Meny
Förra lördagen begav sig 60 modiga kvinnor ut på vägarna och körde bil. Varför är det modigt, kan man ju undra. Jo, för att de bor i Saudiarabien. Och där får kvinnor inte köra bil. Enligt en erkänd psykolog i landet, Sheikh Salah al-Luhaydan, riskerar nämligen kvinnor som kör att skada sina äggstockar (hur nu det går till!?). En annan inflytelserik shejk hävdar bestämt att det är en fara för äktenskapet om kvinnan sätter sig bakom ratten. Och ja, enligt shejken kommer det definitivt att leda till fler trafikolyckor också (vilket är ironiskt att han hävdar eftersom landet de facto redan har en av världens högsta siffror på trafikrelaterade olyckor och dödsfall, och de kan inte skylla på dåliga vägar som andra länderna som ligger i topp kan göra, utan det är framför allt vårdslöshet i trafiken som är orsaken till deras ”topplacering”).
Hursomhelst, det råder ju inga som helst tvivel om att det här är en förskräcklig apartheid. Och när vi i Sverige fick läsa och höra om de modiga kvinnorna var vi nog många som blev imponerade, samtidigt som vi också beklagade oss över vilken galen kvinnosyn de har där borta i Saudiarabien ”Hur kan de tycka och tänka så där om kvinnor och deras körning?!”
Jag själv reagerade i alla fall så. Jag blev förbannad och ledsen. Men några minuter senare började jag tänka på hur det ser ut här i Sverige och då slog det mig att det finns många shejkar även ute på våra landsvägar.
Min mamma har alltid beklagat sig över att hon har känt sig sämre behandlad i trafiken, av manliga bilister, än min pappa. Och hon har sagt att det beror på att hon är kvinna. Innan jag fick körkort har jag bara viftat bort hennes klagomål – sagt att det bara är hon som inbillar sig. Men oj, jag hade fel. Nu när jag själv sitter bakom ratten märker jag till exempel att en del manliga bilister förväntar sig att jag som kvinnlig bilist ska låta dem få klämma sig in före mig i körfältet. Eller kör jag om på motorvägen kan jag plötsligt få en bil som kommer upp i min röv (som också vill köra om men vill göra det JÄTTEFORT för att han har JÄTTEBRÅTTOM) och när jag svänger in i högerfilen efter att jag gjort min omkörning, kommer mannen i en rasande fart bakom mig och stirrar på mig. Och jag vet att han tänker: ”Typiskt att det är en kvinna. Jag visste det”. Ja, det finns många, många situationer i trafiken som jag blir påmind om mitt kön – även fast jag har kört helt korrekt och bra (för ja, jag kör faktiskt bra). Jag rekommenderar er alla att gå in och läsa en ”debattartikel” skriven av Katrin Zytomierska. Jag tror tyvärr inte att hon är ensam om att tänka som hon gör.
Det är väldigt lätt att titta på landet i fjärran och slå sig för pannan när man läser om deras lagar som förbjuder kvinnor från att köra bil. Men de osynliga reglerna som råder i trafiken här i Sverige – visst finns det likheter? Vi har visserligen en bättre lagstiftning här, men har vi en bättre attityd?
