Meny
Varit på akuten idag. Handleden är ej bruten. Allvarlig stukning var den “diagnos” jag fick.
Tänk att en så liten sak som en stukad handled kan ställa till det så och göra livet så svårt. Att öppna tandkrämen och sätta på tandkräm var dagens första utmaning. Att klä på sig, packa väskan, ta upp bussrämsan var svårt och att gå på toaletten skall jag inte ens tala om. Det är verkligen en konst.
Namnteckningen på kvittot skrevs med vänster hand och såg ut som en darrande kråka skrivit det och bloggandet nu görs med vänster hand och enstaka tryck med höger långfinger.
Ja, livet är mycket lättare att leva med två händer. Hoppas att jag ska kunna vara lite mer tacksam för det när jag är återställd.
/Gabriella
Förmodligen varar inte min tacksamhet så värst länge. Det borde jag veta som har hyfsad koll på inlärningsteorins grunder. På gott och ont habituerar vi (vänjer oss) vid det mesta. Detta gör att första tuggan på glassen är godast, att vi vänjer oss vid lukt , slutar känna beröring efter många strykningar och att det varma vattnet slutar bränna efter en stund i ett varmbad.
Förmågan att habituera hjälper oss att stå ut med och komma över obehag men gör också att vi slutar vara tacksamma för härliga saker! (se gärna Martin Seigmans forskning om vad som gör oss lyckliga)
Bifogar två härliga bilder från Mallorca. Var där i fyra dagar och hann definitivt inte habituera:) jag njöt till fullo av varje solmogen tomat!
