Presentation

Så här i de skälvande slutminutrarna av mitt bloggande, slog det mig att jag faktiskt glömt att presentera mig. Så oförskämt. Jag ber om ursäkt.

Jag heter alltså Carolina Falck och är 48 år gammal. Jag har en man, ett eget barn, tre som kom som en äktenskapsförmån, hund och en upp och nedvänd villa som i morgon förvandlas till en lägenhet. Jag har en mamma och tre syskon, alla helknäppa på sitt sätt. Tack och lov, annars skulle man känna sig rätt ensam i sina galenskaper. 

När jag var i 20-årsåldern, halkade jag in på manusförfattande och höll på med det i massor av år. Sedan körde det ihop sig någonstans i mitten av nittiotalet och jag fick panikångest. Och genom det blev jag deprimerad och fick en generaliserad ångest. Håhåjaja, det var finfina tider…

Jag skrev några ungdomsböcker, pluggade till undersköterska eftersom jag inte stod ut med att maken kunde mer sjukvård än jag, insåg att han i varje fall kunde mer än jag och pluggade vidare till alkohol-drog terapeut. På vägen har jag börjat skriva lite igen och jag extraknäcker som kock (!) då och då.

Jag har alltså numera förmånen att få göra allt möjligt, laga lite mat, skriva, terapera och ibland också lägga om några sår eller så.

Mina klienter, när jag jobbar som terapeut, är missbrukare eller beroende av allt möjligt, det är långt ifrån bara alkohol och droger. Det är faktiskt det jag jobbar minst med, konstigt nog.

Unga killar har många gånger problem med spelandet, unga tjejer har ätstörningar och har tappat sugen på framtiden. Medelålders kvinnor kan förvisso dricka för mycket, men oftast kommer de till mig för att de lever/har levt med en missbrukare av något slag, eller att de är uppväxta med missbrukare och nu förstår hur illa de mår / har mått av det.

Jag har hittills aldrig haft en medelålders man som klient.. hmm, konstigt, är det mig det är fel på eller är det mannen det är fel på?

Det var sammanfattningen av mig. Den korta versionen.

I morgon ska jag se den nya lägenheten. För andra gången. Jag är fruktansvärt nervös! Och på tisdag har jag sovit för sista gången i huset….

 

Ha det bra , alla ni! Var rädda om er själva och kom ihåg att säga NEJ.

 

Jag har inget kvar att packa…..Det är klart.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.