Meny
jag fastnade för den meningen i förra inlägget. Tänk om vi alla kunde känna så!
Det var en bra sammanfattning på vad jag tror de flesta vill uppnå. I alla fall de som vänder sig till en psykolog. Vilken metod man än studerar, vilken lära man än följer så utmynnar kärnan alltid i smma sak. Att förändra det man kan, acceptera det man måste acceptera och vara vis nog att förstå skillnaden. Jag kan inte låta bli att kopiera förre bloggares bild! Själv har jag texten på min nyckelknippa för att påminna mig om och om igen.
Under mina mndfulnesskurser brukar vi fastna i diskussioner om just konsten att acceptera och inte värdera. Vi är så vana att värdera saker i fult, snyggt, bra, dåligt. Många tränar aktivt på just detta att se och betrakta en sak utan att värdera och att inse vad man måste acceptera för att slippa onödigt lidande.
Ta exemplet om man ställer sig framför spegeln på morgonen. Kanske ser man en blek, yrvaken person med svullna ögon och rufsigt hår, smala ben och stora fötter. Här gäller det att se vad man kan göra någonting åt och vad man skall acceptera ( i stunden). Det rufsiga håret kan man göra någonting åt. Man kan borsta det eller boka en klipptid och ansiktet kan man sätta lite färg på om man vill. Däremot svullnaden runt ögonen, benens form och fötternas storlek får man acceptera i alla fall i ögonblicket.
Under en dag har vi mängder med mindre konkreta situationer där denna urskillnad är viktig att göra. Många av oss behöver träna på att stanna upp, bli medvetna om att vi är vid ett vägskäl och sedan välja förändring eller acceptans. Acceptans betyder inte att man tycker att en sak är bra. Det betyder att man accepterar att det är som det är just i denna stund. Precis som man måste acceptera att det börjat ösregna under en promenad måste man acceptera att en vän är sjuk, man glömt att skicka ett mail, man sagt något dumt, man väger mer än man vill, har en kollega som är som han är eller vad nu dagen bjuder.
Det jag tvingas acceptera i ena stunden kan jag kanske göra någonting åt en annan stund. Det där med förståndet att inse skillnaden, det är konsten.
Jag önskar er alla to be “yourself and be cool with that” så ofta ni bara kan!
/Gabriella
