Sverige vs. USA

När jag var liten ville jag ha livet som min kusin hade. Hon bodde ju i USA! Världens coolaste land. När jag var över i San Fransisco och hälsade på henne gjorde vi allt det där som jag bara kunde drömma om att få göra – simma i en stor pool på trädgården, hänga på Disneyland, äta den onyttigaste och bästa maten, åka till leksaksaffärer som var större än en hel stadsdel hemma i Svedala. När hon kom och hälsade på mig i Skåne skämdes jag. Mitt hus låg på landet, det fanns inget att göra annat än att leka på åkrar – som bäst klappa kossor. Och vad kunde Höganäs centrum erbjuda en tjej som var van att hänga på ”malls”? Ett konditori, ett bibliotek och några tantbutiker imponerade knappats en tjej som sett allt.
Nu är jag över i San Fransisco igen. Det har gått tio år sedan jag var här sist – och något har förändrats.

Min kusin väntar sitt första barn och tack vare hennes killes försäkring som han har via sitt jobb, får hon föda barnet utan att det blir allt för dyrt. För utan en vettig försäkring kan det kosta flera hundratusen kronor. Men de har skippat födelsekursen (heter det så? Den man lär sig andas och sånt) för den kostar cirka 2 000 kronor per person, och för en relativt ung mamma och pappa finns det givetvis andra saker att lägga pengar på. Och när hon väl får barnet så blir det bara till att vara mammaledig i tre månader – sen hjälper staten dig inte längre. Hennes kille kan vara ledig i tre veckor. Jag frågade min kusin vad mammor gör? Skickar de barnen till dagis vid tre månaders ålder? Men nej, antingen blir de hemmafruar eller så anlitar de ”a mexican” som kan ta hand om barnet billigast.

Och på tal om ”mexicans”. Här är det avgörande vilken nationalitet du har samt hur mycket pengar du har. Det är det som avgör din framtid, och jag förstår inte var begreppet ”american dream” kommer ifrån. American dream för den som är vit och överklass eller medelklass ja. Men ”american nightmare” för den som inte är det. Det är ju otroligt svårt att komma från ingenting och jobba dig upp till någonting när du varken får samma skolgång och sjukvård som dem som har det bättre ställt. Jag hade INTE fixat det. Och dessutom när alla har förväntningar på dig baserat på vilken ”ras” du tillhör. Alltså, att du förväntas skaffa dig ett yrke bara för att du tillhör en viss etnicitet. Men även den vita medel- och överklassen har problem. Droger. Jag frågar min andra kusin hur många han tror tog droger när han gick i high school och han gissade på en tredjedel. Och den gissningen stämmer rätt väl in på statistiken jag får fram när jag googlar mig runt – det är ett utbrett problem bland unga här. Och inte bara gräs utan kokain och andra tunga udda droger.

Vi sitter jag äter glass, jag och min gravida kusin. Jag berättar om Sverige. Att hon skulle få vara ledig ett år och att hennes barn skulle få sjukvård och skola ända upp till universitetet – det är lika möjligt för alla. Jag berättar om hur jämställda vi är mellan män och kvinnor. Att pappaledighet i minst ett halvår är naturligt. Jag berättar att vi i Sverige behandlar alla människor lika, oavsett etnicitet, sexuell läggning, pengar i plånboken. Jag berättar om hur bra vi är på att ta hand om varandra. Att vi även tar hand om människor från andra länder som drabbats av krig och naturkatastrofen. Jag berättar hur fredliga vi är, att vi är så fredliga att vi knappt ens har några farliga djur!

Och då inser jag att USA inte längre är det stora, fräcka landet som jag önskar att Sverige kan apa efter. Utan att Sverige är det lilla, smarta landet som USA borde influeras av.

Visst, Sverige är inte det coolaste landet för tonåringar, men det är det bästa för våra döttrar.