Meny
Kära läsare. Idag tänkte jag beröra ämnet empati och medmänsklighet. Härom dagen delade jag ett inlägg på fb, där en vän till mig, engelsmannen David, var förtvivlad över en händelse som han inte kunde smälta riktigt, utan skrev av sig på fb, för att väcka reflektion. Det gjorde han verkligen rätt i! Det han skrev var följande:
”After I left my kids at school I went shopping at the local ”Köpcentrum” here in Ekerö. As I came into the parking lot I saw a man laying on his side away from me in the road in obvious distress. I stopped the car and rushed over to him to see if I could help. It turns out that he had just suffered spasms and cramps to his spine and had suddenly collapsed where he stood. A young man in his 30’s who had just dropped his kids off at ”Dagis”. A well dressed young man, a normal human being going about his normal routine. While we waited for the ambulance I suddenly realised that there had been two cars ahead of me that had driven around him to find parking where he lay and one person who had walked by before I got to him. WHERE DO WE LIVE!? We do not live in a 3rd world country where it is common place to see bodies at the side of the road that are the result of starvation and disease. THIS IS SWEDEN! One of the most developed countries in the world. Have we lost our humanity? Are we too busy for each other? Do you carry the attitude of ”It’s not my problem” with you? This could have been you or me, maybe we have suffered a heart attack or a seizure, wouldn’t you like to have someone try and help you? I want to be human, to have compassion, to be able to consider myself a useful member of the human race that cares about my fellow man. What about you!?”
Det är verkligen skrämmande! Vi har blivit avtrubbade på något sätt. Rädda att ta ansvar både för oss själva och för vår nästa. Det är precis som David skriver, – Tänk om det var DU som låg där! Skulle du vilja ligga där och dö för att folk inte ville ”blanda sig i?” Eller vill du vara en person som låter ngn ligga och dö, för att du inte vill ”blanda dig i”? Jag vet att JAG inte vill vara en sån person i alla fall. Men den tanken kräver att man även agerar på sin intention, inte bara känner så… BIG difference!
I helgen var det en kvinna som la upp på vår lokala köp&säljsite på fb och frågade om det fanns ngn som kunde skänka ett par vinterstövlar som hon kunde ge till en kvinna som satt och tiggde på hennes väg till jobbet. Hon mötte henne varje morgon och hade vid ett flertal gånger köpt mat till henne. I fredags hade kvinnan visat att hon inte hade några vinterskor. Initiativtagerskan slängde ut en förfrågan på fb och fick svar bl a från mig som skänkte två jackor och ett par stövlar. Det kändes så bra att veta att kläderna skulle komma väl till pass, direkt levererade till en som verkligen behövde.
Inspirerad av fb-kvinnans initiativ reagerade jag annorlunda idag när jag var på väg hem efter ett morgonmöte. Jag stannade till vid vår lokala matbutik för att handla lite lunch när jag såg en man sitta utanför affären, i snögloppet. En tiggare. Ja, fruktansvärt irriterande med alla tiggare kanske ngn tycker.. Men ännu mer fruktansvärt är det ATT det finns folk som kommit dithän i livet att de ser det som en enda lösning tänker jag. Ngt vaknade i mig. Jag gick inte ur, utan startade bilen igen, åkte hem, bryggde kaffe, bredde mackor och hämtade två ordentliga filtar, sen åkte jag tillbaka till affären för att handla lunch. Hans ögon glittrade när jag leende kom fram med mina saker. Jag gav honom inte pengar, men jag gav honom värme, ngt att äta, omtanke och jag visade att jag SÅG honom. Det kändes oerhört bra i magen. När jag kom tillbaka ut från affären satt han och mumsade på en av mackorna och drack varmt kaffe, med filtarna tätt omkring sig. Han vinkade till mig och ropade tack.
Det var inte kostsamt, inte jobbigt eller svårt, men jag var tvungen att ta ett aktivt beslut att GÖRA det jag gjorde, för en helt okänd person. Det hade lätt kunnat stanna som en vänlig tanke. En empatisk tanke. Men jag beslutade mig från att gå från tanke till handling. Det är ofta där det spricker för många. ATT jag gjorde det, det gagnade både honom och mig. Han fick se en strimma av medmänsklighet. Och jag, jag fick se samma strimma i mig själv. Och det gör mig glad!
Den här veckan vill jag utmana dig. Jag vill utmana dig att fundera över DIN aktiva medmänsklighet. Ställ dig frågan – är jag en vänlig, empatisk person som TÄNKER snälla saker om andra, eller är jag en som dessutom GÖR de sakerna jag tänker att jag skulle vilja/eller borde. Ditt val där, gör en ENORM skillnad på resultatet.
With love/Lili
