Meny
Du har säkert sett det på tv. Unga kvinnor och män som virvlar förbi på en blank is, klädda i glittrande dräkter med en elegant hållning. Paljetter, leenden och djupa skär. När du tänker på konståkning tänker du antagligen på trippelhopp, snabba vändningar och piruetter. Men konståkning är så mycket mer än det man ser på ytan. Konståkning är komplicerat fotarbete, snabbhet, styrka och krävande positioner som sätter både vighet, muskelstyrka och uthållighet på prov. Lägg där till grace och musikalitet.
Konståkning är med andra ord inte en lätt sport, och det vet alla som provat på någon gång. I synkroniserad konståkning (teamåkning) gör vi det dessutom än mer komplicerat. Där ska nämligen 16 skridskoåkare sättas samman och skapa en enda enhet. 16 helt olika individer ska bli ett och samma lag. 16 atleter i olika längd, med olika utseende, olika sätt att åka skridskor och olika sätt att agera.
Den största skillnaden med teamåkning kontra singel- eller paråkning är att hopp och piruetter inte genomförs på samma sätt. Man kan utföra dem i ett tävlingsprogram, men det är inte främst där lagen får sina poäng. I teamåkning handlar det mycket mer om själva skridskoåkningen, och lagen får poäng för att utföra alla sina element unisont. Sporten kräver att formationer som cirklar, passeringar och förflyttningar utförs med en perfekt synkroniserad skridskoåkning, och dessutom med fart och utstrålning. För det är ju trots allt en bedömningssport, och presentationen är minst lika viktig som tekniken. Det läggs ner mycket tid på att hitta den rätta musiken, skapa ett tema och hitta kläder och smink som matchar den känsla man vill förmedla. Allt som oftast tar lagen en koreograf till hjälp, och man använder sig gärna av danstränare också för att åkarna ska hitta rätt rörelser.
 Katarina Henriksson, President ISU, World Synchronized Skating Championships 2012 |
Teamåkningen är en sport vars historia daterar sig bak till 1950-talet, och den startade i USA. Där startade Dr. Richard Porter något som kallades ”Precision Skating” i Michigan, och syftet var att få lite pausunderhållning i hockeymatcherna. Men redan i början av 1960-talet hade fler lag bildats i Nordamerika och de första tävlingarna hölls. 1983 var det första nationella mästerskapet, och det ägde rum i Kanada. USA var inte långt efter, och under 1980-talet växte även sporten i Sverige och Finland. Landvetter Konståkningsklubbs dåvarande ordförande Ingela Wieland åkte till Kanada, studerade sporten och tog med sig en regelbok hem till Sverige. Där gavs den till isdanstränaren Andrea Dohany som snabbt satte ihop ett eget lag och skapade ett program inspirerat av isdans till klassisk musik. Definitivt annorlunda mot de amerikanska och kanadensiska programmen som var mer showinspirerade men trots detta vann Team Surprise, som laget kom att kallas, guld i SM 1986 och kom på en tredjeplats i deras första internationella tävling i Toronto 1989. Sedan dess har Team Surprise vunnit alla svenska mästerskap de deltagit i, och har även tagit hem guldet i fem världsmästerskap och ett otal andra internationella tävlingar. Sverige har definitivt varit med och dominerat sporten sedan sent 80-tal, och är fortfarande med i kampen om medaljerna. På senare år har även Finland byggt upp en stark armé av teamåkningslag, och har tagit hem fem VM-guld de också.
Sporten har utvecklats enormt bara under de senaste åren, och särskilt efter att poängbedömningssystemet ändrades 2004. Istället för att bedöma lagets utförande med poäng på en skala från 0,0 till 6,0 använder man sig nu av ett system där varje element har ett grundvärde och beroende på utförande kan man få plus eller minus på grundpoängen. Varje åk bedöms även av en teknisk panel som bedömer svårighetsgraderna i de olika elementen.
Det har därför blivit nästintill en helt annan sport på mindre än tio år, vilket har krävt mycket av dess utövare. På 80-talet handlade teamåkning mest om att göra formationer och gå från det ena momentet till det andra, men nu krävs det uthållighet, flexibilitet och en hel del styrka för att kunna utföra ett helt program innehållandes allt från lyft till piruetter. Åkarna måste träna sin kondition, koordination och styrka och ska man vara med om topplaceringarna i VM krävs det minst 20 timmars träning i veckan, både på och utanför isen. Många lag tränar ännu mer än så.
Varje lagmedlem har ett stort ansvar. Dels ska man fånga känslan i musiken dels måste man även kunna byta plats med en annan åkare i programmet om så krävs och således måste man inte bara lära sig en plats i de olika formationerna, utan veta vad man ska göra överallt. En annan viktig aspekt är att en teamåkare inte får sticka ut. Det finns ett ordspråk som lyder ”There’s no I in team” och det lever man definitivt efter som medlem i ett konståkningslag.
|
Synkroniserad konståkning (teamåkning) är en populär och snabbt växande disciplin runt om i världen. Det är en lagsport där 16 åkare utför ett program tillsammans framför publik och domare. Sporten kännetecknas av lagarbete, hastighet, utstrålning, komplicerade formationer och stegsekvenser. Samma bedömningssystem som appliceras inom singel- och paråkning används och element som ska ingå i programmen är bland andra block, cirklar, vingar, passeringar, lyft och piruetter. Visste du att… VM i teamåkning 2012 går av stapeln i Sverige? I Scandinavium, Göteborg, ska hundratals tjejer (och en och annan kille) slåss om medaljerna 12-14 april. Visste du att… Kanada är det enda landet som lyckats ta ett VM-guld förutom Sverige och Finland? Andra länder att se upp för är USA och Ryssland, och ett land som gör sin debut i VM 2012 är Lettland. |
| 1 vuxen + max 2 barn 100kr/dag i Kategori 3 All event 1 vuxen + max 2 barn 300 kr i Kategori 2 Boka på: Tel 031-81 10 20 E-mail: eventinfo@gotevent.se Ange koden: 1,6 miljonerklubben |
