De ska inte behöva bryta benen i onödan

Benskörhet, osteoporos, är den systemiska sjukdom som gör att mer ben bryts ner än byggs upp. Resultatet är att skelettet blir poröst och risken för just frakturer och kotsammanpressningar i ryggen ökar dramatiskt. Bra och billiga läkemedel finns att tillgå. Förstahandsvalet kostar bara 200 kronor per år och patient.

Att vara kutryggad och bryta lårbenshalsen är alltså inget givet. Det är symtom på en sjukdom som går att behandla. Trots det är personer med benskörhetsfrakturer tyvärr generellt sett underbehandlade. Benskörhet brukar med rätta kallas vår tids dolda folksjukdom.

I maj i fjol lanserade därför Socialstyrelsen nya nationella behandlingsriktlinjer för benskörhet. Motivet var enkelt: minska antalet frakturer bland annat genom att tydligt peka ut vilka som ska behandlas. Arbetet med att uppmärksamma sjukdomen hade dock pågått längre än så. Flertalet myndighetsrapporter har under många år uppmärksammat underbehandlingen.

För ett år sedan behandlades enbart omkring 14 procent av de som haft en osteoporosrelaterad fraktur, 6-12 månader efter frakturen. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer borde siffran vara 60-70 procent. Men sedan de nya riktlinjerna presenterades har antalet behandlade inte ökat. Enligt färsk statistik har de tvärtom minskat. Nu är det alltså bara omkring 13 procent som behandlas.

De nya kriterierna anger alltså att cirka 60-70 procent av alla personer med osteoporosfraktur bör behandlas för benskörhet, både för patienterna och för samhället. Inkluderar man förlusten av livskvalitet, uppgår kostnaderna till 15,2 miljarder kronor per år.

Det är uppenbart att Sverige behöver ett nytt politiskt initiativ i den här frågan. Vi kräver därför tillsättandet av en nationell kommission, med de ledande experterna och aktuella beslutsfattarna på området. En kommission som får i uppdrag att:

Hitta de strukturella och resursmässiga anledningarna till underbehandlingen.

Ta fram en plan för hur landstingen ska åtgärda problemet, både vad gäller arbetssätt och ansvarsfördelning. I detta arbete bör de landsting som kommit längst utgöra inspiration. I Jönköpings län får till exempel äldre som brutit benen strukturerat träffa benskörhetsläkare.

Det långsiktiga målet: en halvering av antalet benskörhetsfrakturer.

Det positiva i sammanhanget är att enkla diagnosmöjligheter och billiga behandlingar redan finns. Nu måste bara vården ta sitt ansvar och en gång för alla låta dem komma fler till del. Hundratusentals kvinnor ska inte behöva bryta benen i onödan.

Alexandra Charles
Karin Schenck-Gustafsson
Solveig Ternström
för 1,6 miljonersklubben

 

Läs debattartikeln på expressen.se