Torsdag (igen)

Passade på att ha ett sista lunchmöte idag innan det blir påskledigt för min del. Mitt sällskap som är en hög chef i ett känt bolag, ondgjorde sig över att kvinnor i synnerhet hoppar av sina karriärer. Vi pratade RUT avdrag och varför vi i Sverige har svårt i allmänhet att ta hjälp, vi ska vara så duktiga. Vi ställer krav på oss själva och framförallt finns det outtalade krav på kvinnors (och numera) unga mäns kombination av karriär och att få familjen att fungera.

Jag höll ett föredrag i förra veckan och fick en fråga av en ung kvinna hur jag fick ihop privatliv och jobb. Jag svarade att man får välja: man kan inte ha 4 barn och samtidigt en krävande karriär. Jag blev lite stum av mitt eget svar. Ja, kanske är det så, att man ska inte äta kakan och behålla den, man måste kanske välja. Då väljer kanske många kvinnor familjen. Kvinnor behövs i arbetslivet, vi behöver mångfald för att skapa de bästa företagen, vi behöver förebilder. Inte kvinnor som försöker spela män eller göra som männen utan är sig själva. Att tvingas välja bort karriären skapar inte några förebilder heller.

Stress skapar ju ohälsa, stress kommer av alla krav vi ställer på oss själva, som vi tror att andra ställer på oss, förväntningar, förväntningar, förväntningar. Kanske måste vi våga sänka garden inför oss själva och andra?

Tack för mig, nu går jag på påsklov!  Glad påsk önskar jag alla 2,6 miljonerklubben medlemmar!