Vår kemi och vårt mående

Hej vänner!

Sedan år 2000 då jag började arbeta som psykolog har jag sökt efter metoder som hjälper oss människor. Jag började mina “karriär” på en sk. “suicidavdelning” på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Jag hade min första praktik och placerades i fikarummet bland 30 personer som vaknat upp efter att ha försökt ta sina liv.

Jag minns tystnaden och känslan av att själv inte ha ett enda ord att säga.

Personerna hade sjukhuskläder på sig. Somliga bandage runt sina handleder. När de inte sov i sina sjukhussängar, vandrade de runt i den avlånga korridoren. Någon gång då och då gick läkaren sin rond och delade ut piller. Jag minns att jag undrade hur denna miljö skulle kunna ge dessa människor livsglädje.

Ok i  ett akut skede, där sår behövs sys och magpumpningar göras, men att vecka efter vecka, månad efter månad sitta i samma rökrum och titta ut genom gallret för fönstret. Ska detta ge människorna livslust?

Kanske var det då mitt intresse väcktes för att hitta alternativ. Att se vad som gått så snett och vad som kan göras. Idag inser jag att det aldrig finns en anledning utan många. En olycklig kombination av genetisk sårbarhet och livshändelser som krockar. Ibland kan ett negativt brev från försäkringskassan vara droppen. Jag inser också att varje individ behöver hitta sitt eget recept för välmående. Det är en kemisk balans som rubbats och det som fascinerar mig är att vi kan påverka den både inifrån och utifrån.

Precis som att vi kan få D-vitamin både från mat och sol, kan vi höja våra serotonindoser både med antidepressiv medicin och intryck utifrån. Genom att aktivera oss, se nya saker, umgås med människor vi trivs med, träna, meditera och till och med genom att föra in nya tankar, kan vi påverka vår kemiska balans.  Se gärna Ted klippet där Kelly McGonigal beskriver vikten av att ta stressymtom på rätt sätt. 

 

Ser vi stressreaktionen som någonting dåligt så går vår hotrespons igång ytterligare och täpper till våra blodkärl, men ser vi hjärtklappningen som att kroppen försöker hjälpa oss att ladda för en utmaning, få vi en annan effekt. Forskning visar att vårt förhållningssätt helt enkelt kan avgöra om våra hjärtan skadas eller ej.

Se också gärna sammanfattningen om professor Martin Seligmans förklaring av 21 vanor som extremt lyckliga människor har.

Bland annat nämns vanor som att: 1)aktivt välja att umgås med glada människor 2) Se nederlag som en utmaning snarare än ett misslyckande 3) Konsten att inte bara ge beröm till sig själv när man åstadkommit stora saker, utan ger sig beröm för de små sakerna på vägen.

Jag själv fortsätter mitt letande och fascineras av modern hjärnforskning som idag lär oss mycket. Jag håller på att sammanfatta det jag funnit hittills i en manual och förmodligen kommer den att modifieras allteftersom jag lär mig mer och mer.

Allt gott till er! /Gabriella