Meny
Läs även Osteoporos – nya riktlinjer från socialstyrelsen
“Med rätt behandling kan sjukvården förebygga många fler frakturer, särskilt bland kvinnor som fått frakturer på grund av benskörhet. Idag är de kraftigt underbehandlade.”
“Om sjukvården följer våra nationella riktlinjer, så finns det en stor möjlighet till positiv utveckling”
Per Johansson, utredare Socialstyrelsen
Sammanfattning – centrala rekommendationer i riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar
I de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar ger Socialstyrelsen rekommendationer om åtgärder vid sjukdomar i rörelseorganen. Här sammanfattas de centrala rekommendationerna, det vill säga de rekommendationer som är särskilt viktiga ur ett lednings- och styrningsperspektiv.
Socialstyrelsen bedömer att de ekonomiska konsekvenserna av rekommendationerna generellt innebär ökade kostnader för hälso- och sjukvården. En stor del av kostnaderna kommer från läkemedelsbehandling med TNF-hämmare och andra biologiska läkemedel vid reumatoid artrit, ankyloserande spondylit och psoriasisartrit. Flera av rekommendationerna förväntas medföra att människor med dessa sjukdomar får förbättrad hälsa, höjd livskvalitet, bättre funktionsförmåga och minskat antal frakturer, vilket kan ge sänkta kostnader på längre sikt.
Socialstyrelsen bedömer att rekommendationerna däremot ger få organisatoriska konsekvenser.
FRAX och DXA för att bedöma frakturrisk samt alendron- och zoledronsyra vid mycket hög frakturrisk
Vid misstanke om osteoporos bör hälso- och sjukvården bedöma frakturrisken med hjälp av det så kallade FRAX-verktyget som finns fritt på internet och vid behov göra en bentäthetsmätning med DXA. Personer med mycket hög frakturrisk bör hälso- och sjukvården behandla med alendronsyra. De personer som har svårigheter att fullfölja behandlingen med alendronsyra bör i stället behandlas med zoledronsyra.
Vid låg frakturrisk bör däremot hälso- och sjukvården endast i undantagsfall behandla med dessa läkemedel.
Socialstyrelsen beräknar att den ökade behandlingen vid mycket hög frakturrisk ger en sammanlagd kostnadsminskning på närmare 200 miljoner kronor per år. Kostnaden för behandling beräknas öka med cirka 70 miljoner kronor per år medan minskningen av antalet frakturer på sikt förväntas ge en kostnadsminskning med cirka 270 miljoner kronor per år.
Ingen behandling med kalcium och D-vitamin
Hälso- och sjukvården bör inte förskriva kalcium och D-vitamin som monoterapi till kvinnor i åldern 40–79 år som inte har dokumenterad brist på dessa ämnen. Socialstyrelsen beräknar att detta ger en kostnadsminskning på 19–29 miljoner kronor per år.
