Neuropsykiatriska funktionshinder uppkommer pga en avvikelse i hjärnans utveckling och som leder till olika störningar i hjärnans funktion. Man brukar betona att det är de kognitiva funktionerna som är drabbade, alltså de som har med ens tänkande att göra. De vanligaste diagnoserna bland neuropsykiatriska funktionshinder är bland annat autismspektrumstörningar och ADHD.
Gruppen barn med autismspektrumstörning (här ingår autistiskt syndrom och Aspergers syndrom) har svårigheter med socialt samspel både med andra barn och med vuxna samt brister när det gäller att kommunicera med andra. Det är också vanligt att barnet har begränsade intressen och att det upprepar olika typer av beteenden.
Men dessa gemensamma svårigheter kan variera från barn till barn. Bland autismspektrumstörningar finns till exempel både barn med mental retardation och barn med normal begåvningsnivå. Där finns de som är hyperaktiva samt de som är passiva och långsamma. Även graden av kommunikationssvårigheter kan variera. Vissa barn med autismspektrumstörningar har inte något aktivt språk alls, medan andra har ett väl utvecklat språk.
Symtomen på autism visar sig alltså på olika sätt hos olika individer. Kristiina Westberg, överläkare i neuropsykiatri och psykiatriker menar att flickor med autism ofta är missförstådda.
Färre flickor än pojkar får en autismdiagnos: autistiskt syndrom eller Aspergers syndrom. Det beror delvis på att flickor drabbas mer sällan än pojkar. Men det beror också på att flickornas problem inte upptäcks lika ofta. Det är angeläget med en korrekt diagnos för att barnet ska få rätt hjälp och förståelse för sina svårigheter. Det kan också förebygga de sekundära problem som uppstår när ett barn har det svårt och utsätts för överkrav t.ex. i skolan. Det saknas kunskap som handlar om flickor med autism. I de studier som undersöker autism är antalet flickor som deltar ofta lågt. Därför är kunskapen om flickor och autism fortfarande otillräcklig.
Det är viktigt att ta reda på varför färre flickor än pojkar får diagnoser inom autism-spektrumstörningar. Det finns ännu ingen bra förklaring till den ojämna könsfördelningen. Det kan dels förklaras av biologiska skillnader. Men vi vet inte hur mycket som beror på en verklig skillnad och hur mycket beror på att vi har svårare att upptäcka problemen hos flickor? Det kan eventuellt vara så att flickorna istället får andra diagnoser, att deras symtom tolkas på ett annorlunda sätt än hos pojkarna. Det är framför allt de flickor som har ett begåvningshandikapp och en försenad språkutveckling som får diagnosen autism.
Välfungerande flickor (begåvning över IQ 70 på intelligenstest) får inte lika ofta en autismdiagnos utan deras problem tolkas oftare som andra svårigheter. Risken finns att man missar dessa flickor då kunskapen fortfarande är begränsad. Men det finns tecken på att könsfördelningen börjar jämna ut sig.
ADHD betyder Attention Deficit and Hyperactivity Disorder och är ett samlingsbegrepp för uppmärksamhetsstörning, hyperaktivitet och impulsivitet. Vid ADHD har man svårt med exekutiva funktioner – hur man kan lägga upp en plan för vad man ska göra oavsett om det är hur man klär på sig, ska klara en skoluppgift eller klara ett moment på arbetet. ADHD är precis som autism vanligare hos pojkar. En del barn har både tecken på ADHD och autismspektrumstörningar. Även ADHD har uppmärksammats då man har genomfört de flesta studierna med pojkar. Forskare och kliniker har undersökt om flickor i större utsträckning har andra symtom vid ADHD jämfört med pojkar. Det finns data som tyder på att flickor har framför allt problem med koncentration och mindre grad av hyperaktivitet och impulsivitet.
Det är vanligt att pojkar kommer till barnpsykiatrin tidigare än vad flickor gör. En förklaring kan vara att de är mer utagerande i skolan vilket omgivningen reagerar snabbare på. Kunskap om neuropsykiatriska funktionshinder är angeläget för alla som arbetar med barn och ungdomar för att de snabbt ska få rätt sorts hjälp.