Läste ett inlägg på Fb för ett tag seda om ngt som jag insåg att jag missat. Kristian, som skriver om sin utmaning att besegra cancern – igen.
Han skriver så vackert och naket, och så fullständigt hudlöst. Det kändes som han gjorde även mig hudlös …
Vill dela med mig av ett av hans inlägg som kommer här, men gå in och läs på hans blogg. Han har ngt oerhört viktigt att säga oss … https://ikroppenmin.blogspot.se/
Jag kommer aldrig få de där barnen som jag har längtat efter.
Jag kommer aldrig bli den där pappan som jag har sett framför mig. Jag skulle bli en bra förälder. Det vet jag.
Vi kommer aldrig att klättra i träd, mina barn och jag – och som jag har längtat efter den dagen.
Jag kommer aldrig behöva gå upp mitt i natten för att trösta min lilla. Jag kommer aldrig känna utmattningen av att ha små barn. Jag kommer heller aldrig känna den lyckan.
Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår av oro för att jag inte ska ha råd att försörja min familj vid månadens slut. Och jag kommer heller aldrig känna den oerhörda stoltheten över att faktiskt ha klarat det.
Mina föräldrar kommer aldrig få träffa mina barn.
Jag kommer aldrig göra den där flytten till New York.
Jag kommer aldrig kasta mig in i en taxi och ropa: ”Driver, follow that car” och faktiskt mena det.
Jag kommer aldrig få se Kalifornien.
Jag kommer aldrig få sitta med mina syskon, när vi alla tre är rynkiga och långsamma, och minnas barndomen med skratt och skarvade historier.
Jag kommer aldrig få höra om Mårtens äventyr ute i vida världen.
Jag kommer att ha dansat alldeles för lite.
Det finns mycket som gör ont när slutet har börjat.
Ta vara på ditt liv! With Love/Lili
