Meny
Hej vänner! Jag tänkte i vanlig ordning skriva om aktuell hjärnforskning, men väljer att istället ge er ett praktiskt exempel på hur vi kan använda psykologiska redskap i vardagen. Som ni vet brukar jag skriva om mindfulness och ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och om effekterna metoderna kan ha på vårt fysiska och psykiska mående. Idag var det min tur att ta till förhållningssättet.
Ok, skolan har just börjat. Efter ett härligt sommarlov är det nu dags att ställa väckarklockan och se till att alla tre barn får sina skolväskor packade. Min önskan är att ta min heliga morgonkaffe, läsa tidningen, äta frukost med barnen i lugn och ro och med ett leende vinka när de traskar iväg. Ofta ter sig morgonen mer som en liten virvelvind och idag blev det extra stressigt då jag i sista sekund kom på att alla tre skulle ha matsäck.
Adrenalinet sprutade ut, med tunnelseende for jag runt som en tok och packade, fräste till om någon runt mig yppade ett ord och hur mkt jag än önskar att jag var lugn och trevlig, så var jag mer lik häxan surtant.
Vips vips, blev vi klara på 10 minuter och barnen släpptes av i tid. Pust!
NU, stannade jag upp. Likt ett rusande tåg som stannar med nödbroms stannade jag. Precis som att trycka på pausknappen på en snabbspolande video frystes hela tillvaron till. STOPP. Jag fångade mig, fick chans att hejda alla ytterligare impulser och kunde vidga perspektivet och medvetenheten. Likt en nyhetsreporter som bara läser upp fakta utan att värdera ord eller skeende noterades allt mina ögon såg, ljud jag hörde, tankar som for och känslor som likt vågor sköljde förbi.
Skulle jag skrivit ned mitt mentala tjatter skulle det se ut lite såhär: “å nu blev det stressigt, vi som skulle ha mysmorgon…att jag inte kollade upp om de skulle ha matsäck…stackarna, nu fick de en dålig start på dagen….Å tänk om de glömde att få med sig regnkläder nu och det börjar regna…..ja, men här har jag just läst om Syrien, vad är väl detta för små miniproblem…..löjligt att ens tänka på…..men å andra sidan….etc……
OK, så nu har jag STANNAT UPP, OBSERVERAT allt som sker. Nu kommer jag till ACCEPTANS. Detta innebär inte att jag på något vis bortförklarar eller tycker att mitt beteende var ok. Det handlar mer om att acceptera att det är precis som det är, just för att det är som det är. Det blev som det blev. Precis som vädret är som det är, vare sig vi vill det eller ej. Att fightas emot hjälper inte, utan tar bara energi.
När jag stannat upp, observerat och accepterat, är det läge att göra ett MEDVETET VAL. Genom att jag pausat får jag chans att välja nästa steg istället för att automatiskt reagera. Jag kan nu välja att älta vidare, slå på mig själv för att det blev som det blev, börja argumentera med mitt eget mentala tjatter, eller helt enkelt bara låta det bero och göra så gott jag kan framöver. Det handlar inte om att jag inte bryr mig, inte vill lära mig en läxa, men jag vill inte låta den dåliga stunden få ta ännu mer energi av dagen och förstöra ännu fler minutrar.
Ibland är det bästa vi kan göra, att bara acceptera att det blev som det blev och gå vidare i rätt riktning.
Jag delar detta med er då jag vet hur mkt energi all “runtomkringångest” tar. På nyheterna talar de idag om stress och psykisk ohälsa som drabbar alltfler. Jag har mycket att säga om detta och ser att en hel del i samhället skulle kunna förändras. Jag ser också att vi skulle kunna komma en bra bit genom att jobba på vårt förhållningssätt. Svåra saker händer, så är det. Att jobba med sitt förhållningssätt handlar mycket om att centrera lidandet. Om att minimera “oro inför” samt “ältande efteråt”. Det är det jag menar med “runtomkringångest”.
Den psykologiska formeln jag fick ta till idag kallas SOAS. Stanna upp, Observera, Acceptera och sedan välja att Svara eller Släppa.
Vi kan bara göra så gott vi kan!
Allt gott!/Gabriella
