Meny
I morse när vi vaknade, så var det ett helt annat ljus ute än vanligt… Det var VÅR-ljust… Därför bestämde jag mej för att ta med mej Agge (våran tibetanska spaniel) på en promenad till min ”tänkarsten”.
”Tänkarstenen” är en plats i skogen bakom huset där jag bor som jag brukar sitta och ”fnula” på i lugn och ro och så här på vintern är det en ganska oansenlig plats, men på sommaren är det jättevackert.
”Fnula” är, för er som undrar, ungefär detsamma som att reflektera över saker och ting och det är något som jag tycker är oerhört viktigt att göra. Alltså inte analysera, utan i stället på något sätt, utan att döma varken sej själv eller andra, utvärdera sina tankar och handlingar och för att kunna göra det, så tror jag att vi ibland behöver GE (inte TA…) oss själva tiden till att göra detta. Vi måste tillåta oss själva att få tänka i lugn och ro för att kunna ”göra om och göra rätt”.
Jag är av den uppfattningen att alla skulle må så mycket bättre om dom gav sej själva tiden att hitta en plats där dom kunde ägna sej åt ”fnulerier”. Vad det är för slags plats är nog ganska individuellt och upp till var och en, men det måste vara en plats där man känner sej tillfreds och i mitt fall innebär det att det MÅSTE finnas vatten i närheten. Därför funkar den enormt vackra och långa stranden i Mellbystrand också bra och ibland får helt enkelt badkaret hemma i lägenheten duga.
Vad ”fnular” jag då över? Tja… Både ”ditten och datten”. Typ, allt och inget… Ibland så sitter jag där i skogen och bara ÄR, liksom. Däremot, så finns det en sak som jag INTE bryr min lilla hjärna med och det är att ”fnula” över den så kallade ”meningen med livet”, eftersom min mening med livet är att INTE veta vad som väntar bakom nästa hörn. Meningen med mitt liv är att jag själv ska ge det mening.
Att jaga efter lyckan, eller att försöka förstå meningen med livet, är för mej detsamma som att bara ÖVERLEVA i väntan på något som ska vara ”så mycket bättre”. Ungefär som att leta efter guldet vid regnbågens slut. För mej är detta ett totalt slöseri med dyrbar tid och detsamma som att glömma bort att LEVA och frågan jag ställer mej när jag sitter där och ”fnular” är inte vad jag ska göra sedan, utan jag frågar mej själv: ”Vad VILL jag och vad ska jag göra NU?”
Må väl!
/Anna
