Meny
Att ha en blogg som handlar om unga tjejer och INTE skriva om ätstörningar… Det finns liksom inte på kartan. Det är tyvärr ett måste att ta upp ämnet. Men är det verkligen som vi läser i tidningarna: att allt fler unga tjejer drabbas och att det dessutom kryper ner i åldrarna? Och vad kan vi vuxna i så fall göra åt saken?
Men innan jag ger mig i kast med att skriva om det, måste jag bara säga en sak: Jag har verkligen ett problem med själva ordet ”ätstörning”. Att det kallas för det, och att personer som drabbas kallas för ”ätstörda”. För det lägger ju över hela ansvaret på individen och ger hen dessutom både skuld- och skamkänslor. Istället för att stämpla individen som ”störd” måste vi börja stämpla vuxenvärlden som störd. Vi måste stämpla samhällsstrukturerna som störda. Jag kommer att återkomma till det i slutet av texten, men vill som sagt bara klargöra att det känns som om någon tar en liten tugga av min själ varje gång mina fingrar trycker ner ä-t-s-t-ö-r-n-i-n-g på tangentbordet. Men jag har tyvärr inget annat ord för det, inte än i alla fall.
Så, tillbaka till frågan som jag ställde inledningsvis: drabbas allt fler unga av ätstörningar? Hrm, det är en svår fråga. Olika experter ger olika svar. En del säger att så inte är fallet. Andra hävdar motsatsen, att det ökar. Min egen uppfattning är tyvärr att allt fler unga tjejer drabbas av ätstörningar. Däremot tror jag inte att det är diagnosen anorexi som ökar. För den verkar nämligen vara en ätstörning som ligger på ungefär samma procentsats, oavsett hur världen ser ut. Och det beror nog på att anorexi är något som skapas av kemiska substanser i hjärnan, som vissa har och andra inte har. Det är alltså lite av ett djävulens lotteri om en drabbas.
Den formen av ätstörning som jag tror ökar – och ökar kraftigt dessutom – är den som kallas för ortorexi. Kort och förenklat beskrivet, är det här en ätstörning som gör att den som drabbas blir extremt besatt av att leva ett hälsosamt liv. Jag har själv haft ortorexi, när jag var tonåring. Den rutade in min vardag fullkomligt, kontrollerade varje minut av min vakna tid, varje tugga jag tuggade och varje steg jag tog. Om jag inte levde mitt liv exakt som ortorexin ville att jag skulle leva det, fick jag en sådan ångest att det… Det blev totalt mörkt inom mig.
Och det riktigt, jäkla luriga med den här ätstörningen är ingen märker att du har den. Knappt du själv, ens. För du lever ju bara hälsosamt! Helt enligt rådande samhälleliga trender och värderingar. Du lever precis så som tidningarna skriver att du ska leva, precis så som viktcoacherna uppmuntrar ”tjockisarna” på tv att leva, och som vi vuxna säger till oss själva att vi ska leva: ”det är mitt nyårslöfte”.
Så när jag mådde som värst, när jag var som sjukast i min ortorexi, fick jag som mest komplimanger från min omgivning – både vuxna och jämngamla. ”Oh, du är så snygg och vältränad”, ”Du äter så nyttigt”, ”Du ser sååå hälsosam ut”.
Hur kan då vi vuxna göra för att förhindra att unga tjejer i vår närhet drabbas av ortorexi? Jo, det finns ett sätt som vinner över alla andra sätt: se till att de inte börjar banta! Det är nämligen så att 99 procent av alla som har en ätstörning, fick den för att de började banta. Anorexi, bulimi, hetsätning, ortorexi – det startar alla med bantning. Sen går det som sagt inte att säga varför vissa unga tjejer kan banta och sedan återgå till en normal kost och må fint, medan andra unga tjejer får en ätstörning som hänger med typ hela livet, eller in i döden (för vi får inte glömma bort att vi talar om en dödlig sjukdom här).
Men det är ju himla enkelt att skriva ”låt inte unga tjejer banta” i en text, och en helt annan femma är att lyckas med att förhindra det i verkligheten. För hur lätt är det att få en ung tjej att förstå att hon är vacker och fantastisk precis som hon är, när det enda hon möter dagarna i ända är bilder med size zero-modeller.
Och det är just därför jag blir så arg att det ens heter ”ätstörning”, för det är ju inte vi som drabbats som är störda. Det är några starka aktörer, framför allt i modebranschen, som är störda.
Och därför är det superbra att föreningen Frisk och Fri idag kom ut med riktlinjer som de tycker att modeföretag ska leva upp till. Bland annat visa modeller med olika kroppstyper, och anlita modeller som har ett BMI över 18,5. Kolla in youtube-videon här. 
Men det är ändå i slutändan upp till oss vuxna, vi konsumenter, att visa vart vi väljer att låta våra slantar gå. Money talks, som det heter.
Ps. (speciellt till er unga som läser detta). Ätstörningar är jättekomplext, och här ger jag EN bild av sjukdomen, och dessutom en förenklad sådan där jag har fokuserat på skönhetsideal.
