Det är lite kul det här med blogg. Jag har ju skrivit vid några tillfällen nu och börjar förstå att man faktiskt kan bli bloggberoende. Ja, nu tänker jag framförallt på den som skriver, men visst kan det gälla läsare också. Det känns spännande att få tala med “er” utan att ens veta vilka ni är och bara nyfikenheten på vilka ni är, är en liten kick i sig.
Jag blir fascinerad av hur komplexa vi människor är och hur våra känselspröt behöver vara ute till 100% för att känna av vad som “passar sig” hit och dit. Har ni tänkt på att man faktiskt kan skicka “facebookmeddelande” till människor man aldrig skulle få för sig att maila till!? Vad är skillnaden?
På samma sätt har bloggen sina oskrivna regler och jag känner det som om jag befinner mig i ngt mellanland mellan eget dagbokskrivande och artikelskrivande.
Sedan gör fokuset sitt också. Precis som att man ser gravida överallt när man själv är gravid, så ser man “bloggpotentialmaterial” överallt när man bloggar(:
Dags att ladda kameran och ge sig ut i verkligheten!
Här ska bloggas.
/Gabriella