“När du har ett förskolebarn med ADHD i ditt rum, då märker du det tydligt, när du har ett skolbarn med ADHD i ditt rum syns det lite, när du har en höskoleelev med ADHD runt dig, märker du kanske bara att han eller hon går på toaletten ofta, eller gör små ärenden hela tiden och när du har en vuxen med ADHD på ditt kontor behöver det inte märkas alls.”
Detta långa citat är givetvis generaliserande, men det ger en god bild i stora drag. Ouppmärksamheten, hyperaktiviteten och impuliviteten finns genom livet men beroende på yttre omständigheter och vad personen själv tränat på så kan dragen av ADHD synas eller vara mer eller mindre tydliga.
Ett litet barn som ännu inte hunnit lära sig hur “man bör uppföra sig”, inte hunnit träna på att hålla tillbaka sin impulskontroll och inte har förståelse av sin problematik, kanske hoppas runt och klättrar på möbler på gränslöst vis. Men när samma individ lärt sig av sina misstag och formats av livets lärdom kanske denne sitter still i sin stol på läkarens kontor och enbart själv lider av en inre rastlöshet. Med andra ord kan man säga att de mest uttalade hyperaktiva dragen syns mindre och mindre vanligtvis.
Då yttre och inre omstädnigheter varierar från år till år i livet kan olika undergrupper variera. Från att ha haft ADHD med dominans på hyperaktivitet, kan det vara ouppmärksamheten som blir dominerande senare i livet. Olika symtom blommar således ut beroende på yttre och inre omstädigheter. Exemeplvis kanske man gick in i en liten klass, hade låg grad av distraherande stimuli, hade en klasslärare och en mamma som packade väskan och skötte det praktiska kring skolarbete. Plötsligt i mellanstadiet har man sju olika lärar, man har inte längre ett klassrum utan att bara ett skåp och man ska själv ansvara för rätt böcker och rätt tid och plats. Kravet på organisation och uppmärksamhet har för denne individ eskalerat markant och först nu syns kanske de bristfälliga organisatoriska/exekutiva egenskaperna.
När det blir mer ansträngande för individen kan detta också tacklas på olika sätt. Vanligt är att man kompenserar för sina problem genom att jobba ännu hårdare, planera allt och kämpa för att hålla ordning. Detta innebär dock ökad risk för utbrändhet. Personer som kämpat för att vara till lags och som om och om igen fått höra att de är röriga, slarviga och lata kan utveckla en dålig självnild med åren. Depressivitet är egentligen inte ett drag kopplat till ADHD, men kan utvecklas av utmattning, eller av en känsla att ständigt misslyckaden.
Gabriella Svanberg, leg psykolog