LYCKLIG IDIOT

Kunskap och vetskap. Det är bra att veta men vad gör man av allting? Ibland känns det som en begränsning. Jag kan komma på mig själv att bli frustrerad när jag vet vad jag vet men inte vad jag ska göra av det.

Jag vet att jag borde träna ändå hittar jag inte till gymmet. Jag vet att det är bra att lägga sig i tid om jag ska upp tidigt, ändå blir jag mer pigg ju senare kvällen blir. Jag kan veta precis vad jag är arg på men när min sambo frågar vad det är, hittar jag på något oviktigt bara för att jag inte orkar ta i det som verkligen stör mig.

Jag kan veta vad jag är ledsen över men aldrig hitta orden som förklarar.

De flesta av osss försöker hålla oss uppdaterade över vad som händer omkring oss. Man vill ju så gärna veta. Hur gick det i valet? Hur många dog i den senaste naturkatastrofen? Har talibanerna tagit över makten i Pakistan? Man läser och bläddrar, fyller på med nyheter från TV och internet. Så sitter man där och vet en hel massa saker.

Likadant är det med vänner. Ibland får man reda på saker som gör en arg eller väldigt orolig. Ändå måste de få leva sina liv och vill de inte ha hjälp utan bara lätta sina hjärtan så ja då är det så.

Det finns stunder jag önskade att hjärnan hade en gräns, eller bara inte var ihopkopplad med hjärtat. Vetskapen satte sig i huvudet och var enbart rationell. Jaha, naturkatastrof, då sätter jag in 200:- på 90-girot. Jaha, ungdomar dödar ungdomar, men då ska jag börja nattvandra 2 kvällar i månaden och så vidare. Sorgen fick inte plats för hjärnan släppte aldrig förbi den. Jaså, din expojkvän är psykiskt störd, så blev man förvandlad till en terminator och redde upp situationen.

Men jag är inte så rationell och jag hinner inte engagera mig i allt. Men jag kan heller inte sluta läsa eller veta. Jag vill aldrig vara utan mina vänner oavsett vad. Men det kunde vara skönt att få vara en lycklig idiot iallafall en dag i månaden. Jag tror det skulle vara förlösande.

Kommentarer