Inlägget Paris, here we come!!! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Jag undrar vad en Gandhi eller Mandela hade gjort i Bush´s situation. Hade de sett möjligheten?

Men vet ni vad? Det intressanta med det här är ändå att vi ALLA faktiskt får samma sorts möjlighet varenda gång vi på något sätt attackeras.  Vi ges en ypperlig chans att växa. Vi får helt enkelt möjlighet att medvetet välja vilka vi som människor vill vara! Allt det här får en att fundera lite. Är vi människor inte snart redo att ta ett steg vidare i vår utveckling? Redo för ett paradigmskifte? Och vad kan vi i så fall alla göra för att hjälpa till? Kanske, till att börja med, vara villiga till förändring!

DET skulle vi kanske kunna reflektera över i dag, den 11 september 2011.

Inlägget Tänk om Bush hade sett möjligheten! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Så jag gjorde just en övning med mig själv där jag visualiserade hur jag står där på scenen och hur vägen dit sett ut. På scenen berättar jag och sjunger. Jag tror bestämt att några av er sitter där och lyssnar! Vi har kul verkar det som. I övningen lät jag också mitt omedvetna plocka fram de resurser jag kommer att behöva för att genomföra det här: Mod, jävlar anamma, fart och glädje plockade jag fram och riktigt integrerade i hela mig. Men också min familj, min humor och min tillit är resurser jag nu har tillgång till. Noggrannhet, nyfikenhet och njutning fick jag och när jag hörde mig själv säga ostoppbarhet och åtagande hörde jag också en annan röst; ”för det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort”! Ja, så är det ju. Jag måste och jag VILL göra det här! Och gör jag det inte kommer jag att känna mig som en liten lort.

Så med alla de resurser jag i övningen påmindes om att jag har, ska jag nu göra denna min första lilla konsert-föreläsning! Och ni är så välkomna att komma dit.

Jag återkommer till er framöver med plats och datum! Tjolahopp och god natt!

Inlägget Ingen liten lort..! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

När jag coachar klienter handlar det ofta om att de vill uppnå ett mål eller att de vill förändra någonting i sina liv. Jag tror att en av de saker som äter på oss mest är när vi i åratal går och bär på en dröm men inte gör något för att uppnå den. Säg att du har velat bli smal och vältränad eller velat segla jorden runt. Eller att du velat skriva en bok, byta jobb eller kanske köpa en hästgård. Åren går och det enda som händer är att du börjar känna dig pinsam och besviken på dig själv. Självföraktet kommer smygande! Vad som dessutom är galet är att du lever i två verkligheter så att säga. Bilden av den du vill vara stämmer inte alls med bilden av den du är. Inte alls! Och så känns ditt liv lite overkligt och fel eftersom du BORDE se annorlunda ut, vara någon annanstans, ha ett annat jobb osv.  Du ser dig själv i spegeln och känner -Det där är fel.  Det där är inte jag, så här skulle det ju inte bli!

Skillnaden mellan din dröm och din verklighet ger dig ångest. Du känner dig otillfredsställd och kanske heller inte fullt närvarande. Och det här tar enormt mycket onödig energi!

Då skulle du ju kunna fundera på några saker;

När du kommer att ha uppnått den här drömmen eller målet, som du drömt om så länge- vad kommer det att ge dig? Vad kommer det att innebära för dig och din omgivning? Är du villig att göra vad som krävs – villig att betala priset? Och framför allt- Vill du fortfarande uppnå det här målet?

INTE? Nej men åh, vad bra, då vet du det! Det kan faktiskt vara så att du egentligen inte längre vill uppnå det där gamla målet du trånat efter. Du har liksom fortsatt att tråna av bara farten! Syna din ångest, du kanske inte behöver ha den längre!

Men OM du känner att du fortfarande vill, så.. Tjohoo! När då? När ska du ha uppnått det? Vad behöver du göra först? Och hur? Vilka resurser har du och när ska du börja? Hur motiverande känns det? Fantastiskt! Vad kommer du att ha gjort tills nästa vecka?

Det finns fantastiska tekniker som underlättar din färd framåt! Du kan t.ex skapa en så stark känsloförnimmelse av hur det är att redan stå vid målet och vilka steg du har tagit för att nå dit så att det integreras i hela ditt väsen. Du kommer då att kunna känna det som om du redan har varit där och hela du kommer att veta att det är möjligt! Dina verkliga steg mot målet kommer nu kännas mycket lättare och mer självklara! Det är faktiskt riktigt häftigt, och har du några gamla rädslor som hindrar dig så kan du lösa upp dem också..

Vi behöver ta oss själva och våra drömprojekt på allvar så att de inte bara ligger och skaver. Drömmar som inte längre är våra egna, kan vi kärleksfullt säga hej då till. Men de som fortfarande glöder, de ska vi väl banne mig kämpa för?

Så, gör något kul av din dröm. Lek med den, och om du kör fast, be om hjälp! Låt inte bara åren gå, för du har väl säkert en massa andra drömmar på lut sen som du också skulle vilja hinna med här i livet.? Eller är det inte så, kanske..?

Inlägget RÖJ UPP BLAND DINA DRÖMMAR! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Inlägget Ibland behöver man helt enkelt få ligga sked.. dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Lite så är det ju för oss också. Matrixen i vår värld är uppfattningen att vi är offer för våra omständigheter. Och att det finns idioter överallt som kan förstöra våra liv! När det väl har gått upp för oss att vi faktiskt med våra tankar och känslor designar våra egna liv, medvetet eller omedvetet, kan vi inte gärna vara bittra offer för våra omständigheter längre.

T.ex. så vet jag nu att jag själv har möjlighet att försätta mig i det sinnestillstånd jag behöver vara i. Det är enkelt men förstås inte alltid lätt. Ibland vill jag t.ex. hellre få rätt i att jag blivit illa behandlad än att komma över det. Känslan av att vara kränkt är så kraftfull att den nästan berusar! Men den snor min tid och den positiva energi jag behöver ha för att uppnå det jag för stunden håller på med! Jag vill ju ha tillgång till hela min kreativa kraft och vi förlorar skrämmande mycket av vår förmåga att hitta lösningar när vi går in i ett negativt sinnestillstånd. Så därför försöker jag numera så snabbt som möjligt bända mig loss från den jobbiga känslan och välja något bättre i stället. Jag kan fråga mig saker som.. Vad kan jag göra annorlunda? Vad har jag skickat ut för signaler som har gjort den här personen till ”en fiende”? Han eller hon hade ju säkert goda intentioner enligt sin karta. Hur kan jag kommunicera bättre? Och om jag inte vill känna mig så här, hur vill jag känna mig i stället? Och när tänker jag släppa den här känslan och välja den känslan jag mår bättre av..?

Så väljer jag ett bättre sinnestillstånd och som genom ett under känns ursprungsproblemet oladdat och inte alls så himla kränkande och jag har kunnat undvika en konflikt. Trolleri!!

Det här låter kanske jättepräktigt och det är klart att jag inte alltid klarar av vara i total balans MEN jag är mer och mer sällan bitter, defensiv eller tycker illa om andra människor. Väldigt sällan nu för tiden, faktiskt. Och när jag känner att jag är på väg över till ”den mörka sidan” kan jag ta mig tillbaka mycket snabbare än förut.

Och hur gör jag då?

Äsch, vi kan ju alla det här med att byta sinnestillstånd, egentligen. Mer eller mindre medvetet. Fast kanske inte så tidseffektivt. När vi blir arga eller frustrerade kanske vi tar till knep som att ta på skorna och dra ut och springa, ringa någon pålitligt glad kompis, ta en macka och sätta på musiken från Ally McBeal eller mitt gamla favvo-knep; möblera om lägenheten igen… Men ibland finns det ju inte riktigt möjlighet att ta till något sådant gammalt husmorsknep! Jag kanske redan sitter mitt i ett viktigt kundmöte som har börjat gå snett och jag känner mig som en kraftlös loser. Jag kanske behöver skärpa mig på en gång! Då finns det ”verktyg” jag kan ta till för att byta mitt sinnestillstånd så att mötet ändå kan gå så bra som jag vill. Några av de mest effektiva ”verktygen” finns inom Mental Träning och NLP (Neuro Lingvistisk Programmering). Rekommenderas varmt-de är kraftfulla och fungerar!

Hade jag inte haft så svårt förr att lita på andra, utan hade följt de råd jag fick för många år sedan att prova Mental träning och NLP, är jag övertygad om att min läkning hade gått MYCKET, MYCKET fortare. I stället fick jag uppfinna hjulet själv och det tog verkligen onödigt lång tid! Nåja.. I dag använder jag Mental Träning och NLP när jag coachar klienter i stället. Och så använder jag det själv, förstås. Dagligen!

Så tillbaka till Matrix. Om vi nu har tagit det röda pillret och vet att vi designar våra egna liv och att det dessutom är upp till oss själva att bestämma hur vi vill reagera på det som händer oss är det lätt att drabbas av prestationsångest. Då ska allt bli perfekt med en gång! Det är nu vi ska vara snälla och ha tålamod med oss själva. För att få nya vanor i hur vi tänker och agerar behöver vi träna, träna, träna. Men, vet ni vad..?

Jag kan inte tänka mig något intressantare ämne att studera och träna mig i. Heller inte något som på ett bättre sätt främjar världsfreden än vår egen förmåga till kommunikation med oss själva och våra medmänniskor och därmed vår förmåga till respektfull och effektiv konflikthantering.

Och har vi väl tagit det röda pillret och vet vad vi faktiskt är kapabla till, finns det ju egentligen ingen återvändo..

Inlägget När man väl tagit det röda pillret… dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Om ni undrar vad det här har att göra med hälsa så kan jag berätta att det handlar om OMPROGRAMMERING. Jag har nämligen ordinerat mig själv lekfullhet och att inte ta mig själv på så jäkla stort allvar! Jag har nämligen haft en tendens att vara för tungsint för mitt eget bästa så, eftersom jag vill vara som en av alla dem jag känner som har en sådan där härlig, sund, lekfull attityd till livet, behöver jag träna! Jag härmade, eller modellerade, som det heter, en människa som bara leker lite och har kul. Jag vill ju inte längre vara tungsint utan lekfull- så då programmerar jag om mig själv genom att träna mig på att göra som lekfulla människor gör. Och det funkar! Den där härliga känslan finns fortfarande kvar.

Och nu är det dags att packa upp den. Den allra, allra första av de tio små laptoparna!

God natt med er!

Inlägget Ordinerad lekfullhet! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

I ett avsnitt av Oprah en gång medverkade en kvinna som gjorde ett enormt intryck på mig. Hon levde på övertid eftersom tumören i hennes huvud borde ha dödat henne för länge sedan men det var inte det som var det viktiga, utan hur hon strålade! Hon visste att hon när som helst kunde dö och hon utstrålade en sådan FRID. Och kärlek.

Det jag såg i hennes vackra, vackra ögon kunde jag förstå på något sätt, långt där inne i mig själv och jag tänkte; Så där vill jag också må! Varför ska vi vänta tills vi vet att vi är döende med att leva i den känslan? Tänk om vi egentligen kan ha tillgång till den hela livet?

Jag hade redan som väldigt liten flicka en övertygelse om att jag måste vara perfekt och oklanderlig för att inte ”stötas ut ur flocken”. Var jag jobbig och fel skulle ingen vilja vara nära mig.  Jag lärde mig att bli fantastiskt charmig, duktig och kapabel men eftersom jag inte alltid lyckades vara perfekt så byggdes ett enormt självförakt upp. Jag var ful och fel och falsk!

Om man tycker passionerat illa om sig själv alltför länge kan man bli sjuk. Och det blev jag.

Duktigt som jag var försökte jag genast tänka mig frisk igen och jag läste en hel massa böcker men på många, många ställen stod det om hur viktigt det är att älska sig själv för att kunna läkas. Och jag kunde liksom inte..

Under de många år jag var sjukskriven försökte jag förstås flera gånger komma tillbaka. Jag sa till alla att ”nu mår jag bra och ska börja sjunga igen!” Men jag orkade inte riktigt. Skammen av att misslyckas spädde på mitt självförakt och tillslut en dag tvingade jag mig till inse ”sanningen” och ge upp. Jag var ju ingen! Jag var ingenting! Jag kunde inte bidra med något alls till samhället och hur kunde jag fortfarande kalla mig sångerska? Pinsam. Värdelös. Patetisk!! Som jag såg det hade jag inget värde alls och jag var nu varken fantastiskt charmig, duktig eller kapabel och i min inre begreppsvärld var det livsfarligt! På ett omedvetet plan var jag ju övertygad sedan barnsben om att jag då inte längre skulle ha något existens-berättigande i flocken. Jag skulle stötas bort!

Det jag just hade gjort var att jag hade vågat möta min största rädsla och stå kvar i den. Då hände någonting! När jag inför mig själv naket hade blottat denna skamliga ”sanning”, att jag inte dög till någonting och hela mitt jag darrade av ångest, släppte jag taget om kontrollen, kapitulerade… och allt blev lugnt! Lugnt och liksom vänligt.

Den där bilden av mig som fantastiskt charmig, duktig och kapabel (men ganska ansträngd och jagad) fanns inte kvar längre. Nu fanns den bara… som en liten fladdrande låga. Inte stor men självklar, som om den innehöll all världens kraft, visdom och kärlek. Den där lilla, lilla lågan var jag och jag var fantastisk och dög faktiskt precis som jag var utan att behöva prestera någonting alls, alls, alls! Jag bara var.

Där och då fick jag så äntligen tillgång till den där fantastiska friden jag hade sett i kvinnans ögon hos Oprah.

Friden och kärleken till mig själv!

Inlägget När den duktiga flickan gav upp och lärde sig älska sig själv dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.

Den här bloggen ska inte handla om sjukdom utan om hälsa, livskraft och eget ansvar! Och om kärlek. Genom att leta efter ledtrådar i mitt eget inre tänkte och kände jag mig fram till min egen läkning.

Jag har varit heltids-sjukskriven för MS i ofattbara 12 år. Sjukpensionär! Många minnen är väldigt luddiga från den här tiden.. Jag hade perioder då jag behövde hemtjänst, perioder då jag inte kunde hålla mig vaken efter kl 11 på förmiddagen, perioder av smärta, yrsel, dubbelseende, stickningar och känslan av att svimma. Svårt att hålla tråden i ett samtal. Svårt att gå och för ont i händerna för att hålla upp en pocketbok om jag ville läsa. Osv, osv…. Jag levde ensam med mina två barn och mycket av min energi gick åt till att inte verka alltför sjuk inför dem. Jag mådde i perioder fruktansvärt dåligt i kroppen men ändå var det depressionerna som var det värsta! En riktig depression är så otroligt konstig. Jag som älskar livet så mycket ville tillslut inte leva längre. Orkade inte med mig själv längre. Orkade inte vara jag.  Jag ville aldrig ta mitt liv men jag led verkligen. Det gick så långt att jag bad om att få elchocker (men fick nobben!) innan jag tillslut fick rätt i att jag hade underfunktion i sköldkörteln, vilket inte läkarna hade velat tro på under flera år.. Två autoimmuna sjukdomar alltså. Kroppen gav sig på sig själv så att säga.  Med dunder och brak. Så var det då men så är det inte längre. NU MÅR JAG BRA!

Det är om vår fantastiska förmåga att regissera våra egna liv, att bestämma vilka vi vill vara, som jag ska skriva om. Hur ingen annan kan tala om för oss vad som är möjligt och inte möjligt. Och antagligen lite annat också.. Vi får väl se.

Inlägget Det går visst..! dök först upp på 1,6 & 2,6 miljonerklubben.