För att inse vikten av det “enkla” men svåra “att ta hand om sig” kan vi behöva hjärnkoll.
När vi utsätts för fara reagerar våra hormonella system. Det sympatiska nervsystemet aktiveras via (locus cereuleus) ett centra i hjärnan och responsen fortleds utefter ryggmärgen ut till bland annat hjärta och kärl. Från nervändarnas slut samt binjuremärgen frisätts noradrenalin och adrenalin. Detta leder i sin tur till en kortisolfrisättning från hjärnbarken.
Vid akut stress har aktiveringen av sympatiska nervsystemet en rad positiva effekter som befrämjar vår överlevnad, men får vi inga pauser utan utsätts för långvarig aktivering av stresshormonsystemet så leder det till negativa effekter.
Precis som kroppen ställer in sig på att förbränna mindre om du äter för lite, ställer hjärnan in sig på att utsöndra för mycket stresshormoner om du stressar för mycket. Till slut spelar det ingen roll om du tar det lungt, hjärnan utsöndrar höga doser stresshormoner i alla fall.
För att öka förbränningen behöver du äta mer, och för att sänka stresshormonnivån behöver du ta pauser!
Detta motiverade mig till dagens “ta hand om mig stund” och budskap till min egen hjärna!
/Gabriella