Meny
I säsongspremiären av Bianca & Leones lyckopodd pratar vi om kvinnors extrema utsatthet i krig. I de länder där krig uppstår, är ofta kvinnor redan i en mycket utsatt situation och när krig bryter ut försämras deras villkor ytterligare. Sexuella övergrepp som en militär strategi är ett av många exempel – våldtäkt används som vapen i krig i många länder i dag, från Kongo till Syrien.
Varför jag och Bianca villa ha det här som ett ämne, var för att vi fick upp ögonen för läkaren Denis Mukweges otroliga arbete, han var ju här i Sverige för några månader sedan (bland annat på 1,6 miljonerklubbens fredsgala där han fick klubbens pris) och när vi lyssnade på hans berättelse blev vi förtvivlade. Hur är det ens möjlgt att människor kan vara så grymma att de skär sönder kvinnors underliv med knivar? Och sedan häller smält plast där. Det är vidrig att bara skriva den här meningen. Men samtidigt blev vi också hoppfulla. Denis och andra viktiga aktörer gör verkligen skillnad.
Så vi ringde upp Johanne Hildebrandt som är en av Sveriges främsta krigskorrespondenter (men numera är hon författare) och frågade om hon ville komma och berätta hur hon upplevde kvinnors situation i de krigsdrabbade områdena hon, under sina 20 år som krigskorre, besökte. Vi ville också prata med Johanne hur hon själv fann modet att åka till de här länderna, och riskera sitt liv. Johanne berättade att när hon började som korre så var hon för det mesta ensam kvinna och många tyckte att en kvinna inte borde ha ett sådant jobb. Men ganska så snart skulle de omvärdera den tanken, för Johanne fick möjlighet att träffa kvinnor och höra deras berättelser, medan hennes manliga kollegor inte hade lika lätt att träffa kvinnorna som ofta var hårt hållna av sina män och alltså inte fick gå ut eller sitta ensamma i ett rum med en man.
Vi ringde också upp organisationen Kvinna till kvinna och frågade om biträdande generalsekreterare Petra Tötterman Andorff ville komma till studion och berätta hur organisationen jobbar med att stötta så kallade Kvinnorättskämpar. Samma dag som inspelningen hölls hade Kvinna till Kvinna dessutom släppt en rapport om situationen för kvinnorättskämpar och Petra gav oss en beskrivning hur otroligt utsatta människor som kämpar för kvinnors rättigheter i dessa länder är. Det räcker inte bara med att de blir mordhotade, de blir de facto utsätta för mordförsök – och mördade. Men ändå fortsätter de kampen. Det är helt otroligt.
Bild från reportage från Läkartidningen – länk längst ner i det här blogginlägget.
Eftersom det var ett tag sedan vi spelade in, säsong ett alltså, snackade vi lite om hur jag och Bianca har mått sedan sist. Jag nämnde att mina ätstörningar (som jag brukar vara rätt öppen med i säsong 1) har blivit lite sämre. Att jag varit i en svacka och fått en del återfall. Ätstörningar är ju något vi ofta förknippar med ungdomar. Att det är något som en tjej i tonåren insjuknar i och att det då syns väldigt mycket på henne – att hon blir supersmal. Men ätstörningar har väldigt många ansikten. Och så väl gamla som unga, kvinnor som män drabbas. Många drabbas av ätstörning när de är i tonåren, men blir aldrig helt friska. För bara för att du fyller 20 betyder det inte automatiskt att allt förknippat med din tonår försvinner…
Jag tycker det finns en stor okunskap här. Framför hos vården. Då jag har upplevt att om du inte är en tonåring med anorexi, så behöver du inte vård. Jag själv har ju framför allt haft problem med bulimi och hetsätning och det är ofta när jag mår som sämst, som jag är som ”störst”. Så det ser inte ut som att jag har problem på utsidan då jag bara sett lite ”mjuk och kurvig” ut, men på insidan… Men nu börjar jag komma tillbaka till en bättre balans igen med maten.Ooch det är skönt. För mig är nyckeln träning. Tränar jag regelbundet mår jag mycket bättre.
Bär du på en historia som min? Hade varit kul att höra från dig i sånt fall.
Jag hoppas ni gillar första programmet!
Här kommer lite länkar också, kopplade till programmet!
