Med vilka valda sanningar går du ut på lokal?

Så var det måndag igen. Veckorna går fort. Vissa veckor fortare än andra! Den här helgen har jag hunnit med att vara social både fredag och lördag och varit ute på stan och rört mig, vilket inte hör till vanligheterna. Och att storstäda hela lägenheten, skåp, lådor och klädkammare på söndagen. Bra kombo! Och idag har jag bara powerwalkat och jobbat på hudfärgen. För mig, – oerhört slappt men härligt!

I lördags var jag ute med en av mina äldsta och käraste väninnor,  Annica. (kunde hon, skulle hon tillägga här att hon faktiskt är åtta veckor yngre än vad jag är!) Jag och Annica har varit bästisar i över fyrtio år! Grymt häftigt! En relation som hela tiden utvecklas, – precis som vi. Hon är – precis som jag, oerhört intresserad av personlig utveckling och att reflektera över livet i stort. Vilket gör att vi nästan dagligen har fantastiska samtal som leder oss framåt. Hon är min bästa vän, min bästa samtalspartner och min bästa insiktsskapare. I lördags var vi alltså ute. Först möttes vi upp på Josefinas och drack rosé i solen. Ett ljust, somrigt rosé som både jag och Annica älskar. Så himla trevligt! Sedan promenerade vi Strandvägen fram till Riche för att äta, men som dessvärre var fullbokat, så det fick bli middag på bakfickan istället. Även en otroligt trevlig middag! Maten var god, vinet var gott, samtalen som vanligt härliga och stämningen vid vårt bord kunde inte bli bättre. Positiva i sinnet lämnade vi bordet vid 23 tiden för att mingla i baren på Riche. Knödde oss igenom en sardinburk med packade sardiner. På alla sätt! Lyckades komma tillräckligt nära baren för att beställa varsitt glas till av somrigt rosé och hitta en liten oas i kaoset, en stor golvyta nog att kunna andas (läs typ 1 x 1 m) HÄR ifrån blir kvällen annorlunda. Och det är det som bloggen idag ska handla om. Både jag och Annica är singlar. I princip första gången vi är singlar samtidigt under dessa fyrtio år. Båda två är vi väldigt dedikerade vårt jobb och våra barn, trivs med livet och mår bra som människor. Och vi kan väl säga att vi genom våra respektive två äktenskap ganska väl har sorterat ut vad vi vill och vad vi inte vill i livet gällande relationer. Det är en av de lyxiga sakerna med att vara född på 60-talet: Att vi är tillräckligt gamla för att veta vad vi vill highlighta och lägga tiden på nu och framåt. Eftersom jag och Annica delar faiblessen att ha djupa meningsfulla samtal, nyfikenheten att ständigt utvecklas, ständigt jobbar på att bredda vår självinsikt för att ännu bättre kunna skapa det vi VILL ha i livet, så har vi kommit fram till att det är varsin man som matchar detta som vi vill fortsätta vår väg framåt med. Det är nu det börjar bli intressant! För nu ska det handla om valda sanningar in action och en smula förutfattade meningar! Och vad det generera rent praktiskt.

Ni vet hur jag har pratat om att våra förväntningar, sanningar och fokus ger oss resultat/matchar det som ligger och sänder på samma frekvens. Tro inte för en sekund att det inte gäller mig, eller någon annan jag känner som typ Annica. Både hon och jag var rätt övertygade att det skulle vara svårt, om inte säga omöjligt att hitta en man som matchade detta (våra önskemål?) bland alla partyprissar. Dessutom var musiken hög vilket gjorde att man inte hörde ett smack vad någon sa… Vi försökte dock vara positiva och se glada och talbara ut. Men ingen tog kontakt med oss och vi tog inte heller kontakt. Vi sippade på vinet och tog en sväng genom den överfulla baren. Såg absolut ingen vi ville prata med och absolut ingen ville prata med oss… Vi bestämde oss för att byta ställe. Vi gick in i baren på Anglais. Kollade snabbt och konstaterade att här ville vi inte heller stanna. Kom ut lika fort, så fort att till och med dörrvakten undrade om något var fel. Nej då, svarade vi och tittade in på Sturehof, där efter en kort repa konstaterade att här ville vi inte heller stanna. Jag älskar ju att reflektera över varför saker och ting blir som de blir, och hade redan på Riche börjat prata om vad spännande det blir när man får på sig fel glasögon. Och vad uppenbart det blir på vilken frekvens man sänder när man får resultat man inte riktigt är nöjd med, – eller kanske inte ens förstår vid första anblick…

Vi kände oss ändå rätt nöjda med kvällen och beslutade oss för att gå hem. Och jag har tänkt mycket på detta sedan dess. Så mycket att jag beslutade att det skulle bli dagens blogg. För att förhoppningsvis ge en aha-upplevelse till alla andra singlar därute. Om det inte funkar för dig. Om du oftast inte träffar några roliga personer att prata, dansa och hänga med, och har känslan av att alla andra verkar ha så mycket roligare än du. Se över dina ”sanningar” du matar dig själv med, dina rädslor och förväntningar. Vad är det du upprepar för dig själv? Vilka förutfattade meningar har du gällande detta? Vad är det för referenser du plockar fram igen och igen?? Det kan vara värt att se över. För det är vi själva som bestämmer oss för vilken frekvens vi sänder på, och det är förmodligen inte alla andra som är fel, utan de hittar varandra – och ligger och sänder på en annan frekvens. Och är inte detta frekvensen du vill sända på, – då är detta förmodligen inte din spelplats.  Utan du behöver hitta DIN spelplats, där DU kan blomma och med lätthet lägga dig på den frekvens där du attraherar det som intresserar dig! Många gånger tvingar vi in oss i sammanhang där vi inte känner oss bekväma av en eller annan anledning och så tror vi att det ska skapa en positiv effekt. OM vi bestämt oss för att vi ska tvinga in oss själva på ett annorlunda/nytt/utmanande spår, behöver vi först bestämma oss – i hela vårt känslosystem för att vi vill göra det, – och veta varför! Och framförallt se över hur vi hittills tänkt gällande det vi vill förändra innan vi ger oss in i det. Annars är det lätt att det blir lite som för oss i lördags.

Nu har vi ju tur att inte deppa ihop över detta, utan både jag och Annica är glada för insikterna vi fick. Eftersom vi så klart såg det ur ett ”flugan på väggen” perspektiv. Men någon som inte är lika utvecklingsnördiga som jag och Annica, kanske skulle ta det som ett nederlag. Eller en besvikelse. Det är för dig som jag skriver bloggen. För att ge dig ett nytt perspektiv att se det ur, så du kan skapa en förändring.

Jag fick förutom uppslag till bloggen, några riktiga aha-upplevelser om mina valda sanningar gällande var ”man” hittar min manliga preferens. Jag har väl inte riktigt ens tagit upp frågan hittills, men nu när jag bestämde mig för att göra det, fick jag feedback – på direkten. Hur bra som helst. Så du kära singel, som trånar efter den rätte och hoppas finna honom i sommarvimlet. Bestäm dig för vad och vem du vill bjuda in. Och bestäm dig sedan för att affirmera att hen faktiskt kan dyka upp, där du minsta anar det! Och ha ett öppet tillitsfullt sinne. Då lägger du inte krokben för dig själv! Lycka till!

With Love/Lili