Onsdag

Jag har genom alla de människor jag träffar, insett att de som har nära till sina känslor och som bryr sig, ibland mår sämre än de som stänger av. Kanske är det mest framträdande för de som har arbeten där man jobbar med människor. Jag har under mina många chefsår själv upptäckt att jag från tid till annan bryr mig för mycket och jag har också upptäckt att de chefer jag coachar känner likadant. Många vittnar om den där kallsinniga typen som sprang om i karriären, eller den där hårdingen som inte alls förstår att man inte kan leda människor genom kommandon eller rädsla. Men tyvärr fungerar det, ett tag.

De som har empati äger något viktigt och självklart för att kunna fungera, men när empatin tar överhanden drabbar det dem själva. Jag har träffat ett stort antal människor som mår dåligt pga av detta och en hel drös som ständigt är frustrerade för att de ”omänskliga” alltid överlever.

Jag bestämde mig för att göra något åt saken. Skriva en bok för inspiration och dela med mig av mina egna och andra erfarenheter så att människor med denna”svaghet” inte tror att de är ensamma. Förhoppningsvis också få de som stängt av att tänka till.

Jag kände att detta är ett sätt att komma till bukt med stress och ohälsa. Att leda sin empati och inte hamna i bakvattnet på de som saknar empati. Att se till att empatin blir en styrka så att de chefer (och andra) som har denna egenskap blir kvar i arbetslivet, inte som nu när många hoppar av. De är inte de som saknar empati som slutar utan de som har mycket av den varan.

Min bok heter Omänskligt mänsklig. Jag hoppas att den kan ge inspiration!