Meny
Efter TV 3 säsongstart av Svenska Hollywoodfruar undrar jag om det är människans avart som har filmats. Anna Anka beskriver sitt liv med Paul Anka som ett jobb. Då vill jag bara göra en liknelse med mitt eget, när jag är på jobbet är jag där för min egen skull, det jag presterar är mitt, de pengar som kommer in är mina och när jag går hem från jobbet är jag ledig och kan disponera mitt liv som jag behagar. Anna Anka är aldrig ledig, man är ju som bekant gift dygnet runt, hon får inte stanna hemma när hennes man reser bort, varje dag hela tiden är hon ett varumärke för sin man. Det kallar jag att vara livegen.
Det finns ingen flärd som är värd den egna friheten och jag ställer mig tveksam till konceptet om att vara ett ting till för att vara bekväm och vacker. Eller kanske är det bara jag? Är jag avundsjuk? Vill jag också gå runt i lånade diamanter? Vill jag också ha ett entourage av olika människor, jag knappt vet namnet på, jag kan domdera?
Vid grundlig eftertanke, nej jag vill inte det. Jag vill ha mitt liv, jag vill äga min frihet, jag vill kunna vara arg och obekväm. Jag vill utvecklas åt mitt håll. Vill jag inte sminka mig eller kanske bara ligga och kolla på en film hela dagen är det ok.
Det finns en skärande ensamhet hos kvinnorna i programmet som sminkas över och botoxas bort. Och jag tror att drömmen om att bli lyxhustru falnade hos dem som hade den. Jag hoppas att de själva är så inne i sin värld att de glömt den världen de valde bort för då är de kanske lyckliga.
