inget kök att renovera, inget tak som skulle läggas om, inga egna shower som skulle styras upp. I Danmark var jag bara en bricka i ett spel, en person i en ensemble där andra bestämde allt; gå dit, sitt där, sjung det, känn såhär… Vilken befrielse det var att inte ha något ansvar. Just då i alla fall. Och herregud vad jag fikade. Det sprutade kaffe ur öronen på mig. Och jag hann tänka en tanke klart utan avbrott, utan konstanta ringsignaler eller någon som stod bredvid och drog mig i armen och undrade hur vi skulle göra. I Danmark spelade jag musikalen Les Miserables, som i sin berättelse är så full med känslor och sorg att det satte igång hela mitt maskineri som hade stängts av i den stress jag levt i tidigare.

Det var då jag bestämde mig. Det är inte såhär jag vill leva. Jag måste bryta. Jag kastar mig ut från stupet bara. Jag hoppar. Finns det någon som tar emot mig tro? Jag vet inte. Jag hoppar ändå. För såhär olycklig kan jag ju inte vara. Och då ska det tilläggas att mitt ex är en fantastisk man och en av mina bästa vänner idag.

Så jag hoppade. Tiden som följde blev kaotisk, men beslutet var oundvikligt. Månader av jobb följde, jag kom hem, jag sålde allt jag ägde, packade ner det som egentligen betydde något och lovade mig själv att så gott jag förmådde, i framtiden, välja utifrån magkänsla och kärlek. Ibland kändes det som att lära en gammal häst att alltid gå på två ben.

Och fasiken vad sjuk jag blev. Utmattningsdepression. Sjukskrivning. I en evighet kändes det som. Det var som om jag hade kört min sportbil konstant i 220 km/h, med håret fladdrande i vinden, jag visste varenda kurva och plötsligt hade jag totalkvaddat mot en bergvägg. I den bilen satt jag nu klarvaken med blodet rinnande från pannan och med gaspedalen i botten och undrade varför bilen stod still? Bildligt talat.

Resan blev lång och den pågår än. Jag lär mig saker varje dag och måste ständigt påminna mig om att känna efter i magen om det känns rätt.

Men vilket liv jag fick. Jag vågade hoppa och jag vann högsta vinsten. Livet jag lever nu. Tack mig själv för att jag vågade!

Följ din känsla.

Bästa,

My.

Nånstans mitt i kaoset sjöng jag denna sång: Youtube: \”This is my life\” – My Blomqvist

www.myblomqvist.com

Inlägget Att våga hoppa av dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.