Meny
Livet visar oss ofta tydliga tecken på hur vi ska leva våra liv, men många gånger vill vi varken se eller lyssna, för vi tror att vi ska gå en helt annan väg i livet. Vi har kanske bestämt en speciell väg för flera år sedan. Det finns kanske en barndomsdröm, en satsning eller ett löfte som vi absolut måste förverkliga eller genomföra, till varje pris.
Men det kan också vara bra att sätta sig ner då och då och revidera den drömmen. Vi lever i en tid där allt är i ständig förändring och det vi bestämde för ett halvår sedan har kanske tagit en ny vändning. Det kan vara allt från beslut i kärlek till arbete, vänskap eller boende. Ibland blir saker så tröga att göra och vägen till målet blir en enda lång kamp – ja, om man ens når dit. Då är det dags att tänka efter om man verkligen är på rätt väg.
Men är det egentligen så lätt? Ska det vara lätt hela tiden? Eller får det vara svårt och tufft ibland? Hur ofta är ibland? Hur länge är det okej att kämpa i motvind? För nånstans måste man väl få stöta på patrull för att också förstå när det är lätt? Eller menas det att merparten av livet ska vara roligt och lätt, är det där gränsen går? Jag har inga exakta svar. Har du?
Jag är oändligt tacksam över att jag blev sjuk i utmattning och fick stanna upp när jag var 30 år och inte 20 år senare. Jag fick tid att tänka efter. Vad ville jag med livet? Vilken väg skulle jag gå? Och med vem? Och vad fick mig att känna lyckorus och lust?
Nu försöker jag välja det som hjärtat sjunger för. Det som får smilgroparna att rycka. Det som får hjärtat att slå extra volter varje dag. Men det som ger mig energi och flow ena dagen, kan göra mig nedstämd och orolig nästa dag. Jag tycker det är svårt att hela tiden veta om vägen jag valt är HELT rätt.
Men det jag vet gör min mage varm av skratt är min barnfigur Snårpan. Min fina lilla människomus som ger mig sådan glädje. När föreställningen är slut och barnen kastar sig i Snårpans famn för att säga hej då och för att tala om hur mycket de tycker om henne… Då tänker jag, att jag har världens bästa jobb. Ingenting kan mäta sig med kärleken jag får av barnen. Den är överväldigande.
Så nu hoppas jag att jag är på rätt gren på livets träd. När allting kantas av öppna dörrar och öppna famnar. Självklart är det fortfarande val som måste göras och beslut som ska tas. Men grundstigen är rätt, grundmaterialet är rätt och jag är rätt.
Tack.
My Blomqvist
Klicka här: Youtube: Snårpan på Lattjo Lajban om liten och stor
