Leva en dröm

Ibland kan jag verkligen minnas hur det kändes. Hur det kändes att vantrivas så enormt på sitt jobb att varje veckodag kändes som ett år. Första elddopet var mitt allra första jobb. Jag skulle som telefonsäljare ringa runt till läkare och boka in läkemedelskonsulenter. Och de som känner mig vet att jag HATAR sälj och därtill är riktigt usel på det. Så varje gång jag skulle lyfta luren och göra ett säljsamtal dunkade hjärtat hårt i bröstet. Söndagskvällarna – när jag hade en hel vecka framför mig – var ren ångest….

Riktigt så illa var det inte under min fortsatta karriär som ekonom sen. Men vantrivas – det fortsatte jag att göra. Det var som att bära en illasittande kostym varje dag, och jag såg bara ett oändligt antal dagar framför mig med en illasittande kostym.

Det här brukar jag tänka på de dagar det går lite trögare med skrivandet. De dagar jag suckar över mitt jobb – då brukar jag tänka tillbaka på känslan när jag skulle lyfta luren och ringa nästa säljsamtal, eller känslan när jag skulle leverera en produktanalys eller resultatrapport. Och då känner jag genast tacksamheten skölja över mig och jag känner mig som lyckligast i världen. Jag lever ju min dröm. Jag har mitt drömyrke. Jag slipper göra fler resultatrapporter.Ibland kan jag verkligen minnas hur det kändes. Hur det kändes att vantrivas så enormt på sitt jobb att varje veckodag kändes som ett år.

Kommentarer