Meny
För ett år sedan bestämde sig Israel för att lagstifta bort anorektiskt smala modeller. Lagen förbjuder att modeller med ett BMI under 18,5 jobbar. Jag har skrivit om den här lagen ett antal gånger, bland annat i bloggform men också i artiklar i exempelvis Aftonbladet, och varje gång möts jag av tre läger. Ett läger som är emot lagstiftning för att de överlag inte gillar när lagar stiftas i ”onödan” utan hänvisar till det klassiska argumentet att ”konsumenten styr”. Det andra lägret tycker idén är bra, men kan ändå inte se hur det i praktiken skulle gå till då politiker inte verkar prioritera den här frågan.
Och det är synd att politiker i Sverige inte gör för nu verkar det ju som fler och fler politiker i andra länder gör just det, alltså prioriterar unga kvinnor. Spanien är ett sådant land och nu för bara några dagar sedan också Frankrike. Och att Frankrike, vars huvudstad stavas F-A-S-H-I-O-N vill inför en lagstiftning om detta säger en hel del om hur angelägen frågan faktiskt är – hur viktig den är att just PRIORITERA.
Men jag har en annan idé, en idé som kan tillfredställa både det första lägret och det andra lägret och också det tredje lägret (som jag ska nämna alldeles strax). Nämligen att låta den här frågan bli en som facket tar sig an.
För det här är i grund och botten en arbetsmiljöfråga. Även om det spiller ut över oss andra i form av sjuka skönhetsideal, så handlar det om villkoren som unga kvinnor (som det oftast handlar om) måste jobba under. Extremt många timmar, ibland inget betalt alls (till exempel får modellerna som går Make up Stores stora modevisning bara betalt i sminkprodukter), och extrema krav på kroppen. Hade andra kroppsarbetare -låt säga snickare- arbetat under dessa förhållanden hade det varit världens rabalder men när det kommer till kvinnliga modeller så är det bara så det ska få vara. ”de har själva valt att jobba som modeller!”, som om inte snickare har valt att jobba som snickare?
Det här får snickare som är med i facket Byggnads:
”Att det finns ett kollektivavtal har stor värde för dig som anställd. När det gäller anställningsvillkor är det endast ett fåtal som regleras i lag. Exempel på det är semesterlagen, arbetstidslagen och lagen om allmän pension. Kollektivavtalet innehåller ofta villkor som är förbättringar av lagen.”
”Villkor som är förbättringar av lagen” – Det här passar ju perfekt för modeller också! Ett sådant villkor skulle kunna vara att modeller får rätt till regelbundna läkarundersökningar för att säkerhetsställa att de är friska och inte lider av undernäring. Och här kommer vi till det tredje lägret som jag möter i den här frågan, de som menar att det inte går att säga hur frisk en person är bara genom att titta på en persons BMI. ”Det finns dem som är naturligt jättesmala”. Men även det här lägret skulle alltså kunna känna sig nöjda nu för fokus skulle inte behöva ligga på att lagstifta om en BMI-siffra. För driver facket modellers branschfrågor, på samma sätt som de driver alla andra yrkens frågor, behöver vi inte ta fram en siffra.
Så jag ringde facket för att kolla vilket förbund modeller ska tillhöra. Jag låtsades själv att jag var en modell som ville gå med i facket. Först ringde jag LO, och de hänvisade till TCO, så jag ringde till TCO. Där fick jag tala med en supertrevlig kvinna som kände sig uppriktigt ledsen över att det inte fanns något förbund för modeller.
”Vet du, vi pratade faktiskt om det här för några dagar sedan. Men det tråkiga är att vi inte kan hänvisa till något förbund.”
Jag frågar hur ofta det händer och får svaret ”extremt sällan, jag har nog aldrig varit med om det… eller jo, det var något yrke för några år sedan som jag inte kunde hänvisa vidare heller. Jag minns inte vilket yrke men det var något”. Jag hör hur kvinnan i telefonen känner sig uppriktigt ledsen och liksom inte vill lägga på eftersom hon inte kunnat hänvisa mig vidare till någon som vill ta sig an min yrkesgrupp. Så vi liksom hänger kvar där båda två i luren, ingen vill riktigt lägga på för vi vill båda att det ska gå att lösa. ”Men jag tror att du kan gå med i unionens a-kassa. Det går ändå bra att göra”, säger kvinnan. Och jag svarar att jag inte vill ha ekonomisk trygghet om jag blir arbetslös utan någon som kan driva ”mina” frågor. ”Ja, jag förstår, nä tyvärr. Det här är extremt ovanligt att jag inte kan hjälpa men tyvärr”.
Som sagt, hade det varit snickare… 
Bilder ett modereportage i dansk tidning.
